rätt eller fel?

Om man tycker om någon, borde man inte ta alla chanser som finns att få träffa den då? jag bara undrar om jag är ensam om att tänka så..

fy vad det ska va svårt när det borde vara lätt..betyder det att det är fel?

/A

Kära mor ska fixa mitt hår imorn, är så trött på det just nu. Tungt och med en råttfärgad utväxt.Blir lockigt, det vet jag att jag trivs i, men brukar ju inte ha såhär kort och lockigt, det spörs om jag ser ut som en kärring eller inte faktiskt. Hoppas inte det.

Denna veckan ska jag försöka träna mycket, rida mycket, pyssla i stallet mycket. Och kanske plugga lite, typ skriva en svin-handbok. Grisexperter får gärna umgås med mig under lovet alltså.

Träffade lilla Lex idag, blir inte att jag hinner med att åka in och hälsa på dom under veckorna, men jävlar vad söt han är! Han satt och kände med tungan i turbofart på sina nya tänder hela tiden, såg ut som om han hade en propeller i munnen. "Hjälpte" pappa idag med, genom att stå ett par timmar i ishallen inosade cafeteria. Underbart, jag luktar som en friterad räka.

/A

lördagsmys

myslördag, lördagsmys. Det innefattar iallafall 2 filmer, en godispåse med 10 godisar i som redan är slut, och lite vindruvor, gott!

/A

endorfiner och sorg

Dom säger att träning utsöndrar endorfiner, och jag tror faktiskt att det stämmer. Jag känner att det stämmer. Efter en timmes tok-jobbig boxning sitter jag nu framför idol lite gladare än innan. Hela dagen har jag irrat runt som en yr höna, så jag blir när jag blir stressad. På vägen hem fick jag ett hemskt besked, barry ska tas bort..grinade så jag knappt såg vägen hem. När jag hade ridit åkte jag på boxning. Och nu känns det som sagt bättre, det är liksom livet.

/A

fy för städning och människor

Spontan-utgång igår kväll. Skulle ta det lugnt, titta på en kompis som spelade, hade ju trots allt prov idag. Men det blir aldrig som man tänkt sig, riktigt kul blev det dock ändå, om än lite sent kanske..nu är det lovstädning som borde göras, men jag vill inte, orkar inte, kan inte. Eller jo det kan jag väll men, går inte så bra för mig. Ska städa toaletten och duschen, usch och blä säger jag bara. En hårklump som ser lite lätt levande ut i duschen, och äkliga dofter ur toaletten, nej fy fan. Men det går nog bra.
Jag är ordningsman på min våning. Jag vet, Ammi slarvig virrig ordningsman? och ja, lite så är det väll, finns dom som sköter sin uppgift betydligt bättre än jag,. men tycker ändå jag klarar det hyfsat. Iallfall, det jag ville ha sagt var att jag blir galen ibland, just idag blir jag galen på ettor som slänger soporna från klöket i avfallssorteringen, avfallssorteringen ska såklart städas av en sur emo som redan är allmänt trött på livet, och mig och ettan. Vissa människor har lite svårt med det där att le, kanske borde gå en kurs? Och lite galen blir jag även på den andra emosen som smäller i dörren som en jävla 3 åring. Elakt att jag skriver emo, men jag har inga åsikter om några andra än just dom här, jag lovar.

Ska blir riktigt skönt med lov imorn, har inga planer förutom att bara vara och ta hand ordentligt om hästarna.

klumpen

Idag var jag och hälsade på min Baryton. Jag fick en sån där klump i magen. Inte riktigt samma sorts klump som jag får efter jag har tränat, då får jag en fettklump utanpå musklerna. Den här klumpen sitter längst in i magen, där man inte riktigt borde känna nånting. Jag tycker att tjejen som har hand om honom gör det jättebra, verkligen. Men ändå ser jag i ögonen på honom att han inte är samma Barry. Det är inte samma häst som brukade lägga upp sitt dundertunga huvud på min axel när jag kliar han på halsen. Det är väll såhär det blir antar jag. När man släpper iväg det man älskar, slutar bry sig för att det är för jobbigt, är egoistisk. Jag har inte velat lägga mig i för mycket, för han HAR det bra, det vet jag. Och jag har inte velat åka dit och hälsat på så mycket, för jag mår dåligt då. Då känns det som att jag har svikit honom. Idag var vi där för att hans ägare vill åka in och göra en undersökning på honom igen. Vi gjorde en senast i augusti, och då tyckte veterinären att han borde gott och väl hålla för normal ridning. Grejen är den att jag har lagt ner så jäkla myket arbete på den där hästen. Jag har varit väldigt målinriktad och ambitiös i hans träning, nästan hela tiden varit medveten om vad han behövt träna för att må bra. Och han har mått bra. Egoistiskt som jag varit har jag ju inte velat lägga mig i hans träning sen han flyttat, så han har blivit rejält mycket svagare. Jag red han idag för att känna på honom om han kändes stel eller konstig. Han kändes annorlunda, men mestadels var det nog för att han var så mycket svagare. Han är svag, behöver stärkas igen. Ägaren tror han är halt, vill säkert ta bort honom. Och det känns som mitt fel som inte lagt mig i, eller för all del behållt honom. Vet inte vad jag vill ha sagt med det här riktigt. Det är ju bara en häst. Men inte för mig, för mig är det min Baryton.

Just nu känns det som att jag inte kan göra någonting för att påverka, ska sova på det så kanske jag kommer på något bra.

/A

glad för att jag får vara lycklig

Idag har jag verkligen inte gjort nån nytta alls känns det som. Har varit och jobbat några timmar, sen bara slappat hela eftermiddagen.

Jag har funderat på lite saker, det är just det jag har funderat på. Att jag inte är en sån person som tänker i onödan. Jag har mina grubbelperioder, upp och nergångar som alla andra. Men än så länge har jag aldrig varit riktigt "nere" eller vad man ska säga. Alla har det tufft i olika perioder i livet. Men jag märker att jag har lite svårt att sätta mig in i hur andra personer mår när de mår riktigt dåligt. Jag har aldrig ens varit skoltrött, har aldrig upplevt känsla av att absolut ingenting är roligt eller värt att gå upp ur sängen för. Detta är jag ju självklart väldigt tacksam för, men det känns lite konstigt att jag inte upplevt det som mina kompisar och folk i närheten av mig upplever titt som tätt. Jag vet liksom inte hur jag ska vara och bete mig för att stötta och hjälpa dom upp ur gropen de befinner sig i.

När jag läser böcker eller ser på film är jag den där tröga lite småkorkade tjejen som inte vill kolla på eller läsa något annat än komedier, helst romantiska. Det är ju inte bara för att jag inte rikigt hänger med i lite djupare historier, mestadels är det faktiskt för att jag vill uppleva saker som jag blir glad av. Det finns ju så mycket elände och sorg i världen ändå, varför läsa en bok om mord, eller se en film om krig? Tar jag mig ändå tid till att göra en sån grej som att läsa eller se på film är det ju oftast för att slappna av eller bli på bättre humör på något sätt...ibland skulle jag dock vilja vara lite djup, min hjärna går inte alltid på lågvarv även om den mestadels gör det. Lite ytlig, men ganska lycklig, det är nog jag de flesta dagar.
/A

oh ja!

Vaknade imorse med handen under huvudet, skittrött eftersom klockan bara stog på 06.00 skulle jag sträcka ut armen. AJ! Till min förskräckelse märker jag att jag att jag har sån jäkla träningsvärk att jag inte kan ha armen rakt. Det är då jag inser att jag kommer få gå runt hela dagen och se ut som om jag går och spänner biceps eller något sånt..Jag lyckas duscha och ta mig in till universitetet, dock fick jag köra fram sätet i bilen för attt nå ratten. Högskoleprovet var helt okej, det var roligare än jag hade trott, mindre stressande, men vissa uppgifter ganska svåra. Sammantaget är jag väldigt nöjd över min insats, jag menar, det var ju inte direkt som att jag kommer segla in på läkarlinjen med det resultatet. Men det finns ju potential att förbättra om jag fortsätter envist dom kommande 20 åren eller så.

Skulle ut och rida cerberus också, men vad möts jag av? Dunderklumpen hade klantat till det och fått in ena tåkappan på skon i hovranden. Mamma hade dragit bort skon och han haltade inte, men kändes inte så snällt att rida på en öm fossing.
g
Vill bara säga att jag hatar vintern också, HÄSTARNA HALKAR, BILEN HALKAR, JAG HALKAR. Om jag kände gud skulle jag bjuda han på sprit och övertala honom om att ge oss sommar året om, helt klart.
/A

fredagsmorgon

Ligger och fryser i min säng på lillerud, elementen funkar inte så tog nyss en skållhet dusch för att tina. Jag avskyr vintern, igår efter skördefesten när det började snöa var alla helt i extas. alla utom jag som hatar vintern. Jag hatar kylan, mörkret, snön, isen och slasket. Min bil har inga vinterdäck på än, så jag lär väll halka hemåt i 30 i eftermiddag. Jag ska på ett boxningspass i eftermiddag, ska bli spännande och se hur död jag är efteråt. Mina armar är som spaghetti redan efter hitlerträning på gymet igår, sjukt svag var jag, eller nej förresten, det var vikterna som var alldeles för tunga.
Efter boxningen ska jag hem och rida. Rida på min cerberus. Jag förstår ibland inte hur man kan älska en häst så mycket. Han busar och härjar nästan varje gång jag hanterar eller rider honom, men ändå blir jag inte galen. Skulle nån annan häst gjort på samma sätt skulle jag antagligen gått i taket. Visst ryter jag till ibland och korrigerar, men sen kan jag liksom släppa det och bara skratta åt honom och hans fjantigheter. Tur för honom kan jag säga. Annars vore han korv för länge sen.

Lektionerna som väntar idag är lantbruksdjur, vilket är jätteroligt. Och odling på åker, vilket skulle kunna vara jätteroligt. Om det inte vore för vår käre jordfantast till lärare, Bengt. Han är en oerhört påläst, väldigt intresserad och en smula förvirrad man med en onormalt stor kärlek till jord. Alltså sån jord man planterar och sår i. Bara att nicka och anstränga sig för att inte skratta när han pratar om hur jorden ska kännas  när man mosar den mot kinden. Så ska jag överleva denna dagen med.
/A

Bad och evolutionen

Igår kväll åkte jag med mamma och hennes kompis med dotter till Arvikas Hamam bad. Det var verkligen superskönt och jättemysigt, bad, ångbastu och en varm stenhäll. 2,5 timamr senare kände jag mig som en orm som nyss ömsat skinn, helt fräsch! När jag låg där på värmehällen råkade jag höra massören som masserade en äldre dam, dom pratade om hennes axlar som var spända, och massören nämde att man drar upp axlarna som en reaktion på stress, sen innan stenåldern. Då tänkte jag på hur vi måste ha rubbat evolutionens grund, nämligen att den bäst anpassade överlever. I vår tid överlever alla, med provrörsbefruktningar, botandet av allt fler sjukdomar o.s.v. kan nästan alla föra sina gener vidare. Det måste ju vara delvis därför vi har flera allvarliga ärftliga sjukdomar som går i arv. Hur grymt det än låter, så skulle ju säkert rätt många av oss inte leva nog länge för att, eller fysiskt sett kunna skaffa barn, om inte det vore för att vi lever på 2000-talet. Naturligt urval fungerar alltså inte längre på människor, så tror jag det är iallafall..

ikväll är det skördefest, välkommen till lillerud! :)

lyrics

And I never was smart with love
I let the bad ones in and the good ones go
But I'm gonna love you like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible
Your love is ultra magnetic and it's taking over
This is hardcore
I wish

jag gjorde det!

Vad var det jag gjorde egentligen? Flera saker. Jag har skaffade blogg, sisådär 2 år efter alla andra, lite efterbliven men kände att nu var ta mej fan dags alltså.
Jag sprang. Jag sprang 4 hela kilometer utan att stanna eller dö, och fyfan vilken självförtroende-boost jag fick av det. Jag har alltid trott att jag inte klarar såna där fysiska saker, lite för tjock, lite för lat, lite för dåligt flås. Men det visade sig att när jag sprang i slow-motion var jag alldeles lagom tjock, alldeles lagom lat och lagomt bra flås. Jag blev så peppad att jag faktiskt varit ute tre dagar i rad, och överlevt varje gång. Och för varje gång lite mer säker på att det inte var en konstig slump att jag klarade det första gången..

Nu när jag gjort några saker har jag några andra kvar att göra, mer eller mindre kul saker. På lördag är det högskoleprovet som gäller, är ganska inställd på att jag inte kommer prestera superbra, men känns bra att göra det ändå. Det jag är mest nervös över är det faktum att jag ska dit själv. Ingen av mina intelligenta vänner lyckades anmäla sig i tid, så jag ska dit själv. Lätt förvirrad som jag är kommer jag aldrig hitta rätt. Mamma erbjöd sig att skjutsa in mig, tack mor, men helt krasst, jag har dåligt lokalsinne men du har sämre än sämst.

/Ammi