avskrivning

Man-"Ah, så ska jag ju bli pappa igen nu också, fick jag reda på igår.."
Jag-"Jaha! Grattis gud vad roligt!"
Man-"Njae, det vet jag inte riktigt, det var ju inte direkt planerat men, blir ju kul för pôjken  att få ett helsyskon"

Nämen ojdå? Hur kan en vuxen människa, eller två människor tillochmed, "råka" göra ett barn. Jag menar, är den ekvationen så jäkla svår? (sex-preventivmedel=barn) Det borde vara logiskt för vilken snubbe som helst.

"Ja pôjken har ju en halvbrorsa redan, men han är ju dômm i hôvve, 18 år är han, men han är ju inte hemma ofta. Har suttit fyra år på ungdomsanstalt har han, snodde bilar och grejer. Men nu har han fått egen lägenhet, så nu får han klara sig själv."

Ja det resonemanget är ju helt logiskt. Vi har två barn, den äldstas liv är redan helt uppfuckat, vi gör ett nytt syskon till den yngre, bra idé!! För att den äldres liv är a mess beror ju säkerligen inte alls på hemmmiljön och uppfostran. Absolut inte. Vi kommer helt plötsligt lyckas mycket bättre med dom två nya barnen, självklart.

Jävla puckon! Jag vill inte vara fördomsfull, men folk hjälper allt till att bekräfta vissa fördomar ibland med...Dom som är dummast ynglar ofta av sig mest. Och jag menar absolut inte att det är det som är problemet, för alla kan inte vara einstein, det förstår jag med. Men kan inte alla barn iallafall få en ärlig chans, att födas för att någon faktiskt vill ha en skulle vara en bra början. Enligt mig.

"Du vet det är inte så lätt, pôjken har ju ADHD vettu"
Ja men skräll, det är ärftligt. Men är det då egentligen inte dom barnen som behöver mest stöd och hjälp? Att bara få höra över huvudet på en hela tiden hur pappa ursäktar sig över en för att man har ADHD kommer troligtvis inte hjälpa. Får man höra det hela tiden tror man nog snart själv att det är fel på en. Självklart ska väl barnen vara medvetna om att dom är lite annorlunda, men ännu viktigare känns det som att det är att dom får hjälp och stöd för att ändå lyckas. Att dom får hjälp i skolan, får hjälp hemma med läxor osv. Tyvärr känns det som att det ofta är dom barnen som behöver mest hjälp som har kokko och bokko som föräldrar. Samma föräldrar som kläcker ut unge på unge när de äldsta "förbrukas".

Det finns fullt normala familjer som har många barn också, som tur är. Man behöver inte vara sveriges intelligensreserv för att klara av att uppfostra ett barn. Men man behöver ändå ha någon slags hjärnverksamhet utöver äta, sova, pippa. Tyvärr alltså, skulle man kunna säga.


Jag har funderat lite, är det en rättighet att kunna skaffa barn? Om man ska adoptera är det inte det.. Då måste man utredas noga och grundligt. Helt förståeligt. Barn som har haft det mindre bra ska få det så bra det går i en ny familj, helt klart. Men är det ändå inte lite konstigt att kleti och pleti får skaffa hur många barn som helst, helt oberoende på deras kapacitet att ta hand om dem sen? Väldigt känsligt ämne, jag vet. Ingen som egentligen skulle kunna avgöra vem som är lämplig förälder på det sättet. Många förändras väl trots allt till det bättre efter att de fått barn också, som tur är. Men ändå..

Jaja, tur att det är länge kvar innan jag befinner mig där i livet att jag behöver fundera på barn. Kanske kan jag inte ens få barn, kanske vill jag inte ens ha barn. Det är ju trots allt inte helt självklart.

/A