Har en vuxenvecka denna veckan. Har ansvar för hela zooet på en gång. Hästar, katter, hund och hus med tillhörande lillebror. Jobbar natt gör jag också.
Som ni märker tycker jag lite synd om mig själv, känner mig ganska stressad faktiskt. Det som stressar mig mest är att jag har den där slängen alzheiemers som brukar ställa till problem.
Status i nuläget: Hästarna lever, har fått ett mystiskt lermönster på kroppen, men har det rent i boxen och få mat när dom ska. Hundet lever, är speedad och får träna på att springa runt en torkvinda som vi skulle träna på från valpkursen. Lillebror lever, såvitt jag vet, och får ta ansvar för sitt eget 18-åriga liv med lagad mat 100 ggr om dagen och skjuts till höger och vänsters hockeyträningar. Katterna lever, eventuellt. En har endast legat inne i väntan på mat, den andre är trebent och får antibiotika i smör kletat på benet i tid och otid, den tredje soffpotatisen har jag lyckats tappa bort.
Så om det är någon i värmskog med omnejd som ser en lite för tjock herre i sina bästa år så kan ni ta med honom hem till mig. Han är grå, har hängmage, och sprätter lustigt med bakbenen när han går. Heter men lyssnar nog inte till namnet lilleman.
Uppdatering av status ca en timma senare: Hysterisk lillbror ringer efter att ha kommit hem från match mitt i natten. Hundet har tröttnat och tagit sig ut ur köket, antagligen käkat upp all kattmat och kissade ner hela hallen när bror kom hem. Ätit två av kattens penicillintabletter. Lillbror trött och grinig, skyller allt på mig, tycker synd om sig själv som ska till skolan imorgon och samtidigt behöva fixa till det med hunden innan han går och lägger sig. Katternas status förhoppningsvis oförändrad.
Min status: ARG
/A
onsdag 22 augusti 2012
måndag 20 augusti 2012
natta
Klockan är 2 minuter i 3. Kroppen vill sova. Hjärnan vill sova. Jag vill sova. Men istället sitter jag på fabriken och lyssnar på smöriga låtar blandade med mystiska inrigningar av tragiska människor på radion. Äter frukt till förbannelse och går runt en sväng ibland.
Pappa berättade vad han hade hört på radion häromdagen. Med viss reservation för att han brukar modifiera sanningen ibland så var det ungefär såhär, En mamma till en autistisk pojke hade sagt till honom att smurfar finns på riktigt, pojkens assistent hade då anmält detta och mamman hade dömts för det. Hur knasigt är inte det egentligen? Om jag skulle gå runt och säga till folk att jag tror på att smurfarna finns skulle folk tycka jag var helt kokko. Men när människor säger att dom tror på gud är det ingen som kan ifrågasätta. Och att berätta för sina barn att gud finns är det inte så ofta någon blir dömd för vad jag har hört. Vad är entligen skillnaden?
/A
Pappa berättade vad han hade hört på radion häromdagen. Med viss reservation för att han brukar modifiera sanningen ibland så var det ungefär såhär, En mamma till en autistisk pojke hade sagt till honom att smurfar finns på riktigt, pojkens assistent hade då anmält detta och mamman hade dömts för det. Hur knasigt är inte det egentligen? Om jag skulle gå runt och säga till folk att jag tror på att smurfarna finns skulle folk tycka jag var helt kokko. Men när människor säger att dom tror på gud är det ingen som kan ifrågasätta. Och att berätta för sina barn att gud finns är det inte så ofta någon blir dömd för vad jag har hört. Vad är entligen skillnaden?
/A
söndag 19 augusti 2012
back on track
Sitter fastklistrad med tjockelåren i skinnstolen som mamma envisats med att ha i köket. Kissnödig efter att ha druckit två stora koppar te på raken. Vaken för att jag imorgon ska börja på slutet.
Börja på slutet av mitt sommarjobb, de tre sista evighetspassen av nattjobb. Hur har det då gått på sommarjobbet vet jag att ni "alla" undrar? Ensam brud på ett helt skiftlag av killar. Nej förresten, killar är inte ett ord som gör hela gruppen rättvisa. Gubbar passar bättre. Enda tjejen bland gubbarna, men det har inte varit några problem. Det enda problemet är att jag är tekniskt inkompetent, har svårt för maskiner och inte är särskilt stark. Min arbetsuppgifter har bestått av att sitta som operatör och trycka på knappar på en dator som styr hela processen när dom riktiga stockarna kommer in och blir flis, köra lite skitstora höglyftsmaskiner som är så stora att jag skulle kunna backa över en mindre ko utan att märka det, samt att dra loss stockar som fastnat i banan. Låter som en perfekt match, eller hur?
Men förutom att det milt uttryckt inte riktigt är min grej har jag trivts ganska bra. "Gubbarna" mellan typ 22 och 60 har varit roliga att jobba med, och vi har haft många givande diskussioner om allt mellan blodgivare och hundägare. Alla diskussioner har gått ut på att dom andra hatat och jag har gjort halvhjärtade försök till att försvara de hatade i deras frånvaro. Varierande resultat.
Det där med skiftjobb är ju också sådär halvkul. Att man ibland har ledighetsvecka är kul, att gå upp mitt i natten för att jobba fm är inte kul, inte heller att dricka redbull och kaffe tills man nästan kissar ner sig för att vara vaken under nattskiften är inte kul. Sammantaget blir det bara halvkul.
Om jag får kommer jag nog tillbaka till illaluktande fabriken nästa sommar igen. Cash är väl ändå king?
Förra veckan var jag och min älskade Wojtekski i götet. Bodde hos moster, gick in och ut ur inredningsaffärer och tvålaffärer, fotade (mest varandra och väldigt lite göteborg), hälsade på söta kusinbarn med tillhörande kusin och bara myste runt allmänt. Det var riktigt härligt.
/A
Börja på slutet av mitt sommarjobb, de tre sista evighetspassen av nattjobb. Hur har det då gått på sommarjobbet vet jag att ni "alla" undrar? Ensam brud på ett helt skiftlag av killar. Nej förresten, killar är inte ett ord som gör hela gruppen rättvisa. Gubbar passar bättre. Enda tjejen bland gubbarna, men det har inte varit några problem. Det enda problemet är att jag är tekniskt inkompetent, har svårt för maskiner och inte är särskilt stark. Min arbetsuppgifter har bestått av att sitta som operatör och trycka på knappar på en dator som styr hela processen när dom riktiga stockarna kommer in och blir flis, köra lite skitstora höglyftsmaskiner som är så stora att jag skulle kunna backa över en mindre ko utan att märka det, samt att dra loss stockar som fastnat i banan. Låter som en perfekt match, eller hur?
Men förutom att det milt uttryckt inte riktigt är min grej har jag trivts ganska bra. "Gubbarna" mellan typ 22 och 60 har varit roliga att jobba med, och vi har haft många givande diskussioner om allt mellan blodgivare och hundägare. Alla diskussioner har gått ut på att dom andra hatat och jag har gjort halvhjärtade försök till att försvara de hatade i deras frånvaro. Varierande resultat.
Det där med skiftjobb är ju också sådär halvkul. Att man ibland har ledighetsvecka är kul, att gå upp mitt i natten för att jobba fm är inte kul, inte heller att dricka redbull och kaffe tills man nästan kissar ner sig för att vara vaken under nattskiften är inte kul. Sammantaget blir det bara halvkul.
Om jag får kommer jag nog tillbaka till illaluktande fabriken nästa sommar igen. Cash är väl ändå king?
Förra veckan var jag och min älskade Wojtekski i götet. Bodde hos moster, gick in och ut ur inredningsaffärer och tvålaffärer, fotade (mest varandra och väldigt lite göteborg), hälsade på söta kusinbarn med tillhörande kusin och bara myste runt allmänt. Det var riktigt härligt.
/A
måndag 6 februari 2012
smart
Det finns flera tillfällen när jag kan känna för att blogga lite. Det finns två tillfällen när jag känner ett behov av att skriva. Antingen är jag arg, eller så har jag tänkt på något. Mitt tänkande grundar sig oftast i att jag är arg, så ja, det kanske bara är ilska som ger mig ett behov av att få ut orden ur min hjärna. Idag har jag både funderat lite, och varit arg.
Ilskan först. Min basgrupp går mig på nerverna. Personerna i sig gillar jag, absolut ingenting emot dom på det sättet. Men när vi sätts ihop i en grupp kommer jag på mig själv med att sitta och bli sugen på att typ nypa någon skithårt i armen, eller nått i den stilen. Vi är 5 individer som ingen av oss verkar ha den bästa känslan för gruppdynamiskt arbete. Alla vill säga saker, det är bra. Alla säger bra saker, det är också bra. Men när alla vill säga saker, och inte till 100 % vill lyssna på vad någon annan säger blir det lite fnurr på tråden så att säga. När man pratar är det lite som att sjunga i duschen. Det låter skitbra, men ingen annan hör en.
Vi skulle nu göra ett grupparbete. Kul, var min första tanke. Tydligen de andra i gruppens också, såpass kul att två av dom hade börjat skriva på det helt själva, innan vi som grupp ens pratat om vad som skulle skrivas ner eller hur det skulle läggas upp. Då blev jag arg, men bet ihop och fick min uppgift i efterhand, alltså det som blev över efter att alla gjort sina egna efterforskningar. Jaja, man får väl göra det bästa av situationen, letade upp lite information om vilka följder antibiotikaresistens kan få, och skickade till en i gruppen som skulle sammanställa allt. Läste sammanställningen idag. Inte en mening av det jag hade skrivit stod med. Man blir ju bara så jävla less. Grupparbete gör man tillsammans, det innebär inte att var och en skriver ett varsitt arbete som någon sen klistrar ihop lite efter eget behag. Men that´s how we do it i min grupp. Antar att det är bara och gilla läget, orkar inte lägga ner energi på att bråka. Nog med energi nerlagd på detta stycket känner jag.
Nästa sak som snurrar i min hjärna är smarthet. Är intelligent=smart? Vanligtvis har jag fått uppfattningen att man förknippar smarthet med logiskt tänkande, ofta matte och andra naturvetenskapliga ämnen. Klarar man av och förstår teoretiska saker som uppfattas som svåra av medelsvensson, då kan man klassa sig som smart. Men när någon är duktig på språk då? Jo, då kan man faktiskt också få vara smart. Det krävs dock en lite högre nivå, men man kan vara smart på sådana saker.
Slutsatsen jag drar av detta är ju att man är "smart" om man är riktigt bra på något. Eftersom vi alla är olika, och har fallenhet och begåvning för olika saker, kan alla inte vara bra på matte, inte alltid språk heller. Men om man är duktig på motsvarande nivå på något praktiskt, tillexempel att måla, kan man då inte vara smart inom det området? Jag förstår inte riktigt skillnaden på att vara smart och duktig. Kanske finns det inget som heter smart ens? Människor är bara mer eller mindre bra på olika saker.
Så, nu har jag fått sura av mig lite, som den äkta kärringen jag är.
Puss och nyp i armen från mig!
/A
Ilskan först. Min basgrupp går mig på nerverna. Personerna i sig gillar jag, absolut ingenting emot dom på det sättet. Men när vi sätts ihop i en grupp kommer jag på mig själv med att sitta och bli sugen på att typ nypa någon skithårt i armen, eller nått i den stilen. Vi är 5 individer som ingen av oss verkar ha den bästa känslan för gruppdynamiskt arbete. Alla vill säga saker, det är bra. Alla säger bra saker, det är också bra. Men när alla vill säga saker, och inte till 100 % vill lyssna på vad någon annan säger blir det lite fnurr på tråden så att säga. När man pratar är det lite som att sjunga i duschen. Det låter skitbra, men ingen annan hör en.
Vi skulle nu göra ett grupparbete. Kul, var min första tanke. Tydligen de andra i gruppens också, såpass kul att två av dom hade börjat skriva på det helt själva, innan vi som grupp ens pratat om vad som skulle skrivas ner eller hur det skulle läggas upp. Då blev jag arg, men bet ihop och fick min uppgift i efterhand, alltså det som blev över efter att alla gjort sina egna efterforskningar. Jaja, man får väl göra det bästa av situationen, letade upp lite information om vilka följder antibiotikaresistens kan få, och skickade till en i gruppen som skulle sammanställa allt. Läste sammanställningen idag. Inte en mening av det jag hade skrivit stod med. Man blir ju bara så jävla less. Grupparbete gör man tillsammans, det innebär inte att var och en skriver ett varsitt arbete som någon sen klistrar ihop lite efter eget behag. Men that´s how we do it i min grupp. Antar att det är bara och gilla läget, orkar inte lägga ner energi på att bråka. Nog med energi nerlagd på detta stycket känner jag.
Nästa sak som snurrar i min hjärna är smarthet. Är intelligent=smart? Vanligtvis har jag fått uppfattningen att man förknippar smarthet med logiskt tänkande, ofta matte och andra naturvetenskapliga ämnen. Klarar man av och förstår teoretiska saker som uppfattas som svåra av medelsvensson, då kan man klassa sig som smart. Men när någon är duktig på språk då? Jo, då kan man faktiskt också få vara smart. Det krävs dock en lite högre nivå, men man kan vara smart på sådana saker.Slutsatsen jag drar av detta är ju att man är "smart" om man är riktigt bra på något. Eftersom vi alla är olika, och har fallenhet och begåvning för olika saker, kan alla inte vara bra på matte, inte alltid språk heller. Men om man är duktig på motsvarande nivå på något praktiskt, tillexempel att måla, kan man då inte vara smart inom det området? Jag förstår inte riktigt skillnaden på att vara smart och duktig. Kanske finns det inget som heter smart ens? Människor är bara mer eller mindre bra på olika saker.
Så, nu har jag fått sura av mig lite, som den äkta kärringen jag är.
Puss och nyp i armen från mig!
/A
lördag 21 januari 2012
vanilj
Yesterday var hur kul som helst! Verkade dock bara vara våran sektion som hade gått all in på vårt sjukhustema. Patienter, sköterskor och doktorer. Förutom det skymtade man bara en och annan mexikan inne på frimis.
Idag vaknade jag av att mamma och pappa ringde mig när dom provade mammas nya bils handsfree. Som tur var inte alltför tidigt. Mådde som jag förtjänade, men lyckades återhämta mig hyfsat lagom tills jag skulle sätta mig på bussen hem mot de värmländska skogarna. Trodde jag iallafall. Trodde även att jag var tätt i näsan. Visade sig att jag hade fel på båda när tanten med den vidrigaste vaniljsliskigaste kärringparfymen ever klev på bussen samtidigt som mig. Bakfylla+lätt åksjuka+parfymdoften gjorde att jag spenderade den bussresan med att ta djupa andetag och antränga mig för att inte kaskadspy någon i nacken.
Nu är det lördagsmys med familjen som gäller. SkönT.
/A
Idag vaknade jag av att mamma och pappa ringde mig när dom provade mammas nya bils handsfree. Som tur var inte alltför tidigt. Mådde som jag förtjänade, men lyckades återhämta mig hyfsat lagom tills jag skulle sätta mig på bussen hem mot de värmländska skogarna. Trodde jag iallafall. Trodde även att jag var tätt i näsan. Visade sig att jag hade fel på båda när tanten med den vidrigaste vaniljsliskigaste kärringparfymen ever klev på bussen samtidigt som mig. Bakfylla+lätt åksjuka+parfymdoften gjorde att jag spenderade den bussresan med att ta djupa andetag och antränga mig för att inte kaskadspy någon i nacken.
Nu är det lördagsmys med familjen som gäller. SkönT.
/A
torsdag 19 januari 2012
tar luft
Första gången på hela veckan som jag har tid att andas i några minuter känns det som. Väldigt roligt men stressigt med nollning!
Som vanligt ser mitt rum ut som ett katastrofområde. Kan ingen komma och evakuera mig? Nej men seriöst, har inte varit hemma nog länge för att hinna städa sen tentan, och innan tentan, ja ni vet ju hur mycket tid man tar sig för städning då...Är rädd att det får förbli ett kaos några dagar till. Imorgon är jag ledig, men Britt Mari (min roomie) fyller 60 och ska ha folk här hela dagen så känner att storstädning inte är det briljantaste jag kan hitta på kanske.
Morgondagen ska snarare gå åt till att träna fläsket en sväng, sen dra genom stan på jakt efter en outfit inför kvällens nollefest, med sjukhustema. Man skulle varit hemma och fjäskat för faster Ylva för att få lite landstingskläder. Ska även köpa lite blommor eller en bok till Britt Mari i födelsedagspresent.
Sen får jag ju inte glömma bort att plugga på mitt snorsvåra basgruppsfall. Eller jag har åtminstone fått för mig att det kommer vara snorsvårt. Från att förra terminen varit på organnivå har vi gjort en djupdykning in i cellkärnan. Aningens svårt att ta på och förstå att så fantastiskt coola och komplicerade saker sker inuti våra celler hela tiden. Jag blir lite som när jag tänker på rymden och oändligheten. DUM_I_HUVUDET...
Nu ska jag mysa ner mig i sängen och kolla på lite weeds. Lite te får det bli också, i min jättestora mysiga mugg som jag fick i julklapp. Mystorsdag för min del alltså.
Ps. Åker hem lördag till söndag. Saknar min familj, ska bli skönt. Har beställt tacos, fick ju inte det på jullovet fast jag tyckte att vi lätt kunnat byta ut julmaten mot det. Ja, jag är en svensson, studentlivet chockar med på tok för många taco-fria fredagskvällar.
/A
Som vanligt ser mitt rum ut som ett katastrofområde. Kan ingen komma och evakuera mig? Nej men seriöst, har inte varit hemma nog länge för att hinna städa sen tentan, och innan tentan, ja ni vet ju hur mycket tid man tar sig för städning då...Är rädd att det får förbli ett kaos några dagar till. Imorgon är jag ledig, men Britt Mari (min roomie) fyller 60 och ska ha folk här hela dagen så känner att storstädning inte är det briljantaste jag kan hitta på kanske.
Morgondagen ska snarare gå åt till att träna fläsket en sväng, sen dra genom stan på jakt efter en outfit inför kvällens nollefest, med sjukhustema. Man skulle varit hemma och fjäskat för faster Ylva för att få lite landstingskläder. Ska även köpa lite blommor eller en bok till Britt Mari i födelsedagspresent.
Sen får jag ju inte glömma bort att plugga på mitt snorsvåra basgruppsfall. Eller jag har åtminstone fått för mig att det kommer vara snorsvårt. Från att förra terminen varit på organnivå har vi gjort en djupdykning in i cellkärnan. Aningens svårt att ta på och förstå att så fantastiskt coola och komplicerade saker sker inuti våra celler hela tiden. Jag blir lite som när jag tänker på rymden och oändligheten. DUM_I_HUVUDET...
Nu ska jag mysa ner mig i sängen och kolla på lite weeds. Lite te får det bli också, i min jättestora mysiga mugg som jag fick i julklapp. Mystorsdag för min del alltså.
Ps. Åker hem lördag till söndag. Saknar min familj, ska bli skönt. Har beställt tacos, fick ju inte det på jullovet fast jag tyckte att vi lätt kunnat byta ut julmaten mot det. Ja, jag är en svensson, studentlivet chockar med på tok för många taco-fria fredagskvällar.
/A
fredag 13 januari 2012
lättnaden
Lättnaden, eller ja, iallafall en liknande skön känsla, när man har gjort sista tentan för terminen, inser att man avklarat 1/11 av läkarprogrammet, ska på färgfest med nollningen och lite klassisar, OCH har en helt pluggfri helg framför sig. Lättnaden, eller den liknande känslan. Den gillar jag.
Hur gick tentan då? kanske ni undrar. Kanske undrar ni inte alls, troligtvis inte. Jag undrar iaf, kändes som att jag är en exemplarisk student för omtenta faktisk. Jaja, så säger hon varje gång, tänker ni då. Och ja, det gör jag nog. Säger alltid att jag inte pluggat ordentligt, och att det inte känns bra. Whinar sönder hela tiden. Låter som att jag försöker försvara mig och förbereda mig och omvärlden på att det kommer gå dåligt, för att sen chocka lite när det ändå visar sig att det går bra. Imponera lite.
Men vet ni vad? Min pluggning ÄR faktiskt under all kritik, på riktigt. Gör aldrig allt jag ska, men gör lite, har sällan anteckningar som går att tyda. Råkar alltid snappa upp lite viktiga saker så att basgruppen inte märker hur lite jag pluggat, och dom tror mig inte när jag säger det. Till denna tentan har jag pluggat effektivt en dag. Självklart har jag varit i skolan och tittat i böcker lite hela tiden, men jämfört med andra duktiga personer i klassen pluggar jag kanske en tiondel. Det känns på riktigt inte alls bra, särskilt inte på tentan. Jag hoppas att jag failar denna tentan så jäkla hårt. Eller jag vill ju såklart inte köra på den. Men ändå, jag behöver en spark i baken. Måste börja plugga på riktigt nu. Nästa termin blir nog tuffare, då vill jag vara med. Inte känna massa ångest för att jag inte kommit mig för att plugga.
Nu ska jag börja göra mig iordning så att jag ser någorlunda okej ut. Måste nämligen ha på mig den smickrande kycklinggula faddertröjan. Så kan ta ett tag.
Sexy and I know it!
/A
Hur gick tentan då? kanske ni undrar. Kanske undrar ni inte alls, troligtvis inte. Jag undrar iaf, kändes som att jag är en exemplarisk student för omtenta faktisk. Jaja, så säger hon varje gång, tänker ni då. Och ja, det gör jag nog. Säger alltid att jag inte pluggat ordentligt, och att det inte känns bra. Whinar sönder hela tiden. Låter som att jag försöker försvara mig och förbereda mig och omvärlden på att det kommer gå dåligt, för att sen chocka lite när det ändå visar sig att det går bra. Imponera lite.
Men vet ni vad? Min pluggning ÄR faktiskt under all kritik, på riktigt. Gör aldrig allt jag ska, men gör lite, har sällan anteckningar som går att tyda. Råkar alltid snappa upp lite viktiga saker så att basgruppen inte märker hur lite jag pluggat, och dom tror mig inte när jag säger det. Till denna tentan har jag pluggat effektivt en dag. Självklart har jag varit i skolan och tittat i böcker lite hela tiden, men jämfört med andra duktiga personer i klassen pluggar jag kanske en tiondel. Det känns på riktigt inte alls bra, särskilt inte på tentan. Jag hoppas att jag failar denna tentan så jäkla hårt. Eller jag vill ju såklart inte köra på den. Men ändå, jag behöver en spark i baken. Måste börja plugga på riktigt nu. Nästa termin blir nog tuffare, då vill jag vara med. Inte känna massa ångest för att jag inte kommit mig för att plugga.
Nu ska jag börja göra mig iordning så att jag ser någorlunda okej ut. Måste nämligen ha på mig den smickrande kycklinggula faddertröjan. Så kan ta ett tag.
Sexy and I know it!
/A
onsdag 11 januari 2012
förvirringen=total
Fryser och tentapluggar, så kul har jag just nu. Kan inget, men ändå allt. Konstigt det där. Känslan säger att jag kan allt, sen säger mitt logiska jag till mig att det kan du visst inte, då säger min känsla till mig att få lite panik, då säger mitt logiska jag till mig att börja plugga, då säger min känsla att jag lika gärna kan ge upp och börja be till snubben där uppe att jag klarar det ändå. Historien om hur jag hamnade här istället för med näsan i boken. Plus att jag hatar att läsa saker två gånger då.
Jag har lite funderingar på en sak. Nämligen när man blir elak. Blir man elak när man tänker elaka tankar och sen säger dom högt? Eller räcker det med att bara tänka det i sitt eget huvud? Och om det är först när man säger det högt, är det då elakt beroende på vem man säger det till? Är det lika elakt om jag säger det till en person det inte gäller, som när jag säger det mitt i ansiktet på en person. Eller är det kanske tvärt om? Att prata bakom ryggen på någon är värre än att säga det rakt ut. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Eller jag vet vad jag tycker; åt helvete med skitsnack! Men det är inte alltid så jag agerar tyvärr. Ibland stör man sig på saker, och bara måste få ur sig dom. Troligtvis gör det mig elak. Hade jag hållt det i min skalle hade ju JAG fortfarande varit lika elak, skillnaden är ju mest att ingen kan ta illa upp, och ingen kan se hur elak jag egentligen är.
The thing is, I think I might be evil.
/A
Jag har lite funderingar på en sak. Nämligen när man blir elak. Blir man elak när man tänker elaka tankar och sen säger dom högt? Eller räcker det med att bara tänka det i sitt eget huvud? Och om det är först när man säger det högt, är det då elakt beroende på vem man säger det till? Är det lika elakt om jag säger det till en person det inte gäller, som när jag säger det mitt i ansiktet på en person. Eller är det kanske tvärt om? Att prata bakom ryggen på någon är värre än att säga det rakt ut. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Eller jag vet vad jag tycker; åt helvete med skitsnack! Men det är inte alltid så jag agerar tyvärr. Ibland stör man sig på saker, och bara måste få ur sig dom. Troligtvis gör det mig elak. Hade jag hållt det i min skalle hade ju JAG fortfarande varit lika elak, skillnaden är ju mest att ingen kan ta illa upp, och ingen kan se hur elak jag egentligen är.
The thing is, I think I might be evil.
/A
tisdag 10 januari 2012
update
Jag är väldigt dålig på att blogga. Synd för er stackare som vill läsa, men you know what? Jag skriver för min egen skull så bryr mig inte så brutalt..
Nu är jag i Örebro, och mitt uppe i tentaplugg. Tentan är fredagen den 13e, tur man inte är troende tänkte jag säga, men ah, ni vet vad jag menar. Jag kan mer än vad jag kunnat till dom förra tentorna, men magkänslan säger mig att det kommer straffa sig att jag tänker så. Garanterat är det en 1000 ggr svårare tenta med helknasiga frågor. Ska ligga i dom sista dagarna också så får vi hoppas på det bästa helt enkelt.
Idag är en av väldigt få dagar som jag har pluggat konstant hela dagen. Har haft basgrupp på morgonen och sen suttit med basgruppen och gått igenom och sammanfattat vissa saker. Jättebra och skönt att få upp det på whiteboardtavlan tycker jag. Faddermöte inför nollningen som börjar på torsdag, ska bli roligt, men vet inte om jag är supertaggad på det just dagen innan tentan. Det löser sig. Vi pratade förut om hur fort våran första termin har gått. Nu helt plötsligt ska vi bli T2or och det kommer nya små T1or. Fast sen kom vi på att dom nog inte är så små, ingen lär ju vara yngre än född 92. Alltså lika gammal. Typiskt. Nejdå, men hoppas att det är ett skönt gäng som kommer.
Jaa, vad händer annars då? Jag har ingen häst med mig, saknar honom, men är samtidigt skönt att kunna fokusera helt på plugget om det behövs, såhär i tentatider. Han blir återigen örebroare i slutet av januari, som tur är! Eftersom jag inte har några "måsten", blir jag ganska slapp. Våldgästar mina kära vänner Wojtek och Mattias för det allra mesta. Kryper lite i mig att vara på mitt rum, dessutom somnar jag 9 ggr av 10 som jag försöker plugga här. Har köpt gymkort, hoppas att motivationen håller i sig, eller ska vi säga kommer till mig för det första. Just det, fikat med dennis i veckan också, fan vad jag tycker om den killen. Helt klart en av mina allra bästa vänner.
Älskade äva var hemma under jul, var superskönt att träffa henne med, även om jag skulle ha önskat att vi hunnit setts mer. Men snart kommer hon hem. Tur.
Just nu står det mellan att glo little brittain, eller läsa om motströmspricipen i njuren. Undrar vad jag ska välja..
/A
Nu är jag i Örebro, och mitt uppe i tentaplugg. Tentan är fredagen den 13e, tur man inte är troende tänkte jag säga, men ah, ni vet vad jag menar. Jag kan mer än vad jag kunnat till dom förra tentorna, men magkänslan säger mig att det kommer straffa sig att jag tänker så. Garanterat är det en 1000 ggr svårare tenta med helknasiga frågor. Ska ligga i dom sista dagarna också så får vi hoppas på det bästa helt enkelt.
Idag är en av väldigt få dagar som jag har pluggat konstant hela dagen. Har haft basgrupp på morgonen och sen suttit med basgruppen och gått igenom och sammanfattat vissa saker. Jättebra och skönt att få upp det på whiteboardtavlan tycker jag. Faddermöte inför nollningen som börjar på torsdag, ska bli roligt, men vet inte om jag är supertaggad på det just dagen innan tentan. Det löser sig. Vi pratade förut om hur fort våran första termin har gått. Nu helt plötsligt ska vi bli T2or och det kommer nya små T1or. Fast sen kom vi på att dom nog inte är så små, ingen lär ju vara yngre än född 92. Alltså lika gammal. Typiskt. Nejdå, men hoppas att det är ett skönt gäng som kommer.
Jaa, vad händer annars då? Jag har ingen häst med mig, saknar honom, men är samtidigt skönt att kunna fokusera helt på plugget om det behövs, såhär i tentatider. Han blir återigen örebroare i slutet av januari, som tur är! Eftersom jag inte har några "måsten", blir jag ganska slapp. Våldgästar mina kära vänner Wojtek och Mattias för det allra mesta. Kryper lite i mig att vara på mitt rum, dessutom somnar jag 9 ggr av 10 som jag försöker plugga här. Har köpt gymkort, hoppas att motivationen håller i sig, eller ska vi säga kommer till mig för det första. Just det, fikat med dennis i veckan också, fan vad jag tycker om den killen. Helt klart en av mina allra bästa vänner.
Älskade äva var hemma under jul, var superskönt att träffa henne med, även om jag skulle ha önskat att vi hunnit setts mer. Men snart kommer hon hem. Tur.
Just nu står det mellan att glo little brittain, eller läsa om motströmspricipen i njuren. Undrar vad jag ska välja..
/A
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)