"Jag vill inte köra den vägen"
"Snäääääälla, jag vill träna och idag på segerstad är enda chansen"
"Okej då, men det är sista gången"
Övertalade mamma att skjutsa mig och hästen till dressyrträningen. Efter nästan hela vägen gnällandes om hur halkigt det var och ojojoj var vi nästan framme. En uppförsbacke, åh nej, möte. "Helvetes, jävla biljävel, stanna då!" Åh nejdå, det fick vi allt göra. Bilen swischade förbi med övningskörningsskylten lysandes grön bakpå. Och där stod vi. Hysterisk mamma som skrikgråter att vi får lasta ur hästen för vi kan ju inte stå där mitt i vägen. Jag frågar försiktigt om jag inte kan prova att knuffa på. FÖRSÖK DET DU. Går ut och knuffar. Krash säger det under handen, och bilen rör sig inte ur fläcken. Tusanimejen, plastglasgrejen för lampan blev lite trasig där. Vi fick backa och ta sats, och upp kom vi. Jag fick springa efter bilen en bit, men överlevde det med.
På något sätt, och av någon konstig anledning tyckte jag att det var hysteriskt roligt att jag hade sönder lampglaset. Behöver jag nämna att mamma inte fann det fullt så underhållande? Jag kunde helt enkelt inte sluta skratta. Stackars min älskade mamma. Med ful bil.
/A
måndag 28 februari 2011
it's burning
Min rygg alltså, den brinner. Detta på grund av att jag kletat in hela med heat lotion, precis som tanten i voltaren-reklamen. Skillnaden mellan mig och voltarentanten är att jag inte har ont i ryggen för att jag krattat gräsmattan utan för att jag trillat. Skulle bara springa ut och hämta väskan i bilen, slängde i fötterna i pappas stora skor och halkade ut på stentrappan. Jag flög, skon flög och bilnyckeln flög. Det gjorde ont och jag skrek lite, men ingen hörde ju mig så tårar kändes överflödigt.
Nu sitter jag och ska sortera lite papper. Räkningen för denna månaden till skolan var mystisk, jag hade fått betala 200 kr för att vara ordningsman, och så kul är det faktiskt inte! Ska även försöka få iväg ansökningarna till Danmark, skulle vara skönt om dom kom iväg i god tid. Chansen att jag kommer in är tyvärr väldigt liten eftersom att jag gått på naturbruksgymnasium och inte ren natur, men den är ju ändå större om jag söker än om jag inte söker alls.
Ikväll ska jag träna med Cerberus, välbehövligt med lite hjälp. Igår hopptränade jag med Pralin för Fredrik för första gången, och hon var jätteduktig. Jag kan erkänna att jag var ganska nervös innan, hoppning är inte riktigt min grej, men det gick över förväntan. Det är alltid så, jag tror alltid att jag är rädd för att hoppa, och att jag inte tycker att det är roligt. Sen när jag väl är där tycker jag att det är sjukt kul och förstår inte varför jag ens tvekade. Menmen, man kommer väl över det någon gång hoppas jag.
Göteborg var superroligt. Under torsdagen shoppade vi mest. Jag fick mig bland annat ett par röda ridbyxor och 3 schabrak. Nu är vi snygga, gäller bara att rida så bra som vi ser ut också. Köpte tyg och mönster till min balklänning också. Ska bli väldigt roligt när den blir klar, kommer inte se ut som alla andra iaf. Röd och snygg. Ska bara hitta en BH som funkar, det kan bli lite klurigt. Mys middag ute med mamma och mia på kvällen. Fredag var pengarna ganska slut, så då tittade jag på både hoppningen och dressyren. Hem och utgång på nöjes, nykter men hade kul ändå.
Min kropp känner att det är lov, för nu säger den ifrån. Magkatarr och förkylning på samma gång. Smart kropp ändå, som inser att jag inte har tid med sånt fjanteri under dom andra veckorna.
/A
Nu sitter jag och ska sortera lite papper. Räkningen för denna månaden till skolan var mystisk, jag hade fått betala 200 kr för att vara ordningsman, och så kul är det faktiskt inte! Ska även försöka få iväg ansökningarna till Danmark, skulle vara skönt om dom kom iväg i god tid. Chansen att jag kommer in är tyvärr väldigt liten eftersom att jag gått på naturbruksgymnasium och inte ren natur, men den är ju ändå större om jag söker än om jag inte söker alls.
Ikväll ska jag träna med Cerberus, välbehövligt med lite hjälp. Igår hopptränade jag med Pralin för Fredrik för första gången, och hon var jätteduktig. Jag kan erkänna att jag var ganska nervös innan, hoppning är inte riktigt min grej, men det gick över förväntan. Det är alltid så, jag tror alltid att jag är rädd för att hoppa, och att jag inte tycker att det är roligt. Sen när jag väl är där tycker jag att det är sjukt kul och förstår inte varför jag ens tvekade. Menmen, man kommer väl över det någon gång hoppas jag.
Göteborg var superroligt. Under torsdagen shoppade vi mest. Jag fick mig bland annat ett par röda ridbyxor och 3 schabrak. Nu är vi snygga, gäller bara att rida så bra som vi ser ut också. Köpte tyg och mönster till min balklänning också. Ska bli väldigt roligt när den blir klar, kommer inte se ut som alla andra iaf. Röd och snygg. Ska bara hitta en BH som funkar, det kan bli lite klurigt. Mys middag ute med mamma och mia på kvällen. Fredag var pengarna ganska slut, så då tittade jag på både hoppningen och dressyren. Hem och utgång på nöjes, nykter men hade kul ändå.
Min kropp känner att det är lov, för nu säger den ifrån. Magkatarr och förkylning på samma gång. Smart kropp ändå, som inser att jag inte har tid med sånt fjanteri under dom andra veckorna.
/A
söndag 27 februari 2011
If horse riding was easy,it would be called football..
Why do we kill people who kill people to show people that killing people is wrong?
No guy is worth your tears & the one who is won’t make you cry.
Never take life seriously. Nobody gets out alive anyways.
Life is like an onion: You peel it off one layer at a time, and sometimes you weep.
Never have regrets because at one point everything you did in life was exactly what you wanted.
If you sleep on it , all you will have is dreams.
Forgive but dont forget. Live with no regrets.
Love like you have never been hurt, and dance like no one is watching.
Friendship often ends in love; but love in friendship – rarely.
If your horse says no, you either asked the wrong question or asked the question wrong.
Ask me to show you poetry in motion, and I will show you a horse.
If there are no horses in heaven…im not going...
/A
tisdag 22 februari 2011
hilarious
Sjukt mycket skratt och hysteriskt rolig kväll. Dörr av karmen, dörr på karmen, litervis med vatten i korridoren, städa med pappershanddukar, räka i sängen, räka i ventilationen, räka under sängen. Lyckligtvis inte min säng.
Min mobil tog paus nyss också, hoppas den behagar att vakna snart igen..Imorn måste jag hinna med att lovstäda vårt rum, när i hela friden ska jag finna tid till det? Göteborg på torsdag, längtar!
/A
Min mobil tog paus nyss också, hoppas den behagar att vakna snart igen..Imorn måste jag hinna med att lovstäda vårt rum, när i hela friden ska jag finna tid till det? Göteborg på torsdag, längtar!
/A
söndag 20 februari 2011
det är så kallt
-25, SÅ kallt hade vi det här i morse. Tur som är rättade det till sig en aning under dagen. Varit ute och ridit på ceb, och även sprungit en sväng. För ett tag sen (typ i höstas) var jag heeelt övertygad om att jag kunde springa högst 2 km i ett sträck utan att gå, hade aldrig vågat testa något annat heller. Även om det inte är något imponerande tempo jag håller så är jag jäkligt imponerad, och faktiskt lite stolt över mig själv att jag klarar mer än så. Jag, Ammi småfet osportig Salén kan faktisskt jogga en bra bit utan att dö. Och jag tycker tillochmed att det är skönt...
...så till alla som funderar på om dom orkar något skulle jag bara vilja säga såhär; Kan jag, kan alla!
Imorgon blir det en ridtur innan skolan för att hinna med allt denna veckan. Hoppas och ber till gud, som jag inte tror på men det är ändå värt ett försök, att han ska göra varmare väder än vad det var i morse. För helt seriöst dör jag när det är sådär kallt. Fötterna fryser, händerna fryser, och framförallt fryser fläsket på mina lår. Ni ska se dom när jag kommer in efter att ha varit ute, helt knallröda och en temperatur som gör att jag skulle kunna använda dom som frysklampar. Ska det va så? Det är ju trots allt snart mars.
/A
...så till alla som funderar på om dom orkar något skulle jag bara vilja säga såhär; Kan jag, kan alla!
Imorgon blir det en ridtur innan skolan för att hinna med allt denna veckan. Hoppas och ber till gud, som jag inte tror på men det är ändå värt ett försök, att han ska göra varmare väder än vad det var i morse. För helt seriöst dör jag när det är sådär kallt. Fötterna fryser, händerna fryser, och framförallt fryser fläsket på mina lår. Ni ska se dom när jag kommer in efter att ha varit ute, helt knallröda och en temperatur som gör att jag skulle kunna använda dom som frysklampar. Ska det va så? Det är ju trots allt snart mars.
/A
lördag 19 februari 2011
War
Krig tamejfan överallt.
Ute i världen krigar länder mot varandra. I samhället krigar människor mot varandra. I vår tv-soffa krigar vi mot varandra. Vi är väl människor, men ändå. Kriget om godisskålen, och ännu värre, kriget om tv-dosan!
Har tänkt endel på det där ibland. Eller jag brukar tänka på det ibland, som emil inte skulle säga (brukar och ibland är motsatser, eller går inte ihop enligt honom). Krig=våld. Så mycket vet jag, men annars vet jag inte speciellt mycket om krig. Är inte insatt i vem, vad eller vart det pågår. Ännu mindre insatt i vart det pågått. Jag känner bara att det är så himla onödigt, försår det liksom inte riktigt. Hur kan länder (och vad är ett land, vem tar besluten och är det samma som utför sakerna?) bara FÅ kriga mot varandra, och hur kan en grupp människor, som jag antar är dom som bestämmer, få bestämma över att oskyldiga människor ska skadas.
Vad vinner dom på krig. Död, ja men oftast bara oskyldiga människors död, inte the bad guy, vem det nu är. Skada, även här skadas väl sällan den som "borde" skadas. Hat, med all rätt vinner dom hat. Dom förlorar tillit hos människor. Ondska föder ondska, godhet föder godhet. Så är det bara, jag är övertygad.
Om jag någonsin får ett barn, eller flera kommer det bli stört. Det skulle inte få spela våldsamma spel eller leka krig. Varför leka krig när man kan leka kurragömma eller något annan mindre väldsamt och mer kärleksfullt? Vissa skulle säkert säga att det vore att hålla undan det från verkligheten, och det är ju sant. Men samtidigt vill man inte att ett barn ska lära sig och bli som dom i ett krigsspel, våldsamma med 10 liv, för så är det inte i verkligheten. Dör man så dör man.
/A
PS. Jag har positiva tankar i min hjärna också, inte bara såna här allvarliga och jobbiga som jag skriver ner här. Dom glada och positiva släpper jag ut runt omkring mig oftast, men dom jobbiga blir kvar så släpper jag ut dom här.
Ute i världen krigar länder mot varandra. I samhället krigar människor mot varandra. I vår tv-soffa krigar vi mot varandra. Vi är väl människor, men ändå. Kriget om godisskålen, och ännu värre, kriget om tv-dosan!
Har tänkt endel på det där ibland. Eller jag brukar tänka på det ibland, som emil inte skulle säga (brukar och ibland är motsatser, eller går inte ihop enligt honom). Krig=våld. Så mycket vet jag, men annars vet jag inte speciellt mycket om krig. Är inte insatt i vem, vad eller vart det pågår. Ännu mindre insatt i vart det pågått. Jag känner bara att det är så himla onödigt, försår det liksom inte riktigt. Hur kan länder (och vad är ett land, vem tar besluten och är det samma som utför sakerna?) bara FÅ kriga mot varandra, och hur kan en grupp människor, som jag antar är dom som bestämmer, få bestämma över att oskyldiga människor ska skadas.
Vad vinner dom på krig. Död, ja men oftast bara oskyldiga människors död, inte the bad guy, vem det nu är. Skada, även här skadas väl sällan den som "borde" skadas. Hat, med all rätt vinner dom hat. Dom förlorar tillit hos människor. Ondska föder ondska, godhet föder godhet. Så är det bara, jag är övertygad.
Om jag någonsin får ett barn, eller flera kommer det bli stört. Det skulle inte få spela våldsamma spel eller leka krig. Varför leka krig när man kan leka kurragömma eller något annan mindre väldsamt och mer kärleksfullt? Vissa skulle säkert säga att det vore att hålla undan det från verkligheten, och det är ju sant. Men samtidigt vill man inte att ett barn ska lära sig och bli som dom i ett krigsspel, våldsamma med 10 liv, för så är det inte i verkligheten. Dör man så dör man.
/A
PS. Jag har positiva tankar i min hjärna också, inte bara såna här allvarliga och jobbiga som jag skriver ner här. Dom glada och positiva släpper jag ut runt omkring mig oftast, men dom jobbiga blir kvar så släpper jag ut dom här.
fredag 18 februari 2011
Hoppsan Kerstin
Nästa vecka är jag busy. Men veckan efter är det lov, så det jämnar nog ut sig. Måndag-göra glass, tisdag-bowla, onsdag-träna, torsdag & fredag- Göteborg Horseshow, som ska bli jäkligt roligt! Fredag kväll-100dagarsfest. Jag är lite som en pensionär, en sak inbokad per dag räcker, då kan man inte planera in så mycket mer den dagen. Till saken hör dock att jag går i skolan sjukt länge varje dag, men det kan man ju inte veta.
Tacos på fredagskvällen, efter boxning. Det enda som saknas är att vi skulle ha haft varmvatten så jag kunde duscha av mig svettstanken. Men man kan inte få allt här i livet.
/A
tisdag 15 februari 2011
måndag 14 februari 2011
ALLA hjärtan var det ja..
Idag är det alla hjärtans dag, skitmysigt om man har nån att tycka om. Rätt mysigt ändå faktiskt, lite love in the air sådär...
Men en sak jag tänker på lite när det är en sån här dag, eller egentligen andra dagar också, är alla ensamma människor. Alltså inte ensam som i att inte vara i ett förhållande, men ensam som i utan vänner. Det är så jäkla lätt att slänga ur sig en elak kommentar, men nästan ännu lättare är det att inte säga något. Det finns så oerhört mycket mobbning överallt. I dom flesta fall är man så immun mot det att man ignorerar, och det är fan illa! Att man inte märker tjejen i matkön som ingen annan heller ens lägger märke till. Att man inte reagerar när man hör glåpord kastas på killen som ingen pratar med förutom när de säger något sånt...Att man håller med, hänger på, eller inte säger emot när det skrattas och görs narr av bakom ryggen.
Det är först när jag får syn på, eller hör människorna prata som jag får upp ögonen. Då får jag brutalt dåligt samvete, mår dåligt och känner lite medkänsla. Mår dåligt för att jag är en lika jävla dålig människa som alla andra...
Ingen borde egentligen förtjäna att bli nertryckt, slagen, ignorerad eller bortglömd. Alla borde ha någon som tycker om dom och kommer ihåg dom på alla hjärtans dag.
/A
Men en sak jag tänker på lite när det är en sån här dag, eller egentligen andra dagar också, är alla ensamma människor. Alltså inte ensam som i att inte vara i ett förhållande, men ensam som i utan vänner. Det är så jäkla lätt att slänga ur sig en elak kommentar, men nästan ännu lättare är det att inte säga något. Det finns så oerhört mycket mobbning överallt. I dom flesta fall är man så immun mot det att man ignorerar, och det är fan illa! Att man inte märker tjejen i matkön som ingen annan heller ens lägger märke till. Att man inte reagerar när man hör glåpord kastas på killen som ingen pratar med förutom när de säger något sånt...Att man håller med, hänger på, eller inte säger emot när det skrattas och görs narr av bakom ryggen.
Det är först när jag får syn på, eller hör människorna prata som jag får upp ögonen. Då får jag brutalt dåligt samvete, mår dåligt och känner lite medkänsla. Mår dåligt för att jag är en lika jävla dålig människa som alla andra...
/A
söndag 13 februari 2011
rädsla
Jag är inte rädd för mörker. Inte för stora farliga djur eller något annat man kan tänka sig. Det jag är mest rädd för är människor. Fyfan vad många hemska människor det finns. Har precis läst klart boken Precious, eller Push som den heter på engelska. FYFAN...måste nog sova och bearbeta lite innan jag skriver av och ur mig. För av och ur mig måste det.
Men säger bara såhär så länge; när du tycker synd om dig själv, tänk då på att det Alltid, alltid, alltid finns dom som har det värre...
/A
Men säger bara såhär så länge; när du tycker synd om dig själv, tänk då på att det Alltid, alltid, alltid finns dom som har det värre...
/A
lördag 12 februari 2011
En lördagskväll
Vill nästan inte erkänna att jag sitter och glor på ettan just nu. Ettan som visar melodifestivalen, som måste vara det värdelösaste på väääääldigt länge! Varenda låt är brutalt dålig och allt jippo runt omkring är pinsamt töntigt. Och jag är en 55årig bitterfitta som sitter och gnäller 24-7. Men Brolle är snygging iallafall..
Idag har det varit underbart väder, och jag har ridit min underbara cerberus. Vet inte vad jag skulle ta mig till utan den hästen. Har ridit prallan också, och hon var duktig hon med, även om vi inte kommer riktigt lika bra överens.
/A
Idag har det varit underbart väder, och jag har ridit min underbara cerberus. Vet inte vad jag skulle ta mig till utan den hästen. Har ridit prallan också, och hon var duktig hon med, även om vi inte kommer riktigt lika bra överens.
/A
torsdag 10 februari 2011
Inga vårkänslor här inte
Nej för det är massa snö överallt, hatar snö, så mycket att jag inte ens orkar lägga ner mer energi på hur mycket jag avskyr det.
Energi vill jag lägga på hästen min istället, mycket mer givande. Min cerberusbuse som måste komma igång så vi blir fit for fight inför våren. Hoppas vi kan komma iväg på någon liten tävling, så vi får lite rutin på saker och ting.
Ibland hatar jag hur jag tänker, ibland tror jag faktiskt inte jag borde bli läkare. Stör mig så grymt mycket på folk som är "klena". Med klena menar jag folk som känner efter och letar efter minsta lilla onda varje morgon. Skulle dom hitta något sjukanmäler dom sig direkt, eller skiter i det eller det. För en liten huvudvärk som skulle gått bort på en kvart om man vågade at en panodil, eller lite halsont som går över innan lunch, eller för något annt. Samtidigt som det finns folk som man verkligen ser hur piss dom mår, som ändå ravar sig upp och ut och gör det dom ska. Självklart ska man vila när man är sjuk, jag säger inget annat. Men det känns som att vissa har blivit lärda att all ansträngning, både fysisk och psykiskt, när man är sjuk är lika med livhotande försämring.
Dom som verkligen vill något, som tränar någon idrott eller så, tränar fortfarande när dom är lite krassliga. Visst, man presterar inte lika bra, men oftast blir man inte sämre i sin sjukdom heller. Och skolan, är det verkligen värt att missa massa lektioner och få saker efter sig bara för att man inte vill stoppa i sig en panodil eller två? Jag tycker inte det, men det tycker ju vissa andra. Det är deras beslut, påverkar egentligen inte mig speciellt mycket, men jag stör mig!
Ni ser, empati är inte min starka sida. Bara ibland, då kan jag verkligen känna med någon annan...ska en läkare verkligen vara så? Kanske ska bli något annat mer passande..
/A
Energi vill jag lägga på hästen min istället, mycket mer givande. Min cerberusbuse som måste komma igång så vi blir fit for fight inför våren. Hoppas vi kan komma iväg på någon liten tävling, så vi får lite rutin på saker och ting.
Ibland hatar jag hur jag tänker, ibland tror jag faktiskt inte jag borde bli läkare. Stör mig så grymt mycket på folk som är "klena". Med klena menar jag folk som känner efter och letar efter minsta lilla onda varje morgon. Skulle dom hitta något sjukanmäler dom sig direkt, eller skiter i det eller det. För en liten huvudvärk som skulle gått bort på en kvart om man vågade at en panodil, eller lite halsont som går över innan lunch, eller för något annt. Samtidigt som det finns folk som man verkligen ser hur piss dom mår, som ändå ravar sig upp och ut och gör det dom ska. Självklart ska man vila när man är sjuk, jag säger inget annat. Men det känns som att vissa har blivit lärda att all ansträngning, både fysisk och psykiskt, när man är sjuk är lika med livhotande försämring.
Dom som verkligen vill något, som tränar någon idrott eller så, tränar fortfarande när dom är lite krassliga. Visst, man presterar inte lika bra, men oftast blir man inte sämre i sin sjukdom heller. Och skolan, är det verkligen värt att missa massa lektioner och få saker efter sig bara för att man inte vill stoppa i sig en panodil eller två? Jag tycker inte det, men det tycker ju vissa andra. Det är deras beslut, påverkar egentligen inte mig speciellt mycket, men jag stör mig!
Ni ser, empati är inte min starka sida. Bara ibland, då kan jag verkligen känna med någon annan...ska en läkare verkligen vara så? Kanske ska bli något annat mer passande..
/A
tisdag 8 februari 2011
Asså shiieeet!
Vet ni vad jag gjorde igår eller? Trotsade en av mina största rädslor, och fy vad bra det kändes.
Jag följde med catti och richard till våxnäs på prova-på klättring. Hade fått reda på att jag skulle med veckan innan, men hade inte lagt någon större tanke på det, ingen tanke alls faktiskt. Kommer in i lokalen och kollar upp, inser efter en liten stund att FAN, jag är ju höjdrädd! Det knöt sig i magen direkt, men jag ignorerade känslan. Fick hjälp med att sätta på mig en oerhört sexig sele som skar in fint i midjan och låren, och knödde i fötterna i något som var misstänkt likt ballerinaskor. "Vem vill börja?" Inte catti, inte richard, inte ammi, okej då ammi. Jag blev nästan själv lite chockad över hur lätt det gick, klättrade och klättrade, glömde tillochmed bort hur osmickrande min röv måste varit underifrån. Det gick jättelätt TILLS JAG KOLLADE NER. Panik, panik, PANIK. Titta inte ner, titta inte ner, fan! nu gjorde jag det igen. Slutade andas och med skenande puls fortsatte jag uppåt, och klarade det!
Jag får en klump i magen av att se höjder på film.
Kom ner och skakade lite, men lite bra kändes det.
/A
Jag får en klump i magen av att se höjder på film.
Kom ner och skakade lite, men lite bra kändes det.
/A
söndag 6 februari 2011
Smart och rätt
Ridit båda juvelerna idag, och förvånande nog har båda skött sig superbra. Då älskar jag dom.
Har skrivit ett CV också, och ett personligt brev. Måste skriva flera. Börjar känna en sån där klumpliknande känsla i magen inför framtiden. Söka läkare överallt, ja det ska jag. Men sen då? Jag kommer med 99 % säkerhet inte komma in i år. Vad ska jag göra då? Hittills har det varit lugnt, så långt fram i tiden att jag liksom inte behövt bry min hjärna alltför hårt. Men snart, fortare än jag anar är jag där, och då vill jag ha en plan.
Så..ska jag lägga till något annat längst ner på min ansökning. Och isåfall vad och vart? Funderar starkt på sjuksköterska i Karlstad faktiskt. Men samtidigt så vet jag ju vad jag vill. Och tänk om jag liksom fastnar i det då, om jag blir för lat, bekväm eller skoltrött för att fortsätta att kämpa för läkare då..Och det vore ju helt klart bättre med en inkomst. Men då har vi flera problem, ett; vem vill anställa en naturvetare utan universitetsutbildning? två; tänk om det tar massa år tills jag kommer in på läkare, då har jag liksom bara drällt runt jättelänge, jämfört med att faktiskt ha skaffat mig en utbildning...Gahhh jag vet inte, kan ingen hjälpa mig att bestämma, och berätta vad som är smart och rätt? Vad tycker ni?
Har ett litet tag till på mig att bestämma mig iallfall. Tur som är.
/A
Har skrivit ett CV också, och ett personligt brev. Måste skriva flera. Börjar känna en sån där klumpliknande känsla i magen inför framtiden. Söka läkare överallt, ja det ska jag. Men sen då? Jag kommer med 99 % säkerhet inte komma in i år. Vad ska jag göra då? Hittills har det varit lugnt, så långt fram i tiden att jag liksom inte behövt bry min hjärna alltför hårt. Men snart, fortare än jag anar är jag där, och då vill jag ha en plan.
Så..ska jag lägga till något annat längst ner på min ansökning. Och isåfall vad och vart? Funderar starkt på sjuksköterska i Karlstad faktiskt. Men samtidigt så vet jag ju vad jag vill. Och tänk om jag liksom fastnar i det då, om jag blir för lat, bekväm eller skoltrött för att fortsätta att kämpa för läkare då..Och det vore ju helt klart bättre med en inkomst. Men då har vi flera problem, ett; vem vill anställa en naturvetare utan universitetsutbildning? två; tänk om det tar massa år tills jag kommer in på läkare, då har jag liksom bara drällt runt jättelänge, jämfört med att faktiskt ha skaffat mig en utbildning...Gahhh jag vet inte, kan ingen hjälpa mig att bestämma, och berätta vad som är smart och rätt? Vad tycker ni?
Har ett litet tag till på mig att bestämma mig iallfall. Tur som är.
/A
lördag 5 februari 2011
sånt är livet
Jag gillar en kille som gillar en tjej, som gillar en kille som gillar mej...
Det är tusan imejen inte lätt alla gånger. Man önskar att man kunde styra över sina känslor, då vore allt så mycket lättare. Då kunde man säga till den som påstår sig älska en, att visst, jag älskar dig med. Då skulle man slippa förklara gång efter gång att det inte finns några känslor där. Inga känslor kvar. Inga alls. Då skulle man slippa gå runt och tycka om någon annan, som känner lika inför mig som jag inför en annan.
Kunde man styra sina känslor skulle alla bli lyckliga. Det vore bra. Jag blir olycklig av att inte kunna säga tillbaka; jag älskar dig med. Jag är hellre själv olyckligt kär än tvärt om.
Fan, ibland suger det.
/A
Det är tusan imejen inte lätt alla gånger. Man önskar att man kunde styra över sina känslor, då vore allt så mycket lättare. Då kunde man säga till den som påstår sig älska en, att visst, jag älskar dig med. Då skulle man slippa förklara gång efter gång att det inte finns några känslor där. Inga känslor kvar. Inga alls. Då skulle man slippa gå runt och tycka om någon annan, som känner lika inför mig som jag inför en annan.
Kunde man styra sina känslor skulle alla bli lyckliga. Det vore bra. Jag blir olycklig av att inte kunna säga tillbaka; jag älskar dig med. Jag är hellre själv olyckligt kär än tvärt om.
Fan, ibland suger det.
/A
onsdag 2 februari 2011
tisdag 1 februari 2011
sömnpratare
Inatt pratade min roomie med mig. Eller ah, med mig är fel, hon lät typ blablablablablaboboboobob i världens racer-fart. Sen började hon lyfta på kuddarna skitfort som om hon letade efter något, och öppna ögon hade hon också. Jag började asflabba och fick då höra; HAHAH DET VAR JU JÄVLIGT ROLIGT AMMI, JÄVLIGT ROLIGT, JAG TROR JAG KISSAR PÅ MIG VAD ROLIGT DET VAR!
Ojoj, gonatt då...frågade henne på morgonen om hon kom ihåg det. Inte en aning om vad hon gjort. Skrämmande med sömnpratare. Fast jäkligt roligt!
/A
Ojoj, gonatt då...frågade henne på morgonen om hon kom ihåg det. Inte en aning om vad hon gjort. Skrämmande med sömnpratare. Fast jäkligt roligt!
/A
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)