Fort som fan skulle man kunna säga!
Möte med en kund (glassen) idag resulterade i massa nya tankar och möjligheter. Som det ser ut just nu blir det inte en ledig dag för mig på hela sommaren, förutom italien och ridlägret i början. Men det är ju väldigt roligt, och ännu roligare när det finns människor som tror på en och är villiga att hjälpa till. Tror det kan vara värt det, om inte mitt liv på caféet blir allför outhärdligt..då får jag väl ta ledigt därifrån eller nått...
Imorgon öppnar dom på café, som tur är har jag tävling, känner mig inte helt redo för det livet än...Har köpt en jättefin plastrong, så nu är vi så fina så! Det enda i vår tävlingsoutfit som är lite missmatchande är att kavajen har en guldrand och mässingknappar, ska höra med mostermia om hon tror det går att fixa till.
/A
lördag 30 april 2011
onsdag 27 april 2011
Hejhej hemskt mycket hej
Nu har jag äntligen en halv sekund över till att skriva igen. Skönt! Jag tycker om att skriva, det är bra att få skriva av sig ibland.
Helgen var bra men fullsmockad. Var och funktionärade på tävlingarna för det mesta. Tävlade på en spänd men ändå duktig bebis på lördagen. Lördag kväll var det fest i grumset. En riktig grums-fest. För er som inte vet vad det innebär kan man väl sammanfatta såhär; vems är hunden? Tårar, skrik, skratt, hoppsan. Trasigt. För full. Arg. Men jäkligt roligt innan nån blir nått av detta. Alltid roligt att få träffa lite gamla godingar.
Söndag kväll blev det mys med tjejerna. De tre A:na och Josse. Supertrevligt verkligen. Blir alltid en massa skratt. Dom tycker att jag skrattar mest hela tiden. Konstigt, för det gör jag inte annars, men ibland blir man sådär bubbelskrattig så man inte kan sluta skratta.
Insåg nyss hur jäkla mycket jag har att göra, på så lite tid. Helt insane! Övervägde nyss att dela med mig med min att-göra lista, men den är så lång att nån skulle somna. Eller förresten, jag måste bara skriva ner det.
Pralin och jag hopptränade för andra gången i vårt liv igår, hon skötte sig superbra och det var kanonkul. Ibland kommer vi överens! Är väldigt sugen på att betäcka henne i år också. Om jag ska plugga kan det ju vara tufft att dra med ceb på direkten, så då vore det bra att ha honom hos mamma. Men samtidigt kan det bli lite drygt att dela på en häst till våren om jag blir hemma liksom. Snygg pappa-kandidat..
Helgen var bra men fullsmockad. Var och funktionärade på tävlingarna för det mesta. Tävlade på en spänd men ändå duktig bebis på lördagen. Lördag kväll var det fest i grumset. En riktig grums-fest. För er som inte vet vad det innebär kan man väl sammanfatta såhär; vems är hunden? Tårar, skrik, skratt, hoppsan. Trasigt. För full. Arg. Men jäkligt roligt innan nån blir nått av detta. Alltid roligt att få träffa lite gamla godingar.
Söndag kväll blev det mys med tjejerna. De tre A:na och Josse. Supertrevligt verkligen. Blir alltid en massa skratt. Dom tycker att jag skrattar mest hela tiden. Konstigt, för det gör jag inte annars, men ibland blir man sådär bubbelskrattig så man inte kan sluta skratta.
Insåg nyss hur jäkla mycket jag har att göra, på så lite tid. Helt insane! Övervägde nyss att dela med mig med min att-göra lista, men den är så lång att nån skulle somna. Eller förresten, jag måste bara skriva ner det.
- NP matte D (måste träna ihjälö mig så jag får MVG)
- Redovisningsuppgiften ma (måste hitta en pensionerad mattelärare att börja dejta)
- Basmaskinprov (måste engegera mig i vad en slåtterkross gör)
- Munta religion (hinduism och buddhism, läsläs)
- Samhällsinlämning
- Kemiprov
- Engelska proposal OCH report (hade förträngt det)
- Engelska CAE (förbereda mig)
- Franska muntlig betygsdialog (HELA kursen ska tentas av på 20 min!)
- Projektrapport (Eller inte..)
- Svenska essä (skickade in den halvfärdig och sa att jag inte kommer längre)
- Idrottsarbetet (TRÄNA vore ju, eftersom det ska vara en träningsdagbok bl.a. men en påhittad får duga)
- Arbetsliv naturbruksarbetet (skriva klart, vara i svinhus & ladugård...)
- Tävla och rida min hästis
- Göra glass, tjäna pengar!
- ÖVERLEVA
Pralin och jag hopptränade för andra gången i vårt liv igår, hon skötte sig superbra och det var kanonkul. Ibland kommer vi överens! Är väldigt sugen på att betäcka henne i år också. Om jag ska plugga kan det ju vara tufft att dra med ceb på direkten, så då vore det bra att ha honom hos mamma. Men samtidigt kan det bli lite drygt att dela på en häst till våren om jag blir hemma liksom. Snygg pappa-kandidat..
/A
torsdag 21 april 2011
5-dagars dressyr, det är roligt det!
Har varit på lillerud mellan halv 8 imorse tills 8 ikväll och vart funktionär på tävlingarna. Massa fina ponnysar och trevligt väder. Helt okej ändå. Resten av helgen kommer att gå i samma anda. Förutom att på lördag ska jag vara med och tävla själv. Försöker intala mig själv att det inte spelar någon roll hur det går, han är ju trots allt bara bebis, plus att det är massvis att titta på och det är vår andra start ever. Ändå kan jag inte låta bli att vara nervös över dressyrstaketen. För om han är rädd för dom får vi problemas eftersom det är massa meter med dressyrstaket...Men det går som det går. Är ju inte hela världen. Älskar min pålle ändå! Markerad på lördag, VAD SKA JAG VARA? Kommer kanske på något smart, sådär i sista sekund.
/A
onsdag 20 april 2011
Man, kvinna, människa?
Jag vill vara jämställd. Jag vill vara lika mycket värd som alla andra. Jag vill ha samma rättigheter som alla andra. Jag vill vara människa. Men samtidigt kvinna, eller tjej eller vad jag nu kallas.
Vad är jämställdhet egentligen. Jag trodde att det var samma för alla, fast så var det inte. Fick höra en annan version av jämställdhet som jag inte riktigt tänkt på förut. För om jag tänker jämställdhet så tänker jag föräldraledighet, vem lagar maten? vem fixar bilen?
Men det jag fick höra gick på lite större skala, lite allvarligare saker. Hustruimport, kvinnomisshandel, våldtäckter, trafficing. DET är också jämställdhet. Vilka rättigheter har fruarna från asien som kommer hit i hopp om ett bättre liv? Hur mår dom? Får dom möjligheten att lära sig Svenska? Att börja jobba?
Även om dom här sakerna är allvarligare är dom inte viktigare. Alla saker inom jämställdhetsdebatten är lika viktiga att dom lyfts fram. Men hur är det nu då, vad är jämställt och inte?
Om jag hade en pojkvän och vi åt mat tillsammans, och jag var den som lagade maten. Är inte vi jämställda då? Jo det kan man visst vara tycker jag. Även om jag är den som lagar maten varje dag kan vi vara jämställda. Om det är jag själv som valt att laga maten, och om jag tycker att det är roligt och är bra på det. Så länge ingen tar för givet att det är jag som lagar maten så tycker jag att det är okej. Men när det blir vissa uppgifter som blir mina bara för att jag är tjej. Då är det fel. Men jag tycker även det är lite fel när folk politiskt ska tvinga på familjer eller par att få det jämställt. Då blir det fel åt flera håll. Man vill ju t.ex. inte att pappans till ens barn är hemma med barnen bara för att dom "måste" vara pappalediga. Man vill väll kunna ha ett så bra förhållande att det kommer naturligt, och att man ska kunna tillsammans få bestämma själva vem som det passar bäst för.
Tyvärr kanske inte det funkar i alla familjer, eftersom det finns rötägg. Män som tycker sig vara bättre än kvinnor. Överallt. Men om vi tjejer inte accepterar det, borde det inte tillslut förändras då?
Man ser en typisk feminist framför sig som en killig tjej. En tjej med kort manlig frisyr och en djungel på benen. "Varför ska tjejer klä upp sig för killarna skull?" Good point there. MEN att klä sig och vara precis som en kille är inte heller direkt upplyftande för kvinnorna. Att försöka dölja sion kvinnlighet istället för att lyfta upp den. Att vilja vara "manlig" som om dom vore normen som alla vill uppnå?
Jag tänker så ibland, typ om jag sminkar mig, eller har på mig en uringad tröja. Undrar om någon ser mig som ett objekt nu? Och undrar om dom tror att jag tycker att det är okej? Och om dom kopplar ihop att se tjejig ut med typiska tjejiga saker som sen förväntas av mig då? Jag vill ju kunna se tjejig ut, göra "kvinnliga sysslor" osv. utan att behöva känna att "Fan, nu är jag inte för kvinnorna"
För det är jag ju, eller jag vill iaf vara det. Jag tycker att mansgrisar är det värsta som finns. Män som pratar nedlåtande med tjejer, som att dom har mindre innanför pannan än han har innanför flinten. Jag hatar när jag är den som får plocka bort från bordet, bara för att jag är tjej. Men jag hatar även att laga mat. OCH att mecka med bilar. Jag är varken kvinnlig eller manlig. Vad är jag då?
Människa hoppas jag på.
/A
Vad är jämställdhet egentligen. Jag trodde att det var samma för alla, fast så var det inte. Fick höra en annan version av jämställdhet som jag inte riktigt tänkt på förut. För om jag tänker jämställdhet så tänker jag föräldraledighet, vem lagar maten? vem fixar bilen?
Men det jag fick höra gick på lite större skala, lite allvarligare saker. Hustruimport, kvinnomisshandel, våldtäckter, trafficing. DET är också jämställdhet. Vilka rättigheter har fruarna från asien som kommer hit i hopp om ett bättre liv? Hur mår dom? Får dom möjligheten att lära sig Svenska? Att börja jobba?
Även om dom här sakerna är allvarligare är dom inte viktigare. Alla saker inom jämställdhetsdebatten är lika viktiga att dom lyfts fram. Men hur är det nu då, vad är jämställt och inte?
Om jag hade en pojkvän och vi åt mat tillsammans, och jag var den som lagade maten. Är inte vi jämställda då? Jo det kan man visst vara tycker jag. Även om jag är den som lagar maten varje dag kan vi vara jämställda. Om det är jag själv som valt att laga maten, och om jag tycker att det är roligt och är bra på det. Så länge ingen tar för givet att det är jag som lagar maten så tycker jag att det är okej. Men när det blir vissa uppgifter som blir mina bara för att jag är tjej. Då är det fel. Men jag tycker även det är lite fel när folk politiskt ska tvinga på familjer eller par att få det jämställt. Då blir det fel åt flera håll. Man vill ju t.ex. inte att pappans till ens barn är hemma med barnen bara för att dom "måste" vara pappalediga. Man vill väll kunna ha ett så bra förhållande att det kommer naturligt, och att man ska kunna tillsammans få bestämma själva vem som det passar bäst för.
Tyvärr kanske inte det funkar i alla familjer, eftersom det finns rötägg. Män som tycker sig vara bättre än kvinnor. Överallt. Men om vi tjejer inte accepterar det, borde det inte tillslut förändras då?
Man ser en typisk feminist framför sig som en killig tjej. En tjej med kort manlig frisyr och en djungel på benen. "Varför ska tjejer klä upp sig för killarna skull?" Good point there. MEN att klä sig och vara precis som en kille är inte heller direkt upplyftande för kvinnorna. Att försöka dölja sion kvinnlighet istället för att lyfta upp den. Att vilja vara "manlig" som om dom vore normen som alla vill uppnå?
Jag tänker så ibland, typ om jag sminkar mig, eller har på mig en uringad tröja. Undrar om någon ser mig som ett objekt nu? Och undrar om dom tror att jag tycker att det är okej? Och om dom kopplar ihop att se tjejig ut med typiska tjejiga saker som sen förväntas av mig då? Jag vill ju kunna se tjejig ut, göra "kvinnliga sysslor" osv. utan att behöva känna att "Fan, nu är jag inte för kvinnorna"
För det är jag ju, eller jag vill iaf vara det. Jag tycker att mansgrisar är det värsta som finns. Män som pratar nedlåtande med tjejer, som att dom har mindre innanför pannan än han har innanför flinten. Jag hatar när jag är den som får plocka bort från bordet, bara för att jag är tjej. Men jag hatar även att laga mat. OCH att mecka med bilar. Jag är varken kvinnlig eller manlig. Vad är jag då?
 |
| Sure I can, but do I want to? |
/A
måndag 18 april 2011
Upp till vem?
Insåg en sak idag. Eller insåg att jag inte vet massa saker kan man väl säga. Kom till min förra högstadieskola med inställningen att jag skulle motivera 8e-klassare till att få bättre betyg. Kom dit och insåg att jag skulle motivera dom till att få några betyg överhuvudtaget...
Människor som majoriteten av dom inte är dumma i huvudet på något sätt. Men ändå lyckas dom inte få g i nog många ämnen. Av vilken anledning? Lathet? Oförmåga? eller helt enkelt brist på motivation? Och vems ansvar är det egentligen att ungarna fixar skolan? Jag tycker att det är upp till var och en att ta sig själv i kragen och skapa förutsättningarna för sitt eget liv. Men så kan jag sitta och säga eftersom att jag har bra förutsättningar annars. Jag har läshuvud, bra föräldrar och har/har haft bra lärare.
Vad händer med dom som inte har någon av dessa förutsättningarna, eller bara några? Pissiga lärare kan förstöra det mesta, men ändå är dom allra flesta lärare såpass okej att man orkar få ett godkänt. Särskilt i grundskolan är dom ju måna om att man faktiskt gör det man ska och curlar för fulla muggar. Sen förstår jag verkligen hur svårt det måste vara att vara högstadielärare. Hormonstinna otrevliga skitungar som tror att de går i skolan enbart av den anledningen att de måste. Att curla framför och sparka på bakom kan inte vara det lättaste.
Läshuvud har man eller inte. Alla har olika förutsättningar. Men ALLA är bra på något, och inte bara en grej. Alla kan få mer än g i mer än ett ämne, det tror jag faktiskt. Sen kan godkänt vara högt nog i andra ämnen, särskilt om man har svårt för sig med koncentrationssvårigheter eller dyslexi. Men hjälpmedel och extra stöd finns, eller bör finnas, dock tror jag inte att den kommer av sig självt.
Föräldrar som alltid finns där. Ett hem man kan komma hem till och känna sig trygg i. Gränser. Någon som ser till att man faktiskt går till skolan, gör läxorna, pluggar till proven. Om det nu är nödvändigt så är det oerhört viktigt att dom finns där. Tyvärr gör dom inte det för alla.
Vissa ungar vill man bara skaka om och skrika rakt i ansiktet. "Vill du bli som din morsa eller?! Vill du bli pundare, alkis, leva på soc??" Men så gör man ju inte. Man frågar om dom har tänkt på sin framtid. Om dom vill skapa bästa möjliga förutsättningar för sig själva. Om dom vill kunna välja sin framtid istället för att tvingas in i något. Om dom vill ha samma klump i magen som dom har inför skolan nu inför att gå till jobbet resten av livet, bara för att dom var för slappa för att lägga ner sig nu.
Dom bryr sig verkligen inte. Och helt ärligt vet jag inte om jag skulle det heller. Om min familj levde på socialbidrag och jag inte hade ett stabilt hem. Vad skulle jag ha för förebilder då? Det är nog väldigt få personer som har styrkan att se igenom sin egen verklighet till något annat. Att dom ser att dom faktiskt kan skaffa sig ett annat liv, bara genom att gå i skolan och vilja något.
Det finns så sjukt många barn som har det svårt hemma. Barn som borde fått växa upp någon annan stans och som samhället borde ha lagt sig i och räddat långt tidigare. Jag minns när jag var liten, gick i lågstadiet. Jag hade en klasskompis som var väldigt annorlunda. Hon pratade inte, inte alls. I 5 år hade hon samma kläder nästan varje dag. Och hon var mobbad av oss alla andra elaka barn. Hennes mamma var på skolan ibland. Hon var konstig, röd i ansiktet och luktade äckligt. Den tjejen var 12 år innan hon togs ifrån sina föräldrar. 12 år och kunde knappt prata. Hur fel har det inte gått då? Och vems fel är det?
Massa funderingar, detta är inte alla. Har kommit fram till att förälder måste vara ett av dom svåraste och viktigaste sakerna man kan vara. Har även kommit fram till att jag inte tycker att alla borde få skaffa barn. Hur omoraliskt det än kan låta. Tur för många är det ju inte jag som bestämmer...men dom som sätter ett liv till jorden, ta för fasen ert ansvar!
/A
Människor som majoriteten av dom inte är dumma i huvudet på något sätt. Men ändå lyckas dom inte få g i nog många ämnen. Av vilken anledning? Lathet? Oförmåga? eller helt enkelt brist på motivation? Och vems ansvar är det egentligen att ungarna fixar skolan? Jag tycker att det är upp till var och en att ta sig själv i kragen och skapa förutsättningarna för sitt eget liv. Men så kan jag sitta och säga eftersom att jag har bra förutsättningar annars. Jag har läshuvud, bra föräldrar och har/har haft bra lärare.
Vad händer med dom som inte har någon av dessa förutsättningarna, eller bara några? Pissiga lärare kan förstöra det mesta, men ändå är dom allra flesta lärare såpass okej att man orkar få ett godkänt. Särskilt i grundskolan är dom ju måna om att man faktiskt gör det man ska och curlar för fulla muggar. Sen förstår jag verkligen hur svårt det måste vara att vara högstadielärare. Hormonstinna otrevliga skitungar som tror att de går i skolan enbart av den anledningen att de måste. Att curla framför och sparka på bakom kan inte vara det lättaste.
Läshuvud har man eller inte. Alla har olika förutsättningar. Men ALLA är bra på något, och inte bara en grej. Alla kan få mer än g i mer än ett ämne, det tror jag faktiskt. Sen kan godkänt vara högt nog i andra ämnen, särskilt om man har svårt för sig med koncentrationssvårigheter eller dyslexi. Men hjälpmedel och extra stöd finns, eller bör finnas, dock tror jag inte att den kommer av sig självt.
Föräldrar som alltid finns där. Ett hem man kan komma hem till och känna sig trygg i. Gränser. Någon som ser till att man faktiskt går till skolan, gör läxorna, pluggar till proven. Om det nu är nödvändigt så är det oerhört viktigt att dom finns där. Tyvärr gör dom inte det för alla.
Vissa ungar vill man bara skaka om och skrika rakt i ansiktet. "Vill du bli som din morsa eller?! Vill du bli pundare, alkis, leva på soc??" Men så gör man ju inte. Man frågar om dom har tänkt på sin framtid. Om dom vill skapa bästa möjliga förutsättningar för sig själva. Om dom vill kunna välja sin framtid istället för att tvingas in i något. Om dom vill ha samma klump i magen som dom har inför skolan nu inför att gå till jobbet resten av livet, bara för att dom var för slappa för att lägga ner sig nu.
Dom bryr sig verkligen inte. Och helt ärligt vet jag inte om jag skulle det heller. Om min familj levde på socialbidrag och jag inte hade ett stabilt hem. Vad skulle jag ha för förebilder då? Det är nog väldigt få personer som har styrkan att se igenom sin egen verklighet till något annat. Att dom ser att dom faktiskt kan skaffa sig ett annat liv, bara genom att gå i skolan och vilja något.
Det finns så sjukt många barn som har det svårt hemma. Barn som borde fått växa upp någon annan stans och som samhället borde ha lagt sig i och räddat långt tidigare. Jag minns när jag var liten, gick i lågstadiet. Jag hade en klasskompis som var väldigt annorlunda. Hon pratade inte, inte alls. I 5 år hade hon samma kläder nästan varje dag. Och hon var mobbad av oss alla andra elaka barn. Hennes mamma var på skolan ibland. Hon var konstig, röd i ansiktet och luktade äckligt. Den tjejen var 12 år innan hon togs ifrån sina föräldrar. 12 år och kunde knappt prata. Hur fel har det inte gått då? Och vems fel är det?
Massa funderingar, detta är inte alla. Har kommit fram till att förälder måste vara ett av dom svåraste och viktigaste sakerna man kan vara. Har även kommit fram till att jag inte tycker att alla borde få skaffa barn. Hur omoraliskt det än kan låta. Tur för många är det ju inte jag som bestämmer...men dom som sätter ett liv till jorden, ta för fasen ert ansvar!
/A
solen skiner
Och det är väl helt underbart när vädret kan vara såhär vårigt! Jag börjar bli mig själv i ryggen någotsånär igen, och allt känns bra! hoppas på att orka med en ridtur senare i eftermiddag, om hästen är snäll ska det nog gå bra.
Har idag hunnit göra klart franskan, bara att få g på det och sen ha den sista muntliga grejen så är jag färdig, det ska bli så himla skönt! (men jag är dyngnervös eftersom jag inte pratat franska alls i princip sen jag gick i 8an, och det är ett tag sen det!)
Jag har en redovisningsuppgift i Matte D som måste göras också, jag behöver hjälp! Känner ingen som är jätteduktig på matte och finns i närheten, men jag sitter verkligen fast själv.
Varit nere hos mormor och busat med Lexington en sväng, gullungen! Tog upp en tussilago till honom, och han la den mot kinden och bara: mmmmmmmm. Så gör han när han får känna på ett fårskinn också, lägger ner hela ansiktet och mmmmmar. Mysigt tycker han!
Nu vill hästarna i solen ha lunch, och jag med kanske..innan evelina och den säkringsätande kobilen kommer förbi och hämtar upp mig!
Bror var duktig igår, det tycker jag iaf!
/A
Har idag hunnit göra klart franskan, bara att få g på det och sen ha den sista muntliga grejen så är jag färdig, det ska bli så himla skönt! (men jag är dyngnervös eftersom jag inte pratat franska alls i princip sen jag gick i 8an, och det är ett tag sen det!)
Jag har en redovisningsuppgift i Matte D som måste göras också, jag behöver hjälp! Känner ingen som är jätteduktig på matte och finns i närheten, men jag sitter verkligen fast själv.
Varit nere hos mormor och busat med Lexington en sväng, gullungen! Tog upp en tussilago till honom, och han la den mot kinden och bara: mmmmmmmm. Så gör han när han får känna på ett fårskinn också, lägger ner hela ansiktet och mmmmmar. Mysigt tycker han!
Nu vill hästarna i solen ha lunch, och jag med kanske..innan evelina och den säkringsätande kobilen kommer förbi och hämtar upp mig!
Bror var duktig igår, det tycker jag iaf!
/A
söndag 17 april 2011
lördag 16 april 2011
ont, men happy face ändå
Lov nästa vecka, skönt! Franska, idrottsuppgift och matteredovisningsuppgift är viktigt nästa vecka. Imorgon ska ludde sjunga i kyrkan. Kyrkan som jag ju ogillar, men han ska sjunga hela 5 låtar så jag tänker allt halta dit ändå. Har jag nämt att han är jävligt duktig, brodern min, lite stolt är jag ibland.
Jag och Evelina ska till jättesten och prata lite med en klass om hur viktigt det är att ha mål på måndag. Undrar vad vi ska säga? Det är viktigt så att du lägger ner dig. Eller ah jag vet inte riktigt varför. För om jag inte skulle vetat att ¨jag ville bli läkare eller veterinär skulle jag nog okså ha haft svårt att hitta motivationen. Men egentligen tycker jag såhär: Vi går i skolan ett antal år, kan kännas som rätt många. Om man lägger ner sig, fast man inte riktigt vet vad man vill senare. Då har man iaf skapat bästa möjliga förutsättningar för sig själv. För helt ärligt är det ju bara upp till en själv. Ingen annan kommer att fixa till det för en i livet. Man kan inte vara bäst i allt. Men alla är ju bra på något. Om man satsar högst i det man är bäst på, och g i resten räcker det ganska långt. För g kan alla få, om inte annat kan alla få hjälp att fixa g om dom vill. Dyslexi eller nått annat, whatever, alla kan få g, får man inte det har man valt att inte få det.
Nu lät jag elak, och jag kanske är fel person att säga det eftersom jag aldrig har haft dom problemen. Men jag tror ändå att det är så. Det erbjuds så mycket hjälp att alla kan fixa g om dom vill ta emot hjäpen. Eller
bara anstränga sig lite.
 |
| Världens sötaste kusin, och ganska fin bild för att vara tagen av mig |
Gonatt
/A
fredag 8 april 2011
Götelaborrrg va' de va?
Sitter i Mias lägenhet mätt och trött. Jämt lite stolt efter att ha tagit mig ner utan felkörningar och utan blixtrar i alla 10 fartkameror på vägen. Seriöst! Vem tusan har satt upp så väldans skitmånga fartkameror i heela dalsland? Skulle gått mycket fortare och minst lika bra utan dom var 3:e km.
Matmässan igår gick väldigt bra. Lite glass med hem, men mycket positiva reaktioner och erbjudanden. Kul! synd att inte alla dagar har några fler timmar, känns som att det skulle behövas för att allt ska hinnas med till hundra procent. Denna veckan har varit ovanligt busy, och cerberus är den som har fått lida för det. Inte för att det gått någon nöd på honom då men, jag skulle behöva få rida lite så jag inte får abstinens. Vi har anmält oss till vår livs första dressyrtävling nästa lördag också. Hur ska detta gå? På påskafton kör vi på hemmaplan på lillerud, och på dom tävlingarna ska vi även sälja glass. Och vara med och hjälpa till.
Har även lagt till ytterligare några saker på mitt schema för att det var så himla tomt. Som ni kanske vet har jag två betyg jag behöver tenta upp. Så det ska jag börja med nu innan sommaren så jag får det färdigt så fort som möjligt. Arbetsliv naturbruk och idrott och hälsa A. Ska bli så SKÖNT när dom är fixade. Tro det eller ej, men jag börjar faktiskt se ljuset i tunneln nu, även om det inte riktigt är något ljusän, utan bara en liten inbillad vit fläck. Men det är på väg åt rätt håll.
Varför tål vi alla olika mycket stress? Jag tål inte jättemycket stress, då säger kroppen ifrån, men jag är inte heller jättekänslig. Vissa blir superstressade fast dom har hälften så mycket som mig att göra. Och vissa andra har dubbelt så mycket i sitt liv och kör på i 170 ändå. Vad är det egentligen som gör att vi reagerar så olika och på så olika mycket? Är det hur man helt enkelt är? Eller är det något man lärt sig eller vant sig vid?
Jag har en benägenhet att planera in alldeles för mycket hela tiden. Jag vill så gärna vara med på allt, överallt. Skolan, hästen, glassen, CUF, fester, familjen. Allt ska få plats i mitt liv. Men när man är tidsoptimist som jag är det lite svårt att få ihop det vissa dagar. Eller perioder som just nu. När jag känner att det verkligen inte går ihop, då blir jag stressad. Och när jag inte hinner med hästarna så mycket sóm jag skulle vilja, då blir det jobbigt.
Som tur är så är vi oftast stressade i perioder och inte hela livet. Nu fram tills studenten får jag leva med att det är mycket. Alanya, studenten, Italien och Pernilla-läger är ljuset i min tunnel just nu.
/A
Matmässan igår gick väldigt bra. Lite glass med hem, men mycket positiva reaktioner och erbjudanden. Kul! synd att inte alla dagar har några fler timmar, känns som att det skulle behövas för att allt ska hinnas med till hundra procent. Denna veckan har varit ovanligt busy, och cerberus är den som har fått lida för det. Inte för att det gått någon nöd på honom då men, jag skulle behöva få rida lite så jag inte får abstinens. Vi har anmält oss till vår livs första dressyrtävling nästa lördag också. Hur ska detta gå? På påskafton kör vi på hemmaplan på lillerud, och på dom tävlingarna ska vi även sälja glass. Och vara med och hjälpa till.
Har även lagt till ytterligare några saker på mitt schema för att det var så himla tomt. Som ni kanske vet har jag två betyg jag behöver tenta upp. Så det ska jag börja med nu innan sommaren så jag får det färdigt så fort som möjligt. Arbetsliv naturbruk och idrott och hälsa A. Ska bli så SKÖNT när dom är fixade. Tro det eller ej, men jag börjar faktiskt se ljuset i tunneln nu, även om det inte riktigt är något ljusän, utan bara en liten inbillad vit fläck. Men det är på väg åt rätt håll.
Varför tål vi alla olika mycket stress? Jag tål inte jättemycket stress, då säger kroppen ifrån, men jag är inte heller jättekänslig. Vissa blir superstressade fast dom har hälften så mycket som mig att göra. Och vissa andra har dubbelt så mycket i sitt liv och kör på i 170 ändå. Vad är det egentligen som gör att vi reagerar så olika och på så olika mycket? Är det hur man helt enkelt är? Eller är det något man lärt sig eller vant sig vid?
Jag har en benägenhet att planera in alldeles för mycket hela tiden. Jag vill så gärna vara med på allt, överallt. Skolan, hästen, glassen, CUF, fester, familjen. Allt ska få plats i mitt liv. Men när man är tidsoptimist som jag är det lite svårt att få ihop det vissa dagar. Eller perioder som just nu. När jag känner att det verkligen inte går ihop, då blir jag stressad. Och när jag inte hinner med hästarna så mycket sóm jag skulle vilja, då blir det jobbigt.
Som tur är så är vi oftast stressade i perioder och inte hela livet. Nu fram tills studenten får jag leva med att det är mycket. Alanya, studenten, Italien och Pernilla-läger är ljuset i min tunnel just nu.
/A
onsdag 6 april 2011
matmässa
Imorgon är vi på plats i metropolen Grums på matmässan. Vi kommer och säljer vår underbara glass, och Sony ska tävla i grötgöring. Låter inte som någonting ni vill missa väl?
KOM DIT! Det är en order.
/A
/A
måndag 4 april 2011
sweeedisch
Mitt i den stressigaste veckan denna terminen so far. Matteprov igår. Integraler kan ta sig i röven, jag fick rätt svar men troligtvis på fel sätt...Idag är det kemiprov, bara att hålla tummarna att det som vanligt ser exakt lika ut som övningsprovet. Men på nått mystiskt vänster verkar vår kemilärare ändrat taktik från A till B-kursen, från att ha löjligt lätta prov till mycket svåra och annorlunda än övningsproven...
Så fort klockan blir lite mer måste jag ringa till nån tant på Åsfjärden som är med och ordnar matmässan. Matmässan som vi ska till med vår glass på torsdag. Vilket innebär att vi måste åka dit med en frys IDAG, hoppas vi får det! Annars vet jag seriöst inte vad jag tar mig till.
Gjorde nationella i svenska igår också, den muntliga delen. MVG gött! Det är en sak som jag blivit bättre och bättre på faktiskt. Jag brukar vara skitnervös och få dålig kritik. Men när vi har gjort det nu ett par gånger, och jag faktiskt har insett att man kan förbereda sig inför ett tal, så känns det inte alls jobbigt längre. Man märker verkligen på vissa hur nervösa dom är när dom kommer upp där i klassrummet. Trots att vi bara är 18 st och har gått tillsammans i snart 3 år blir dom sktinervösa. Till råge på allt är det ju mestadels dom som inte babblar så mycket annars utan mest sitter tyst i sin del av klassrummet. När dom plötsligt ska resa sig och gå till helt andra delen av klassrummet och prata inför alla på en gång är det inte konstigt att man blir nervös. Jag kan absolut förstå att man blir nervös för sådana grejer, eftersom jag själv brukar bli det. Men om man inte gör de blir man inte bättre. Självförtroendet ökar ju trots allt om man känner sig säker.
Undrar varför man, och många, är så nervösa och rädda för att prata inför folk? Det känns inte direkt som någon sånhär biologisk medfödd mekanism, inte som typ att man är rädd för höga ljud eller att falla. Som ju faktiskt är dom två naturliga rädslorna. Att man är rädd för att prata inför andra människor måste vara ett resultat av erfarenheter, troligtvis dåliga sådana...
/A
Så fort klockan blir lite mer måste jag ringa till nån tant på Åsfjärden som är med och ordnar matmässan. Matmässan som vi ska till med vår glass på torsdag. Vilket innebär att vi måste åka dit med en frys IDAG, hoppas vi får det! Annars vet jag seriöst inte vad jag tar mig till.
Gjorde nationella i svenska igår också, den muntliga delen. MVG gött! Det är en sak som jag blivit bättre och bättre på faktiskt. Jag brukar vara skitnervös och få dålig kritik. Men när vi har gjort det nu ett par gånger, och jag faktiskt har insett att man kan förbereda sig inför ett tal, så känns det inte alls jobbigt längre. Man märker verkligen på vissa hur nervösa dom är när dom kommer upp där i klassrummet. Trots att vi bara är 18 st och har gått tillsammans i snart 3 år blir dom sktinervösa. Till råge på allt är det ju mestadels dom som inte babblar så mycket annars utan mest sitter tyst i sin del av klassrummet. När dom plötsligt ska resa sig och gå till helt andra delen av klassrummet och prata inför alla på en gång är det inte konstigt att man blir nervös. Jag kan absolut förstå att man blir nervös för sådana grejer, eftersom jag själv brukar bli det. Men om man inte gör de blir man inte bättre. Självförtroendet ökar ju trots allt om man känner sig säker.
Undrar varför man, och många, är så nervösa och rädda för att prata inför folk? Det känns inte direkt som någon sånhär biologisk medfödd mekanism, inte som typ att man är rädd för höga ljud eller att falla. Som ju faktiskt är dom två naturliga rädslorna. Att man är rädd för att prata inför andra människor måste vara ett resultat av erfarenheter, troligtvis dåliga sådana...
/A
söndag 3 april 2011
sieze the day? eller nja..
What is life when you can´t take twos
Both the good shit and the blues
Carpe diem
I don´t care if it´s wrong or right
Gamble hard and just shine some light
Carpe diem
But what about the tomorrow
I don´t really wanna know
About all the cares and the sorrow
I ain´t gonna let it show
You put all eggs in one basket
That´s the way I wanna live
You´ll end up stiff in a casket
Though life is ruff and the road is tuff
You can seize the day
You´re single now well then so am I
So let´s seize the day
Girl lose your blues and just laugh at life
And then seize the day
Cause you only live once
I don´t care if I ain´t got no gold
When I´m dusty, gray and old
Carpe diem
Play the card you got up your sleeve
You can´t bring nothing when you leave
Carpe diem
So what about the burdens
I´ma let em´fade away
A life without some insurance
I´ma take it day by day
You piss away what you´ve worked for
That is a point of view
I promise you will just hurt more
Though life is ruff and the road is tuff
You can seize the day
You´re single now well then so am I
So let´s seize the day
Girl lose your blues and just laugh at life
And then seize the day
Cause you only live once
Though life is ruff and the road is tuff
You can seize the day
You´re single now well then so am I
So let´s seize the day
Girl lose your blues and just laugh at life
And then seize the day
Cause you only live once lördag 2 april 2011
One way out, too late to lie
Jag har så oerhört svårt att få ner och ut ord just nu. För att vara ärlig är jag superstressad, mer än vanligt, mer än på väldigt länge. Jag har liksom inte ens tid att tänka klart mina tankar. Vanligtvis är jag stressad men hinner liksom inte med att genomföra allt jag tänker. Nu hinner jag inte göra det jag tänker, och jag hinner absolut inte tänka igenom saker. Läskigt när tänka börjar bli ansträngande, då är det dags att tagga ner.
Idag kunde jag lägga en sak bakom mig iaf, högskoleprovet. Kändes pisspissdåligt, men jag fick iaf 88 rätt. Det räcker inte långt när det kommer till läkarlinjen, men jag är nöjd över min prestation ändå. Får liksom fokusera på det ett annat århundrande, när jag har mer tid. Lust. Ork.
Badat bastu i värmskog med gamla godingar ikväll, härligt att få skratta lite till den aningen speciella värmskogshumorn. Roligt!
/A
Idag kunde jag lägga en sak bakom mig iaf, högskoleprovet. Kändes pisspissdåligt, men jag fick iaf 88 rätt. Det räcker inte långt när det kommer till läkarlinjen, men jag är nöjd över min prestation ändå. Får liksom fokusera på det ett annat århundrande, när jag har mer tid. Lust. Ork.
Badat bastu i värmskog med gamla godingar ikväll, härligt att få skratta lite till den aningen speciella värmskogshumorn. Roligt!
/A
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)