nyår, men inte nytt år än

Jobbigt beslut. Grät lite igår, fast jag lovade att inte göra det. Hoppas det känns bättre snart. Det gör det nog. Är detta slutet? Ja vem vet..jag hoppas att det inte är det.

Nyårsfirande med goa människor ikväll, ska bli riktigt roligt! Jag kör nyktert idag för att jag vill hinna hem och rida och packa imorgon innan jag åker tillbaka till Örebro. Kände att hela dagen skulle gå om jag drack och var tvungen att sova över. Gör mig faktiskt inte så mycket, alls.

Innan kvällen ska jag hinna med att fixa till hästisarna, rida lite i ridhuset, och kanske läsa en sida eller två i fysiologiboken.

Idag är det också fint väder. Någon där uppe vill mig väl.

/A

Härligt

Sitter inne och pluggar. Tittar ut på det underbara vädret. Idag skulle jag och mamma till ridhuset med våra bushästar, men jag vill ju rida ut idag! Hoppas att mamma också vill det sen när hon kommer hem. Onödigt att inte njuta av solen när den för en gångs skull är framme.

Jag avskyr vintern, som jag redan skrivit om ett antal gånger. För att trötta ut dom stackare som orkar läsa säger jag det igen. Jag hatar vinter. I år är det ändå helt okej än så länge. Visst, det är lite rått och kletigt överallt. Men frågan är om jag ändå inte föredrar höstvädret. Att fastna med stöveln i leran är bättre än att fastna med hela kroppen i snö.

Bor man inne i stan tycker jag egentligen inte att det spelar någon större roll vad det är för väder. Iochförsig är det jäkligt skönt att slippa skrapa rutorna, och att kunna ha lagom med kläder på sig så man inte fryser ihjäl ute eller svettas ihjäl inne. Det är stor skillnad om man bor ute på landet. Då märker man verkligen av vädret och årstiderna. Man måste se till att snön kommer bort från vägen så att man kan ta sig ut med bilen. Man måste pulsa genom massa snö flera gånger om dagen för att få ut hästarna och deras mat. Och så vidare.

Nu är vi iallafall på rätt sida av jul. För det är inte bara det trista vädret som gör att jag hatar vintern. NEJ, det är det jävla mörkret som är nästan värst. Det är mörkt när man vaknar. Man är inomhus hela dagen, för att sen sluta skolan och gå ut i, ja, mörker. Så deprimerande. Kroppen måste ju tro att vi ska sova hela tiden, inte konstigt att man blir trött.

När jag blir stor ska jag bo utomlands. Eller resa ofta och mycket, sådetså! Ska bara betala av alla studielån och tjäna feta cash först.

/A

Ps. Jag är inte såhär bitter på riktigt.

mitt första jullov

Sitter under en filt och fryser, lyssnar lite otippat på fransk hiphopmusik, och försöker övertala min hjärna om att det visst är intressant att veta hur natriumjonerna transporteras från ett ställe till ett annat i njuren.

I förrgår var jag i Säffle hos Jennifer tillsammans med Äva, Borrelia och Alanda. Det var riktigt mysigt och kul att träffa dom. Sleep over som dagen efter fortsatte i tatuering av Evelinas vad. Älskar att hon baserat på erfarenheterna av tatueringen bakom örat (som kittlades skönt) trodde att det inte skulle göra så ont. Älskar chocken efter första halvminuten när hon undrar vad fan hon gett sig in på. Ja, jag är nog lite skadeglad av mig.

Idag har jag försökt plugga, resultatet blev en powernap tyvärr, så jag gör ett nytt försök nu. Var hos charlotte och knäckte/masserade ryggen förut, och ja, knakade gjorde det, och ont gjorde det. Tydligen fick jag ett längre ben också. Nu ska jag stretcha så jag slipper bli stel som ett kylskåp i ländryggen.

Förresten var jag och tränade med min prins i tisdags med, han var så jäkla duktig. Ibland får man bara den där känslan, och det är så himla häftigt! Att känslan inte fastnar på bild är ju lite synd, det är knappt så vi fastnar på bild överhuvudtaget.

Jag kommer ihåg när man var liten. Då var jullovet hur långt som helst. Man byggde upp en sån spänning, både inför julafton och nyår. Hela lovet kändes som en evighet. Mitt lov nu känns som motsatsen till evighet, vad det nu är. Men jag trivs i örebro, så har inte så mycket ångest för att åka tillbaka trots allt.

Jag funderar och funderar, kommer inte fram till någonting egentligen. Man vill så mycket, men inser samtidigt att det inte fungerar. Det kan aldrig vara enkelt.




/A

julen i bilder

Promenad med bror och far på julaftonsmorgon

Mitt bidrag till nästa års julgranshuggning

charmiga syskon-bös

mamma och moster

charmiga som vanligt

goa moster mia <3

mormorn

turturduvorna

coolingar

classy

kikar efter tomten

men vad gör chewbacca från star wars här?!

Go

/A

Julen

Nu räknas det nog som om julen börjar gå över. Massa mat, massa mys och massa släkt. Kärlek till det.

Skriver mer och lägger ut fina bilder en annan dag. Har nämligen agerat proffsfotograf både julafton och juldagen.

/A

Det är inte lätt när det är svårt

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och du somna' den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
o om nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten

Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat
För så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom... 

Har lite att tänka på, måste tänka. Det är inte lätt, och det gör liksom ont.

/A

Men gör det bara då ammi

Han är ju så jäkla bra. Ångrar lite såhär i efterhand att jag inte gick på han när han var här i lördags. Menmen, det kommer kanske fler chanser.

nu måste jag plugga, svårt att hitta sista motivationen såhär innan jul. Är nu ganska färdig med julklapparna med, skönt!

På onsdag är det julfest för alla läkarstudenter som vi är ett gäng som har ordnat, det kommer bli awesome, helt klart! 

/A

long time no see, huh?

Avsaknaden av blogginlägg beror nog helt enkelt på att det är mitt i julstressen. Let me explain, min vecka baklänges:

• Nyss hemkommen från Wojtek och Mattias, har nu officiellt sett alla starwarsfilmerna. Över förväntan, och känns bra att ha sett dom helt enkelt.
• Förmiddagen spenderades kringirrandes på stan, mission:julklappsshopping. Score: 5 av 7. Scoren för Kavan och Wojtek låg snarare på 1 av 5 eller nått sånt. 
• Gårdagen, softa, basgrupp, träning, plugg.
• Ondag. THE DAY. Dagen då jag fick ta ett venprov för första gången i  mitt liv. Det var på VFUn, och min klasskompis Jasmin var offret. Det kanske inte låter som en så stor grej, men jag lovar er, så löjligt glad jag blev efter det har jag inte varit på länge. Sjukt.
• Tisdag, vilse i varbergas bostadsområde under ett joggingförsök, pinsamt. Sen en trivsam kväll med läkarpub på en pizzeria. Lite musikquiz och grejer.
• Måndagen var så länge sen, så med mitt guldfiskminne är det svårt att komma ihåg.

Det som återstår av helgen skajag ägna åt plugg, lite bad på gustavsvik, lite julfest, och kanske lite julstädning av kaosrummet.

Saknar min kille, cerberusen. Men inte många dagar kvar till jul nu inte!

Gonatt
/A

Skönt

Så himla skönt att vara hemma. Ta det lugnt. Andas lantluft. Träffa familjen. Mysa.

Jätteskönt att bästa Carro kan ta in hästarna idag så jag slipper ta den tidiga bussen bara därför. Trots att cerberus är här hemma har jag ganska många pass kvar i stallet denna och nästa helg. Det gör mig inget, man får ju ta ansvar för det man har skrivit upp sig på. Däremot kommer jag bli extremt lack om jag kommer dit bara för att ta ut eller in dom, och så är någon annan där samtidigt. För så brukar det hända, att man liksom planerar hela dagen efter att man måste vara där ett visst klockslag, och sen när man kommer dit så är nästan alla hästarna redan inplockade. Då tycker man att uppfinningen sms kanske borde användas lite flitigare.

<3

Idag fyller min bästa mamma år. Jag och pappa slog ihop våra vackra stämmor och gav henne frukost på sängen med skönsång. Frågan är om man vill vakna till den eller inte alltså..

Just nu väntar jag på att färgen i mitt hår ska verka. Försöker desperat dölja den musbruna utväxten. Hoppas det funkar för en stund iallafall.

Stallet är fixat, men hästen ska ridas. Blir nog en tur ut på isgatan. Det är sol!

/A

Meet me halfway..

I can't go any further then this
I want you so badly, it's my biggest wish

I spent my time just thinkin thinkin thinkin bout you
Every single day yes, i'm really missin' missin' you
And all those things we use to use to use to do
Hey boy, wuz up, it use to be just me and you
I spent my time just thinkin thinkin thinkin bout you
Every single day, yes i'm really missin missin you
And all those things we use to use to use to do
Hey boy wuz up, wuz up, wuz up, wuz up

Meet me halfway, right at the boarderline
That's where i'm gonna wait, for you
I'll be lookin out, night n'day
Took my heart to the limit, and this is where i'll stay
I can't go any further then this
I want you so bad it's my only wish

/A

Jag är nog en lite dålig människa, självisk. Fast självisk är väl majoriteten av oss, ganska mänskligt.

Idag blev jag lite nere, och vet ni varför? Jo för att några av mina klasskompisar har sökt in på andra ställen och ska flytta.. Det är ju inte som att det är dom jag umgås allra mest med, men ändå tycker jag att det är tråkigt att dom ska flytta. Vad är det för fel? Jag borde ju verkligen vara glad för deras skull. Och jag borde verkligen inte bli nere. En tredje lite bättre kompis ska kanske flytta, typiskt. Menmen, just denna känslan är nog inte så långvarig. Och ahr trots allt en hel hög med härliga människor kvar att lära känna.

Imorgon blir det blodsockerlab. Ett paket dextrosol till frukost blir nog väldigt spännande!

/A

avskrivning

Man-"Ah, så ska jag ju bli pappa igen nu också, fick jag reda på igår.."
Jag-"Jaha! Grattis gud vad roligt!"
Man-"Njae, det vet jag inte riktigt, det var ju inte direkt planerat men, blir ju kul för pôjken  att få ett helsyskon"

Nämen ojdå? Hur kan en vuxen människa, eller två människor tillochmed, "råka" göra ett barn. Jag menar, är den ekvationen så jäkla svår? (sex-preventivmedel=barn) Det borde vara logiskt för vilken snubbe som helst.

"Ja pôjken har ju en halvbrorsa redan, men han är ju dômm i hôvve, 18 år är han, men han är ju inte hemma ofta. Har suttit fyra år på ungdomsanstalt har han, snodde bilar och grejer. Men nu har han fått egen lägenhet, så nu får han klara sig själv."

Ja det resonemanget är ju helt logiskt. Vi har två barn, den äldstas liv är redan helt uppfuckat, vi gör ett nytt syskon till den yngre, bra idé!! För att den äldres liv är a mess beror ju säkerligen inte alls på hemmmiljön och uppfostran. Absolut inte. Vi kommer helt plötsligt lyckas mycket bättre med dom två nya barnen, självklart.

Jävla puckon! Jag vill inte vara fördomsfull, men folk hjälper allt till att bekräfta vissa fördomar ibland med...Dom som är dummast ynglar ofta av sig mest. Och jag menar absolut inte att det är det som är problemet, för alla kan inte vara einstein, det förstår jag med. Men kan inte alla barn iallafall få en ärlig chans, att födas för att någon faktiskt vill ha en skulle vara en bra början. Enligt mig.

"Du vet det är inte så lätt, pôjken har ju ADHD vettu"
Ja men skräll, det är ärftligt. Men är det då egentligen inte dom barnen som behöver mest stöd och hjälp? Att bara få höra över huvudet på en hela tiden hur pappa ursäktar sig över en för att man har ADHD kommer troligtvis inte hjälpa. Får man höra det hela tiden tror man nog snart själv att det är fel på en. Självklart ska väl barnen vara medvetna om att dom är lite annorlunda, men ännu viktigare känns det som att det är att dom får hjälp och stöd för att ändå lyckas. Att dom får hjälp i skolan, får hjälp hemma med läxor osv. Tyvärr känns det som att det ofta är dom barnen som behöver mest hjälp som har kokko och bokko som föräldrar. Samma föräldrar som kläcker ut unge på unge när de äldsta "förbrukas".

Det finns fullt normala familjer som har många barn också, som tur är. Man behöver inte vara sveriges intelligensreserv för att klara av att uppfostra ett barn. Men man behöver ändå ha någon slags hjärnverksamhet utöver äta, sova, pippa. Tyvärr alltså, skulle man kunna säga.


Jag har funderat lite, är det en rättighet att kunna skaffa barn? Om man ska adoptera är det inte det.. Då måste man utredas noga och grundligt. Helt förståeligt. Barn som har haft det mindre bra ska få det så bra det går i en ny familj, helt klart. Men är det ändå inte lite konstigt att kleti och pleti får skaffa hur många barn som helst, helt oberoende på deras kapacitet att ta hand om dem sen? Väldigt känsligt ämne, jag vet. Ingen som egentligen skulle kunna avgöra vem som är lämplig förälder på det sättet. Många förändras väl trots allt till det bättre efter att de fått barn också, som tur är. Men ändå..

Jaja, tur att det är länge kvar innan jag befinner mig där i livet att jag behöver fundera på barn. Kanske kan jag inte ens få barn, kanske vill jag inte ens ha barn. Det är ju trots allt inte helt självklart.

/A

gråblaskslaskäckelsnö

Kommunikationsövning idag som gick ut på att vi i par skulle spela in oss själva när vi låtsades vara patient-läkare. Tro det eller ej, men det var askul! Mest roligt, men lite nyttigt också tror jag. Tyvärr ska vi hålla en 8 minuter lång presentation på ett seminarium nästnästa vecka om det. Inte lika skrattretande kanske.

Ikväll ska jag prova att ta en dressyrlektion för en tränare som kommer till ridhuset nära stallet varannan vecka. Jag fick tid klockan nio, nio på kvällen. Både jag och cerberus kommer somna, ska strax bege mig ut mot stallet för att undvika att somna här och nu. Är inte supertaggad, men får ge det ett försök iallafall.

Imorgon kommer morfar och mormor och hämtar ceb, så kommer jag efter hem på fredag. Ska blir riktigt skönt med en hemmahelg. Cerberus får stanna hemma tills jul nu, känns ovärt att ge sig ut med hästkärra dubbla vändor i snön om man slipper. Vi har tydligen mer att göra dom här två veckorna som är kvar än vi haft på hela hösten i plugget med, så det är väl lägligt antar jag.

Känner mig ganska omotiverad och nere just nu. Eller inte så nere kanske, mest omotiverad. Kom fram till att det nog är en "efter-tentan-dipp". För egentligen är det ju nu precis innna nästa tentahets börjar som man borde vara som mest avslappnad och glad. Jaja, det ger nog med sig snart igen, brukar vara så.

Har inte börjat med en enda julklapp än heller. Vetetusan vad alla ska få i år. En puss och en kram, räcker inte det? Lite löv.

Saknar min löv, för mycket. hatar att bo fel, eller att han bor fel. Sådetså. HATAR snö och vinter också.

/A

läkarstämman

Kom nyss hem från en heldag i el stockholmo. Läkarstämman med spännande föreläsningar och inte lika spännande montrar. Mycket gratispennor, och mat. Och gratis är ju gott, det vet ju alla.

Stackars stackars klasskompis heidar säger jag bara. Jag och Jasmin har hållit konstant allsång i 2 timmar i ett sträck hela vägen hem. Men shit happens när man åker hem från hufvudstaden, så är det bara.

/A

strömpis alltså

Vaknade för en timme sen av en dröm. I drömmen hade jag försovit mig och klockan var halv fyra på eftermiddagen. I drömmen var jag sjukt utvilad och inte ett dugg bakfull. Sen vaknade jag.Och drömmen stämde inte alls. Jävla oflyt hele tin.

Förfest och sen utgång på strömpis med klassen för att fira att tentan var gjord (resultatet får bli ett senare problem). Det var skitkul, verkligen! Det enda som var väldigt oskönt var mina fötter, ska frånochmed nu börja gå ut på krogen i gympadojjor, enda alternativet känner jag.

En helt hysteriskt komisk situation inträffade. En kille i klassen (nämner inga namn) står och glor på en tjej i klassens tuttar ett bra tag när vi står ett gäng och pratar. Efter ett tag sträcker han helt oprovocerat och iskallt ut händerna och bara klämmer på dom. Helt sjukt. Själva grejen han gjorde var ju väldigt komisk. Att han dessutom annars verkar som jordens oskyldigaste kille spädde ju bara på det hela. Han kom undan med att bli utgarvad helt enkelt, fast han egentligen (enligt mig) förtjänade en pungspark.

Senare under kvällen pratade vi om händelsen, och jag sa typ att det var INTE okej att göra så. Svaret blev följande; " Alla tjejer vill bli tagna på brösten, fast dom säger bara att dom inte vill".
Vafan är problemet? Jag skulle egentligen inte lacka ur så mycket om nån tafsade på mina tuttar, OM JAG VAR MED PÅ DET. Men att gå runt med inställningen att man tror att man vet vad folk vill med sin egen kropp. Det är bara en sjukt osund inställning som troligtvis kommer skada någon, nångång. Alla har ju för tusan, eller ska ha, rätten att bestämma över sin egen kropp. Whoever uppfostrade den grabben misslyckades stort på den punkten. Stort. Inget ont mot honom i övrigt, men hans agerande och framförallt tankesätt kring det är kränkande. Vi kan ju för allas bästa hoppas att han var aspackad.

Eller förresten inte, det är lika jävla illa ändå. Även om man är full ska man kunna visa respekt för vad andra människor vill. Annars är det ju som om en våldtäkt där våldtäktsmannen är full skulle vara förmildrad på nått sätt. Och så är det ju verkligen inte.

En inställning som kan göra mig upprörd, som så mycket annat också kan..nog om det.

/A

PS

Jag har sett en star wars-film nu. Det var inte så illa som jag hade trott. Jag höll mig i princip vaken hela filmen tillochmed!

over and out
/A

det där med att plugga

Det är nog en konst i sig tror jag. Jag är än så länge inte så väldigt bra på den tyvärr. Jag är bra på att lära mig saker när jag väl pluggar. Men att lägga upp pluggandet på ett någorlunda vettigt och organiserat sätt, det är tamigfan omöjligt.

Sitter här i mitt bombnedslag till rum, det är typ 26 timmar kvar till tentan. Jag har ont i magen, och funderar på vad fan jag har gjort dom tidigare 5 veckorna som vi läst om detta? Varför har jag inte pluggat bättre? Varför kan jag inte redan allt? Visst, det är mycket att lära sig, och den ständiga frågan med PBL kvarstår, hur mycket ska vi kunna? Men ändå känner jag mig lite smått irriterad på mig själv. Hade det inte varit trevligare att lägga ner ett par timmar extra varje annan dag och slippa magknipet?

Om denna tentan går vägen, då ska jag börja plugga bättre jämt. Förresten är ju det ännu mer fallet om tentan går åt skogen. Måste helt enkelt alltid börja plugga mera. Gjorde omtentan nyss, räknade ihop poängen till 71, 70 ska vara godkänt. Är ju inga brutala marginaler jag rör mig i om man säger så. Men jag får göra så gott jag kan helt enkelt.

Nu ska jag nog gå till stan en sväng tror jag. fint väder, behöver lite sol på mig. Plus att jag behöver ta ut pengar till hovslagaren som kommer ikväll. Plus att jag måste köpa en thermosmugg att dra runt på. Känns billigare i längden än att köpa kaffe varje rast. Och coolare såklart.

Sen ska jag plugga lite muskler, ryggkotor och kranialnerver. I'm so excited!           Ellör?

Håll tummarna för mig imorn, det blir så träligt med omtentaplugg på jullovet annars. Tack.

/A

Tentaplogg

Pluggar inför tentan som är på tisdag. Om max-koll man kan ha är 100 ligger jag nog på typ 50, kanske lite mindre. Så för att undvika att jag ligger i fosterställning och gråter natten till tentan pluggar jag mycket. Allt blir lidande, som tur är så är det snart över för den här gången.

Hade VFU idag som var superrolig, skulle kunna gå där bredvid läkarna varje dag om jag finge. Men det får jag ju inte. Halva dagen var men en sjukgymnast, det var intressant. Men inget jobb jag skulle kunna tänka mig riktigt. Men som sagt, nyttigt att se!

Nu ska jag sova, så jag orkar vakna igen.

/A

johnny depp

Är det dags för lite tyckande igen kanske? Jag vet faktiskt inte. Just nu, just idag, tycker jag väldigt lite om det mesta. Ovanligt för att vara jag faktiskt. Jag har en åsikt om det mesta. Som tur är berättar jag den inte alltid, då skulle folk tycka jag var ännu jobbigare tror jag...

Jag saknar min evelina väldigtväldigt mycket. Jag saknar min bästa kompis helt enkelt. Just nu känner jag mig lite som en parasit på dom allra flesta. Som den som alltid tar första steget i allt umgänge liksom. I många relationer. Som den jobbiga och efterhängsna lite småfeta tjejen. Det är ju faktiskt inte skitkul att vara en parasit. Om man kunde både ge och ta, lika mycket, då vore det bra. Så brukar det vara med mig och evelina, och det saknar jag verkligen. Tur att hon kommer hem vid jul. Jäkligt tur. Lite Love.

Jag deppar lite idag, men inte så farligt mycket som det verkar. En liten vardagsdipp ni vet?

Jag är väldigt tacksam för att jag än så länge sluppit värre dippar i livet än så. Det har inte blivit hopplöst än liksom. Många har det hopplöst, väldigt många fler än man tror. Och jag tror det vore vettigt att prata mer om det än vi gör, men så funkar inte vårt samhälle riktigt. Det är viktigare att det ser bra ut än att det faktiskt är
bra...

Förutom parasit-relationsgrejen, varför deppar jag då? Jo det är nog lite såhär. Skolan känns jävligt bra, jag äskar att lära mig saker, och det känns väldigt bra att jag är på väg att bli doktor, rätt liksom. Jag har min älskade häst här, och det funkar! Mitt liv går just nu ihop. Jag brukar inte tänka så mycket längre än så, ta en dag itaget. Men vår handledare började prata om hur hon fått kämpa som läkare för att kunna känna att det går ihop med familj+jobb.

I min familj har jag aldrig upplevt den kombinationen som ett potentiellt problem. Min mamma har inte jobbat så mycket, och hon har spenderat mycket tid med mig och brorsan. Att ha häst har hon också hunnit med. På något sätt är det så jag har tänkt mig mitt liv när jag är vuxen, såklart inte samma. Men ändå den där grejen att när man är vuxen jobbar man (med medicin, något jäkligt roligt), man har eventuellt familj, och man har häst. Kanske tillochmed troligtvis hästAR. Om man får kämpa för att få ihop vardagen bara med jobb och familj finns det ju inte en jävla chans att mitt framtida liv kommer innehålla häst. Det gör mig ganska depp faktiskt. Det är ju det som ÄR mitt liv, hur konstigt det än låter.

Hur det än är, eller kommer bli så är det ett senare problem. Bara att leva i nuet. Shape up nu Ammi för fan!

/A

Imponerande, eller?

Är uppe jättetididigt (07:18). Gick och la mig jättetidigt (22:00). Är alltså inte så väldigt synd om mig. Jag ska åka till stallet nu, fixa och rida innan hästen blir utsläppt tänkte jag. Tanken är då att jag ska komma hem i tid, så jag hinner plugga mycket innan labben i eftermiddag. För efter labben blir det direkt iväg på middag med basgruppen hos en av basgruppshandledarna, roligt! Efter det blir det troligtvis utgång. Så dagen är fullspäckad, verkligen!

Ha en bra dag ni trogna bloggläsare!
/A

Vilken jävla dag

Ursäkta mitt inte alltför vårdade språk. Det är förjävla ovårdat rent ut sagt. Min dag har varit lite kaos rakt igenom.
Började med att försova mig ca 2 timmar. Inte bra. Missade en halv föreläsning om sömn. Ironiskt. På föreläsningen efter lunch om medicinsk juridik började det surra lite diskret i klassen om att tentaresultaten låg uppe. Kollade på mobilen. G. Lycka! Åkte till stallet. Fick reda på att folk hade totalt skitit i min häst igår, så han blev själv ute. Tog det chill först. Blev arg sen. Blev brutalt arg. Började grina. Ringde mamma. Stallägaren kom ner med en muta(fin klocka), lugnade ner mig. Struntade i att rida. Åkte till Varberga. Skulle plugga. Glömde basgruppsfallet men lärde mig lite lite om ögat. Ganska värt.

Nu ska jag sova och vakna i tid. Skönt!

/A

Mon père

Grattis till min älskade pappa på fars dag. Jag älskar honom. Säger det inte nog ofta, som med alla andra jag älskar..förutom hästen, han får höra det varje dag. Konstigt det där.

Hittade en liten värmländsk slags ordlista, så kul när man läser och hör sig själv sitta och säga alla orden, och känna igen varenda ett. Efter lillerud har man fått höra de olika dialekterna också, allt från avikas "nästan-norska" till torsbys halveringar av orden.

/A

Lördag

Jag är uttråkad. Jag är mest uttråkad för att jag inte fattar vad jag läser. Det är frustrerande, alltså är jag frustrerad också. Jag läser om örat, och hur ljud uppstår, det är fan ganska komplicerat alltså. Iallafall i mina ögon. Undrar om alla mina klasskompisar förstår? Undrar hur smart jag är jämfört med dom? För det är ju inte som att jag berättar för varenda kotte när jag inte förstår, och inte när jag väl fattar heller. Så det är ju väldigt svårt att veta om man är ensam om att vara lite trög eller om det finns fler...

Vilket som har jag lite svårt att koncentrera mig också, det kan nog bidra lite till att jag inte förstår. När man läser 10 minuter, måste gå upp en sväng, läser 5 minuter blir kissnödig, läser 10 minuter, blir törstig, läser 5 minuter, måste kolla facebook, läser 2 minuter, måste byta låt på spotify, läser 7 minuter, måste söka på örat på youtube, läser 1 minut, måste käka. Då är det inte så konstigt att man inte får något samband i det man läser. Idag har jag lyssnat igenom 3 guns n' roses album, och läst kanske 10 sidor, fattat ungefär hälften. Effektiviteten är inte direkt på topp.

Nu ska jag snart åka ut till stallet, det jag har längtat efter hela dagen. Har intag av hästarna idag, ska bli skönt med lite frisk luft och hästsnos.

Igår kollade jag på den där lägenheten. Mysig var den. Ska fundera över helgen, kanske dra med mig någon annan och kolla igen. Men är ganska lockande om man säger så. Frågan är ju bara om det är värt det rent ekonomiskt, kanske, kanske inte. Enligt mig är det nog det iaf. Men det vet ju alla, att ekonomi aldrig har varit min starka sida, inte ens i närheten. Får fortsätta att fundera lite till.

Undrar om man kan övertala mamma att få flytta med den här tjockisen om man får något eget. Han sover ju mesta delan av dygnet ändå..

Igår skulle jag cykla tillbaka en kompis cykel. Det var kvällen och ganska mörkt. Jag trodde jag hittade en genväg. Det skulle kunna varit det, om jag inte hade cyklat fel. Virrade runt ganska länge, hamnade i nått jäkla motionsspår först, och sen alldeles för långt bort, vid en icabutik. Tillslut hittade jag rätt.

Ikväll ska jag nog hänga med jessica, trevlans. Dock har jag uttag av pållarna imorgon, så blir ganska nyktert för min del. Det dör jag inte av.

/A

Våld och blod

Var i stallet idag, en av tjejerna som står där har barn, bland annat en liten kille på 2-3 år. (Skulle jag gissa på, är sämst på barn) Iallafall kom de direkt från leksaksaffären, och han plockade upp det han hade köpt/fått. EN JÄVLA PISTOL. Inte nog med att ungen hade ett låtsasvapen som han var superstolt över, den hade jävla ljudeffekter också! OCH nått rött jävla lazerljus. Så den 2-nånting åriga killen sprang runt i hela stallet ochsiktade och "skjöt" på allt och alla han såg. Mammans kommentar när han började bli gnällig; "Gå ut och se om du kan skjuta Svempa".

Antingen så är det jag som överreagerar, skulle kunna vara så. Eller så är det Fel?! Ska små barn leka med vapen? Ska dom tro att det är "okej" att gå runt och skjuta på folk? Kan så små barn skilja på lek och verklighet? Jag hörde någonstans att lek är jätteviktigt, det är vårt sätt att träna på, eller prova på vuxenlivet. Men att då prova på att döda någon, är det helt jävla vettigt?

Jag tycker inte det. Det finns miljontals andra leksaker man kan ha. Saker som inte skadar någon annan varken i barn eller vuxenlivet. Att man inte skulle bli mer våldsbenägen av att leka med låtsasvapen kan ju bara inte stämma. Det är ju genom hemmiljön och uppväxten man lär sig vad som är rätt och fel, okej och inte.

En till sak som stör mig är ju lite den att jag skulle kunna sätta 1000 kr på att den mamman inte skulle få för sig att köpa en låtsaaspistol till sin dotter, det finns liksom  inte. " Killar är så härjiga och bråkiga" Ja, undrar varför? Om man som kille leker krig och som tjej leker kafferep är det inte konstigt att vi blir olika när vi blir äldre heller. Nu tycker inte jag att tjejer heller ska leka krig. Däremot skulle det inte skada om killarna lekte mer kafferep, för det är iallafall en träning på att vara social och umgås med folk på ett trevligt sätt. Dom kan leka vad fan som helst enligt mig förresten, så länge det inte är något som i "verkliga" livet skulle skada någon annan.

Man kan dra det där jättelångt. Överdrivet, och det vet jag. Man kan inte skydda barn från allt det hemska som händer i världen. Men kanske just därför, för att dom så småningom ändå kommer komma i kontakt med allt hur vi än gör, så kan man väl försöka undvika det så mycket man kan. Att inte uppmuntra våld är väl inte för mycket begärt, eller?

Det finns barn som tvingas bli barnsoldater, då är det nog inte så jävla roligt med pistoler och gevär.Blod.

På tal om blod så har jag ett blodbad på min stortå. Rakade benen och fick syn på 3 hårstrån på stortån, tänkte att dom kan jag ju lika gärna raka bort. Missbedömde nog situationen lite och böjde tån, plus att jag tog i som bara den med rakhyveln. Den fick då ungefär samma effekt som en osthyvel=oskönt.

/A

Morning

Tanken var..äh jag vet inte riktigt vad min tanke var förresten. Har lab mellan 15.15-17.00 idag tror jag. Det som ska hinnas med under resten av dagen är; plugga inför basgruppsfallet imorgon, plugga inför tentan som tydligen är skrämmande nära, rida ett dressyrpass i ridhuset på huliganen, laga mat, och kanske kika på en lägenhet ikväll.

Det där med laga mat står ganska högt upp på listan. Igår använde jag mitt innovativa tänkande och testade att laga nudlar i micron på lunchen, eftersom det bara är micro det finns på universitetet. Och att köpa mat är lite över min budget. Men för att jag skulle veta om det funkade att fixa lunch på det sättet provade jag det hemma på morgonen. Resultatet av det blev att jag inte hann käka frukost, och nästan kom försent till basgruppen. Dödshungrig som jag blir om jag inte käkar frukost fick jag ju ändå köpa en svindyr halvtorr macka efter basgruppen. Alltså gick det nog plus minus noll.

Funderar på om bädda sängen är en aktivitet jag borde ägna mig åt idag också. Har nu i två nätter varit alldeles för lat för att sätta på nya lakan, så har lagt mig inuti ett påslakan med täcket över. Eftersom jag ligger som en död sill packad i en konserv hela natten vaknar jag precis som jag somnade. Praktiskt, men njae, bädda måste jag faktiskt snart göra!


Är lite kluven. Kolla på lagenhet eller inte? På kartan ser den ut att ligga ganska så "off" om man säger, och det är ju inge roligt. Så illa har jag det ju inte här att det är värt att betala högre hyra och hamna längre bort från allt..håller nog utkik efter något mer centralt. Till nästa höst hoppas jag att min allra bästa fru Ävalena flyttar till Örebro, det skulle vara så jäkla kul att bo tillsammans igen. Men såklart ska hon göra som hon känner för med utbildning och allt, men om hon kommer hit blir ingen gladare än jag.

Har nästan alla helger fram till jul planerade känns det som. Kommer hem den  18-19 november för att fira pappa och lillkussen, men ceb är kvar så åker nog tillbaka på lördag tror jag. 9-11 december kommer jag och cerberus hem, då fyller mamma år. Sen blir vi kvar här tills dan före dan före dopparedan. Jul är allt ganska nära nu, sjukt vad fort tiden går, verkligen! funderar på hur och när jag får träffa karl. DEt är inte länge till jul, men alldeles för länge om det dröjer ända tills då...jaja det märks väl. Man är väl två om att vilja fixa det antar jag. Hoppas jag iaf.

/A

Shake it out

/A

Back to back

ack VÄRMELAND du sköna..

Jag hade inte tänkt på det så mycket innan, hade hört av Catrin och Dennis på lillerud att vi värmlänningar är lite patriotiska ibland. Men dom hittar nog på tänkte jag. När jag skulle flytta Cerberus till Örebro slängde jag iväg ett sms till stallägaren "Vi åker från värmland nu, syns om ett par timmar" typ..Ingen konstigt aaaalls, eller? Som han sa det skulle han aldrig skrivit "..åker från Nerke". Och nej det är klart, det låter ju lite konstigt. Lite kanske det kan ha och göra med att vi har både värmlands län och värmlands landskap och inte två olika, åtminstone förstärker det själva "värmlandsgrejen". Men vad kan det mer bero på?

Nu när man har flyttat träffar man massor med nya människor hela tiden. En standardfråga är såklart; "Och vart kommer du ifrån då?" Mitt standardsvar är inte grums (undrar varför?!) Jag säger skogen i värmland, för det är ju där jag bor. Tydligen hörs det ganska tydligt på min dialekt också, eftersom att de flesta har nickat instämmande. En mer exakt beskrivning på mitt ursprung blir Värmskog, typ mellan arvika och karlstad. Alltså, det är ju ungefär lika långt till båda iaf, så det stämmer ju nästan.

Dom flesta andra man pratar med nämner en stor stad när man frågar vart ifrån dom kommer. Jag nämner ett landskap allra först. Det måste ligga i vår historia och kultur på något sätt, för inte är det mitt fel att jag tänker såhär iallafall..

När värmland är i media blir det ofta en "vi och dom" attityd. Vi här i skogen med vargarna, och dom där stockholmarna. Typ. Det finns liksom två typer av människor i Sverige, värmlänningar och stockholmare.

Nyttigt för mig att komma bort några år, lite mer mot mitten av sverige. Har ju numera blivit såpass allmänbildad att jag vet att det finns både skåningar och norrlänningar i detta land också. Totalt fascinerande.

/A

Ah, girl look at that body

Hade laboration idag. Kroppen i rörelse hette den. Kroppen rörde sig inte värre värst, men var helt okej ändå. Vi skulle lokalisera olika ben, leder och muskler i kroppen. Några av dom stora. Låter lätt, men det var det faktiskt inte.

Jag har varit medveten om det länge, men det blir ändå så påtagligt hur annorlunda det blir kliniskt än teoretisk. Att se ett hjärta i boken där alla artärer är röda och alla vener är blå är en sak. Att så småningom se en liten muskelklump som fungerar som pump för hela kroppens blodsystem är en helt annan. Det är ju sånt vi kommer få träna på, såklart. Allt är lätt när man kan det, och vissa saker kräver repetition för att man ska kunna det. Så är det ju bara.

Jag är nog ingen naturbegåvning på det här med att klämma, känna och lyssna. Att lägga örat mot någons bröstkorg och höra hjärtat är lätt, men att lyssna med ett stetoskop är skitsvårt. Samma som att lyssna på en lunga, helt dödstyst. Men som sagt är det väl saker som de allra flesta av oss behöver träna på.

Det som är smidigt med det är iallafall att man har en egen kropp som man kan öva lite på, om inte annat har man väl nån kompis med kropp som kan agera offer. Man tror att man har koll på sin egen kropp på något sätt, det är ju ändå ens egen, det man bor i liksom. Men som idag, vi skulle känna på bröstbenet, det har jag aldrig gjort förut, iaf inte medvetet om att det är ett ben liksom. Konstigt ändå.

Just nu läser vi om hjärnan. Att alla kopplingar hit och dit tillsammans med aktionspotentialer och transmittorsubstanser kan utgöra vårt medvetande är ju helt otroligt. Det är så sjukt att det fungerar egentligen. Just att vi kan tänka, för att det går en signal som gör att ett visst ämne släpps ut som i sin tur gör att en muskel drar ihop sig eller så, det kan man ändå förstå. Men att vi kan vara medvetna och ha tankar. Att vi kan minnas och känna saker. Det är så jäkla fränt egentligen. Att alla dom där kopplingarna och signalerna göt mig till just den jag är. Galet.

/A

Att vara inneboende

Livet som inneboende är inte alltid det lättaste. Jag ska inte klaga, för jag har det väldigt bra mot vad jag skulle kunna ha, och hon jag bor hos är väldigt snäll. Men ändå.
Anledningar till att det är jobbigt att vara inneboende:

• Man måste smyga in om man kommer hem sent, har man otur har hyresvärden sin sovrumsdörr öppen och vaknar så fort man sätter ner lilltån innanför tröskeln. Man får då dåligt samvete för att man väckt hyresvärden trots att det är "inga problem, ingen fara".
• Man måste verkligen smyga om man kommer hem från krogen, vilket innebär att det inte är alls bra att komma hem snorfull (har inte hänt mig ändå, men man vet ju aldrig).
• Man måste smyga på morgonen, av samma anledningar som på sena kvällen. Största problemet med detta är att man inte vågar laga gröt i micron för att den plingar det så högt. 
• Man vill heller gärna inte blåsa håret eller starta skrivaren på morgonen, eftersom det låter så mycket. Resultatet av det blir att man ser ut som en slickad katt och inte har med sig viktiga papper till universitetet.
• Man kan inte ha hästkläderna hemma, av naturliga skäl (den underbara lukten).
• Man får knappt plats med sina ägodelar p ytan av ett rum, det blir snabbt ett bombnedslag med saker uppefter hela väggarna.
• Man får inte heller plats med sin mat, eftersom man har EN hylla i kylskåpet och EN hylla i skafferiet. Överbliven mat, alltså pasta, får alltså förvaras i det ack så rymliga rummet.
• Man kan inte lyssna på musik närsomhelst, och inte heller hur högt som helst.
• Man kan inte kolla på tv, för hyresvärden kanske kollar på antikrundan eller något annat ganska viktigt.
• Man tvingas lyssna på P1 varje morgon när hyresvärden är vaken, allmänbildande och ibland intressant. För det mesta ganska sövande och deprimerande sätt att börja dagen.
• Man hör hur hyresvärden studsar upp ur sängen och ockuperar duschen när ENS EGET alarm ringer vissa dagar.

Missförstå mig inte nu. Det finns fördelar också. Dom berättar jag om en annan dag, så det blir lite spännande och så.

PS. Jag letar egen lägenhet.

/A

Just woke up

Idag känns det bättre. Stabilt psyke jag har, eller? Fast bra och dåliga dagar har alla, bara att vi är mer eller mindre benägna att visa det för omvärlden.

För en tid sedan fick jag se en lista med påståenden och meningar som människor med ADD och ADHD hade skrivit. Det var typ "Svårt att påbörja saker", "Kan inte fullfölja saker som inte är roliga", "Kan inte koncentrera mig länge om det inte är någonting jag tycker är roligt", "Påbörjar många saker och avslutar dom sällan".
Nämen se där! Har jag också en diagnos?

Njae, jag stämmer in på varenda en av dom där påståendena. Men jag har troligtvis inga bokstäver, jag är bara en variant av normal. Känns som att det blir allt vanligare att man "vill" ha en diagnos på sig själv eller sina barn. Är det för att på något sätt ursäkta sitt beteende? Blir det mer accepterat om man har det som en diagnos? Visst finns det extremfall, men skulle inte många av dom som får någon sån här diagnos egentligen kunna vara precis som jag? Varianter av normal.

Undrar om vi någonsin kommer acceptera varandra precis som vi är?

/A

ändrade lite

Ändrade designen lite. Mest för min egen skull, är inte så många stackare som läser förutom dom närmast sörjande. Men det är bra, lagom för min del. Jag skriver mest för min egen skull, fast inte helt, för då skulle jag kunna skriva hemma i mitt block istället.

Jag är frustrerad. Glad, men ändå ledsen. Älskar, men samtidigt hatar. Är det lite fakta om hjärnan, reflexer och neuroner som behövs för att rätta till allt tro? Det plus lite sömn så kanske jag får ordning på hjärnan igen.

/A

o tur

Idag verkar inte vara min dag riktigt. Vaknar och är störtförvirrad över vad klockan egentligen är. Har mobilen ställt om sig under natten? Har pappa ändrat klockan i köket? efter en kvarts förvirring inser jag att klockan är rätt och att hästarna vill mer än ut.

Gör klart i stallet ocg går in för att plugga. hinner öppna boken och pappa knackar på rutan. Bilen som han och morfar ska byta däck på startar inte, jag hade tydligen tänt lampan i fredags kväll när jag skulle knyta skorna, och inte släckt den. KUL.

Skulle vara lite snäll och sätta på en tvättmaskin också, då blir mamma glad när hon kommer hem. För någon timme sen kommer pappa inspringandes, "HAR DU SATT PÅ TVÄTTMASKINEN??!" Det var tydligen stopp i avloppet där. Där får man för att man försöker vara snäll. Kära far skulle tömma ur vattnet ur maskinen i en hink, hittade ingen hink och tog tunnan man har torrfoder till katterna i. Sätter sig och äter och studsar upp en kvart senare när han hör ett konstigt ljud från tvättstugan. FANJÄVLAFAN. Översvämmning, tunnan var visst lite liten. Så nu har vi skurat golvet i tvättstugan. Och passat på att få ut torktumlaren som ska på lagning. Enda problemet var att den var för stor så listena på dörren fick monteras ner innan.

Att ha hus är nog överskattat tror jag. Bara massa fix och krångel.

Har sett ut som jordens lodis hela dagen. Ett rosa fult linne, pappas alldeles för stora Kortbyxor, brorsans jacka och mammas gummistövlar, alternativt fårullstofflor. Det är pippi långstrump, kodda och jag. Planen var att ingen skulle se mig, men fröbergs fick sig en skymt när jag lunchade hästarna. Alltså med gummistövlarna till knäna och pinsamt blekfeta knän blottade.

Nu ska jag gå ut och rida mammas monster, innan jag tar mitt pick och pack tillbaka till örebroen och mitt egna monster.

/A

Stress och elände

Vaknade imorse, taggad som tusan på att plugga ikapp och förbi inför basgruppen klockan ett. Läser två sidor och det plingar i mobilen. "Cerberus verkar hängig, vägrade resa på sig när han skulle ut." FAN, inte min bebis, inte nu idag, Inte i Örebro. Slängde mig iväg till stallet för att mötas av en hängig häst. Normal temp, normal magfunktion och normala slemhinnor. Lite trött på ögonen och svullna bakkotor. Tror nog att han kan ha reagerat på överdosering av protein, hoppas på att det bara var det. Vi tog en promenad, han var ovanligt lugn, men gick ändå och fjantade sig med att bära grimskaftet i munnen och sådär, som om han vore en jäkla rottweiler. Svullnaden i kotorna la sig och han fick komma ut i hagen. Verkade ganska lugnt och han var lugn i eftermiddags när jag tittade till honom också. Åker dit och tempar honom till morgonen igen. Hoppas min jättebebis mår bra.

Basgruppen var ett helvete, okej nu tog jag i lite, ganska mycket tillochmed. Men det var inge bra. Dels för att mina kunskaper var helt obefintliga( p.g.a. stallvistelsen på förmiddagen). Dels för att vår basgruppshandledare var helt inkompetent, han kunde fan ha suttit utanför och hinkat kaffe, då hade han gjort mer nytta. Han förklarade typ allt vad vi hade missat och gjort fel på EFTER att vi var klara, istället för att styra in oss rätt från början. Detta betyder dubbelt plugg denna helgen, tack så mycket herr basgruppshandledare! Gillar iaf min basgrupp, det är ett gäng goa människor. Och beundransvärt positiva. Samtidigt som jag sitter och vill skjuta basgruppshandledaren i foten sitter dom och är hur glada som helst. Tycker att vi ändå har lärt oss mycket jämfört med förra gången och att vi inte ska vara så hårda mot oss själva. Sant tänker jag, men vi har ju missat massa liksom! Jaja, får läsa om motoriska nerver på egen hand och hoppas att jag får med det väsentliga. För det är ju trots allt på S3-nivå som tentafrågorna kommer ligga som handledaren så snällt påpekade.

Kan hända att jag bara hade en dålig dag, hoppas jag kommer att tycka bättre om honom framöver, annars finns risken att min irritation märks av alltför tydligt. Har tyvärr inte riktigt förmågan att dölja det när jag blir sådär irriterad. Oftast anstränger jag mig verkligen, men känner ändå hur hela ansiktet får djupare fåror och ögonen blir till arga springor. Rösten förvrängs och det kommer bara ut små vresiga hummanden eller ogenomtänkta utrop, mothugg på allt. Det finns ju vissa människor jag har så fantastiskt svårt för, antar att alla har samma problem egentligen, att man ogillar vissa personer alltså... Oftast är det män, vet inte riktigt varför. Folk som tycker konstiga saker, kvinnokränkande och våldsfrämjande saker, dom har jag väldigt svårt för, och oftast är det nog män som har dom åsikterna. Det som är mest irriterande är att eftersom jag är så genomskinlig med mitt ogillande märker dessa personer oftast av det ganska snabbt, och tycker då att det är ännu roligare att provocera fram reaktioner. Resultatet blir oftast inte bra, eftersom jag för det mesta inte är nog påläst eller nog duktig på att få fram min åsikt på ett bra sätt för att ha något att komma med i en diskussion.

"Storhandlade" idag. Fick med mig ett par fodrade gummistövlar, vilket verkligen behövs ute nu. Ska inte ha dom till skolan, då lyser min bonnighet igenom alldeles för mycket. Men när jag ska lulla runt i stallet blir det perfekt. Åkte i racerfart med wojtek och mattias från marieberg till varberga till resecentrum, dom hann med sitt tåg men glömde dator och jacka i min bil. Mycket stress idag känner jag. Slängde mig hem och in med maten i köket, för att sen dra vidare till universitetet för mingelkväll med msf. Jättegoda snittar och bra ordnat tycker jag. Tyvärr kom jag av mig lite i själva minglandet med AT-läkare och äldrekursare, men trevligt ändå tycker jag.

Imorgon efter intag av hästisarna drar jag hemåt. Träffa Karl, Krille, och Linnea på fredag kväll. Resten av helgen hoppas jag på att träffa mormor och morfar och Lexington, saknar dom. Även pappa och brorsan hoppas jag få se skymten av om inte dom ska bosätta sig i hockeyhallen. Och mer Karl såklart. Hästarna ska tas om hand, och ska bli skönt att komma hem. Känns skönare nu när cerberus är här hos mig, mindre press på något sätt, och mer lagomt att komma hem så. Nästa helg ska jag också hem, och då får cerberus följa med också. Känns skönt att ha såpass nära hem ändå, borta fast ändå nära.

Nu ska jag sluta skriva en roman här och börja plugga istället. Tortora (min ena enkla bok) har typ fyra kapitel om hjärnan, frågan är vilket man ska djupdyka in i först..

/A

2011-10-26

"Det här är Ammi, en blivande kollega"

Vänta, vad sa hon nu? Vem är ammi, ska hon också bli läkare? Oh shit, det är ju jag. Le, sträck fram handen. Se normal ut. Se pålitlig och respektabel ut. Se smart ut.

Har inte fattat att det är här i livet jag befinner mig just nu. På väg mot en dröm. Så snart, när man har haft en dröm tror man på något sätt att den alltid kommer att stanna på det. Man vill det så gärna, men det känns så alldeles för avlägset för att bli på riktigt. Nu är jag verkligen på väg, på g. Jag har lärt mig massvis, och fått en egen namnskylt. Jag ska lära mig så jävla mycket mer, och ser verkligen fram emot det!

Jag är fan på väg nu alltså, och livet är bra.

/A

done

Har haft min livs första tenta nu. Och ja, vad ska man säga? Skulle kunna babbla på i timmar om vad jag missade och svarade fel och konstigt på den och den frågan. Men ingen undrar riktigt, så jag skippar det. Jag kan ha klarat det, men risken är betydligt större att jag kuggade. Tror och hoppas dock att det inte var med hästlängder ifrån ett g isåfall..Ska skriva in omtentadatumet i kalendern så får vi se hur det blir.

Efter tenta kommer--->TENTAFEST! 3 riktiga sköningar i klassen hade inflyttningsmiddag (totalspårad tentafest med minst halva klassen närvarande) i sin nya lägenhet. Lägenheten var för övrigt sjukt fräsch, iaf när man anlände. Jag hade roligt, och det är kul att vi har en klass med många ganska jämngamla och härliga människor!

Har typ nyss kommit hem från stallet, min häst var en huligan idag, jag skulle ta ett sansat galoppträningspass, han skulle ta ett avancerat pass i luftakrobatik. Tur han är söt, annars hade han blivit en salami för länge sen. Imorgon ska vi på vår andra VFU-dag, sjukt kul! ser verkligen verkligen fram emot det. På kvällen blir det nog en tur i ridhuset skulle jag tro.

En sak jag lärde mig av denna tentan, var att jag kanske hade haft mycket gratis om jag hade pluggat mer till basgruppsfallen. Det nya temat verkar galet komplicerat och omfattande, men ska hinnas med på samma 5 veckor som det förra, så på något sätt känns det som om jag borde växla upp nu. Har kört på 2an fram tills nu, och borde lägga i 3an. Någon måste bara koppla, är det jag eller?

/A

home is whenever i'm with you

Har spenderat hela eftermiddagen i stallet. Vet inte hur jag kan vara så långsam, men det är mysigt att vara med cerberus, speciellt när ingen annan jävla människa är där. Då njuter jag. Känner mig väldigt stressad inför tentan, men känns oerhört skönt att ha hästen här, det tar tid, men det blir ett tillfälle att koppla bort allt annat, det älskar jag. Känn mer som hemma,.

Synd att man måste stå tillsammans med massa andra folk bara, hästmänniskor är så jävla speciella, säkert även jag själv..men de flesta är jävligt svåra att ha att göra med. Och ännu känsligare blir det när dessa människor ska hantera ens häst (läs bebis) varje dag...menmen det blir säkert bra så småningom, bara jag får säga mitt om mitt liksom.

Gör omtentan nu, ska räkna ihop poängen sen och se om jag klarar g...spännande.

/A

Jävla värld

 Jag mår fysiskt illa. VILL SPY på mänskligheten...på grund av den här videon.
Jag är säkert lite efterbliven som inte sett den än, men ändå, vad fan är det för fel på folk. Empati? är det bara ett påhitt eller?

/A

Nu? eller nu?

Ridit i regnet, men det gick väldigt bra ändå. Ceb fick en tjej, som tyvärr dissade honom ganska hårt omgående, men med lite tur kanske han får komma närmare om ett tag.

Nu har jag lagat mat, chicken ticka masala och ris. Färdiga kryddpåsar betyder väl inte att man är dålig på matlagning väl? Blir ju gott trots allt, godare än om jag skulle försökt själv.

Nu ska jag plugga, plugga och plugga. Kommer somna, undrar om jag kommer klara tentan? Tänk om inte, då dör jag lite. Fast egentligen borde det inte vara hela världen, det finns ju trots allt omtenta av en anledning.

Efter nästa vecka får jag träffa kärleken, längtar.

Tack och puss, nu begraver jag mig i guyton och tortora och kanske lite youtubeklipp.

/A

Bara att sätt igång då..

Har laddat upp inför plugg. Mörk choklad och te,är bara själva pluggandet som fattas. Har tom köpt en redbull i back-up, om jag skulle somna.

Risken för sömn är överhängande. Var ute igår (var för övrigt väldigt roligt!) och kom hem runt 2, vid 06.10 ringde klockan för jag ville vara med och släppa ut hästarna idag. Och det gick så bra så. Men man känner att man sovit alldeles för lite. Blir ganska trött, men det är inte det som är det värsta, jag vill grina som en liten bebis för mista lilla, det är det värsta. Som när jag kom tillbaka till stallet på eftermiddagen för att pyssla och gå en sväng med prinsen. Så säger stallägaren att hon som har ena hästen inte vill ha den i den lilla hagen (som cerberus skulle ha egentligen, men sprang så igår så han fick ta hennes hage). Så han frågar om vi kan släppa ihop ceb med två andra valacker, och det går ju bra för min del. Då säger en av dom som äger ena valacken att varför måste ceb gå med deras hästar, kan inte han gå med stoet? Inte så big deal egentligen, men med min sömnbrist fick jag liksom svälja och svälja och blinka och blinka för att inte börja stortjuta. Det var ju säkert inget personligt mot varken mig eller cerberus, hon tyckte väl helt enkelt att det var en bättre lösning eller nått..Men ändå tog jag det personligt, mot cerberus liksom. Och han är min bebis, messing with ceb, you're messing with me!

Jaja, ska försöka få tag på tjejen med stoet imorgon och fråga om cerberus får gå med henne, så det blir nog bra tror jag. Hoppas hon är schysst, dom andra två verkar okej, men vana att bara sköta sig själva liksom. Bara det funkar för Cerberus del så kan dom vara hur dom vill har inga planer på att hänga med dom varje dag ändå. Vi funkar ändå bäst när vi rider själva för det mesta. Imorgon ska jag gå till ridhuset efter skolan, och sen på tisdag får han vila och bara ta en promenad innan jag börjar skolan. Onsdag är jag helledig, så då kanske vi rider ut.

Fiklunchade med Katrina idag, en kompis som jobbade på café i somras och som också pluggar här i öret. Det var riktigt trevligt, alltid kul att träffa folk!

NU ska jag plugga.

/A

örebroare

Min älskling ska bli Örebroare! Cerberus då alltså. Lite bortanför Marieberg ska han bo, det kommer bli super. Känns lite jobbigt att flytta på honom, för jag vet att han trivs hemma. Men samtidigt måste han bli aktiverad och ompysslad, och det håller liksom inte att bo 13 mil hemifrån då.

Mina förhoppningar är att kunna dra med honom hem ibland om jag vill hem över helgen, hoppas det kommer att funka. Hoppas verkligen att jag kommer hinna med honom också, det måste gå. Måste.

Men som sagt lite läskigt, vill inte förstöra hans liv, och hans liv är ju trots allt mitt ansvar. Dumma människa.

Nu--> snart universitetet, sen hem med kära swebus för att mysa och rida. Imorgon åker vi igen.

Jag börjar få lite tentaångest. Kan verkligen inte allt jag ska och behöver kunna för att klara mig känner jag. Angiotensin hit, noradrenalin dit. Vagusnerv och sympatiskt. Hela styrningen av cirkulation och respiration är som ett stort mörker. MÅSTE FATTA.måste även gå igenom lite andra funktioner, och framförallt anatomi, det suger jag på. För att inte tala om histologi. Föutom i de övre luftvägarna, för det fastnade konstigt nog när jag hörde några kompisar prata om det samtidigt som jag försökte plugga på mitt. konstigt det där. Ska nog börja plugga bredvid folk och bara lyssna liksom. Har så mycket lättare att ta in det då än om jag läser det själv.

Läste tidningen till gröten i morse..detta stod. Jag tänkte bara först, ojdå, hemsk. Sen bara, vafan jag känner igen det där, vart är det? Men fan! det är ju där jag går typ varje dag! Shit, är skitnervös nu. Måste skaffa överfallslarm och pepparspray och karateskills. Övervägde faktisk att ta med mig en kökskniv om jag ska gå ut, och ha den beredd hela tiden liksom. Misstänker att det tyvärr är ganska olagligt. 

/A

jag och min konstiga smak

Köpte ett soffbord igår, och jag älskar det! Tycker det är asnice. Ska kanske måla benen vita, emn får se vart jag ska ha det sen. Jag hamstrar nämligen till när jag blir stor och får egen lägenhet. Min förhoppningar är att växa upp och flytta så snart jag bara kan.

Jag har nog lite udda stil kanske, ful tycker de flesta. Men huvudsaken är ju att jag tycker det är fint. Och det tror jag att jag tycker. Jag vet hur jag skulle vilja att det ska se ut där jag bor, om det blir som i min hjärna återstår och se. Kan ju inte säga att jag har världens mest detaljerade plan direkt.

Tre saker som jag är helt kär i. LÄNGTAR tills jag får något hem att ställa dom i.

/A

music maestro

Jag har funderat på en sak. Egentligen har jag reagerat på en sak. Saken är den, musik. Musik och människor, i kombination. Så väldigt många människor identifierar sig själva med musik. Deras musikstil är en stor del av vem de är...

Man dömer andra utefter vilken musikstil de gillar. Kategoriserar varandra, hårdrockare, emo,  dansbandstönt, technobög eller hellströmsfjortis.Hur man värderar andras musikstil utgår såklart från ens egen. Helst ska dom ju gilla samma. Det räcker inte med att gilla, man måste veta en del också. Vad bandet heter, vad plattan heter, vad låten heter, när sångaren är född, när gitarristens fru tog en överdos, vad basistens plektrum kostar på e-bay. Det räcker inte med att ha lyssnat på musiken, man måste ha något slags intresse. Men man får passa sig, att ha intresse för en viss sorts musik men inte vara tillräckligt insatt är ett Big No. Då anses man bara vända kappan efter vinden och inte alls ha den "rätta" känslan. För dom som faktiskt har det, dom har någon form av ensamrätt. Ensamrätten markeras extra tydligt för folk som har försökt kombinera musiksmaken med ett "passande" yttre. Försöker man vara cool och inte går hela vägen har man failat helt enkelt. En platta räcker inte i samlingen, man ska ha alla om det ska räknas.

Det går heller inte att kombinera olika sorters musik. Gillar man hårdrock hatar man house, annars är det inte på riktigt. Musiken hör ihop med personligheten och man vill ju inte vara schizofren.


Vilken sorts musik gillar du? Är det blandat? Kanske gillar du låtar och inte artister i sig? Kanske vet du inte ens vad musiken du gillar heter? Kanske gillar du samma som "alla" andra? Kanske gillar du det som spelas på radion?

Svarade du ja på ovanstående frågor är risken stor att du är en looser. Lite som mig. Om personligheten är en musikstil, och man inte har någon. Då är man tråkig, alldaglig och saknar personlighet och åsikter. Är det så? 

Så kan jag uppleva det ibland faktiskt. Musik för mig är något som kommer i bakgrunden. Jag lyssnar massor på musik, varje dag flera timmar. Men ändå är det inget jag tänker på. Lyssnar på låtar jag tycker om. Att jag lyssnar på den och den låten eller artisten är oftast ren slump. Jag kan inte identifiera mig med någon speciell musik, så när folk pratar om det känner jag mig helt lost. Ammi utan musiksmak. Intetsägande Ammi. Ammi utan åsikter.

Fast ah. Detta gäller ju som sagt bara musiken. Jag ska allt visa er, jävla musikfjantar. Estetkokkon.

/A

wiiiiee!

Min otekniska sida tog överhanden och den tekniska sidan fick kämpa bra länge innan jag fattade hur jag loggade in här när datorn ville vara inne på skolmailen. That´s life.

Iallafall, igår var SUPER! VFU, alltså praktik, på vårdcentralen i Fjugesta var så jävla roligt. Att få träffa läkarna, patienterna, ja allt var skitkul. Får verkligen bekräftelse på att man valt rätt, eller åtminstone känns det väldigt rätt. Längtar redan tills nästa gång vi ska dit, onsdagen efter tentan, 26 oktober. Blir alldeles barnsligt glad när jag tänker på hur kul det var. Sjukt. Japp, jag är nog lite störd på något vänster...

Imorse hade jag ont i halsen när jag vaknade, och idag somnade jag när jag skulle plugga på eftermiddagen. Jag brukar typ aldrig somna när jag "ska" vara vaken, hatar det. Men idag kunde jag verkligen inte låta bli, så misstänker någon liten förkylning. Tur att man ska hem och vila upp sig. Bara umgås med älskade hästen, och familjen såklart. Böckerna kanske får vara med på ett hörn, om dom har tur.

Som jag skrev på facebook häromdagen, jag vill lära mig massvis, men inte plugga. Åtminstone inte plugga i lusläsaenbok-bemärkelsen..

/A

deep shit

Undrar vad det är som gör oss till dom vi är egentligen? Och vad är det som är en person? Jag menar, ärver vi våra egenskaper, åsikter och färdigheter? Eller är det mesta ett resultat av miljön vi växer upp och påverkas av?

Om man tänker att man i många fall är lik sin eller sina föräldrar i beteendet är det ju logiskt att man skulle ha ärvt det. Men samtidigt är det ju ingens beteende som man tar efter och faktiskt lär sig hur man är mer än ens föräldrars. Även åsikter och värderingar, eller kanske framförallt, ger ju föräldrar till sina barn genom uppfostran. Det föräldrarna gör och tycker är det som sen blir referensen till omvärlden. Normen. Färdigheter då? Skillsen liksom..jaa, visst måste väl det vara ärftligt till stor del. Antingen är man bra på något eller inte. Men så simpelt att alla människor bara är bra på en eller några få saker tror jag inte att det är. Föräldrarna låter ofta sina barn hålla på med sporter eller fritidsintressen som de höll på med när de var små. Att Kalle inte bara är bra på fotboll, som han har "ärvt" av sin pappa, utan även kanske skulle varit ännu bättre på konståkning får vi ju aldrig veta. Tro fan att man blir bra på något man gjort ända sen man var liten, illa vore det väl annars.

Jag vet ju egentligen inte. Visst ärver vi en stor del också, vi får olika fysiska förutsättningar beroende på våra gener, kanske även psykiska. Men det känns ändå som att miljön spelar stor roll i det hela. Jag vill på något sätt tro det. För då kan man skylla på någon när man pratar om eller tänker på människor som har det svårt. T.ex. människor som lätt blir deprimerade eller liknande, och det verkar som om det går i släkten. Visst kanske endel har lättare eller svårare för att trilla över kanten. Men mentaliteten hos en deprimerad förälder måste ju också ha spelat in.Den kanske inte var så bra stöd och hjälp för sina barn under uppväxten.

Jag vill beskylla alla rikspuckon som skaffar barn för att deras barn "misslyckas". Det är deras fel. Jag vill tro att alla människor har någon slags samma grundförutsättning att lyckas i livet. Att det är deras oansvariga och galna uppfostran, eller kanske avsaknad av uppfostran som är anledningen till att det går snett. Hur ska man kunna lära sig skillnaden mellan rätt och fel om det hemma ser ut precis tvärt om?

Vet inte riktigt vad jag vill få fram med det här egentligen. Tänker man som jag är det ju inte heller dom fuckade föräldrarnas fel att dom själva är dumma i huvudet, det är ju deras föräldrars fel och så vidare. Ni ser, man blir knäpp av att tänka så här. Men att tänka att arvet spelar större roll ger inte direkt heller någon positiv livssyn. Då har vi bebisar som föds med ödet att bli drägg innan de ens kan prata eller gå. Kul för dom, livet kommer bli ett helvete, men kämpa på ändå ni!

Samhället spelar stor roll i uppfostran, det är jag medveten om. Men som sagt är det ju alltid på något sätt hemmiljön som är det "normala". En uppgift som jag tycker att samhället har, och inte sköter, är att få bort dom barnen som lever under störda förhållanden ur deras familjer och ut i den "normala" verkligheten, innan dom tror att det är så man lever, så det ska va. Tyvärr verkar det svårt. Att ta ett barn från en människa är inget man bara gör, och vem är det egentligen som ska bestämma och säga vad som är fel och rätt? För inte alltför många år sedan skulle samhället säga att ett barn med homosexuella föräldrar växer upp under konstiga förhållanden, några hävdar det säkert idag med. Det är ju bara stört. Men lika självklart som det var då är kanske vissa andra saker för oss nu.

Vem eller vilka har rätten att bestämma över någon annans liv? Det är den ständiga frågan. Frågan utan något ordentligt svar. Olöslig, precis som mina hjärnfunderingar.

Asballa bilder, om man är lite nördig som jag, eller bara gillar vackar saker

/A

helgen

Laddar inför seminarium. Har fått två repliker, två meningar. Så detta går nog så bra så. Efter det liftar jag med snälla Jessica till götet! Mys. På söndag tar jag nog tåget hem för att hinna träffa farfars syster från amerikat.Någonstans ska jag klämma in plugg också, lungornas anatomi, histologi och funktion, det ni!

/A

tänk

Såg att min förra kemilärare hade lagt upp denna på fb, så var tvungen att lägga den här med. tänkvärt ändå. Typiskt människor.

/A

utgång ingång framgång

Det blir nog någon form av utgång idag. När man har varit duktig och pluggat nästan det mesta man ska får man "unne se". Sådetså!

Såg att blodbussen kommer till uni imorn. Så sjukt då jag tänkte på att jag skulle ringa om att jag ville lämna blod senast idag på förmiddan. Min stora fundering just nu är hur det blir om man dricker ett glas vin eller två idag. Får man komma ändå?

/A

fruity

Idag har jag ätit banan OCH clementin(er). Jag har grapefrukt i kylen, och har arbetat fram en oerhört komplicerad frisyr som jag kallar ananasen.Fruktsallad, javisst.

Ja, jag pluggar. Därför jag gör ett så värt inlägg.

/A

I´m on fire

Sitter i bibioteket och pluggar. Gör iallafall ett tappert försök att ta reda på mer om blodkärlens uppbyggnad och vilka faktorer som påverkar blodtrycket. Bruce Springsteen sjunger i öronen samtidigt, och jag mår riktigt bra. Nytränad och nyäten är jag med.

De var information om MSF, medicine studerandes förbund, eller något sånt. Dom bjöd på macka, då var det värt att gå. Skulle vara skitkul att engegera sig i något sånt..om jag nu inte ska få hit min häst snart (jag funderar och funderar på vilket som är bäst, har inget stall på g än heller..) så känns det som att jag ändå har lite fritid. Jag vet hur mycket jag skulle hata mig själv i perioder om jag skulle engagera mig i nått nytt igen, det gör jag ju alltid. Men ändå kan jag inte låta bli att lockas. Det är ju säkert kul, och lärorikt, och bra. Jag tror att jag jobbar bäst under press, alltså lite tidspress. Visst är jag som mest effektiv då, det tror jag faktiskt. Sen är det ganska svårt att hålla pressen på en sån nivå att man presterar bra utan att bli stressad. Brukar alltid trilla över nån gång. Då får man magkattar och glömmer saker som agda 95. Men jag borde väl kunna lära mig den där balansgången, eller?

Jag saknar Cerberus, massvis. Men älskade mamma tar bra hand om honom, det vet jag. Och han blir riden och pysslad med, snart kommer jag hem igen. Då ska vi rida, jävlar i min själ.

/A