mitt första jullov

Sitter under en filt och fryser, lyssnar lite otippat på fransk hiphopmusik, och försöker övertala min hjärna om att det visst är intressant att veta hur natriumjonerna transporteras från ett ställe till ett annat i njuren.

I förrgår var jag i Säffle hos Jennifer tillsammans med Äva, Borrelia och Alanda. Det var riktigt mysigt och kul att träffa dom. Sleep over som dagen efter fortsatte i tatuering av Evelinas vad. Älskar att hon baserat på erfarenheterna av tatueringen bakom örat (som kittlades skönt) trodde att det inte skulle göra så ont. Älskar chocken efter första halvminuten när hon undrar vad fan hon gett sig in på. Ja, jag är nog lite skadeglad av mig.

Idag har jag försökt plugga, resultatet blev en powernap tyvärr, så jag gör ett nytt försök nu. Var hos charlotte och knäckte/masserade ryggen förut, och ja, knakade gjorde det, och ont gjorde det. Tydligen fick jag ett längre ben också. Nu ska jag stretcha så jag slipper bli stel som ett kylskåp i ländryggen.

Förresten var jag och tränade med min prins i tisdags med, han var så jäkla duktig. Ibland får man bara den där känslan, och det är så himla häftigt! Att känslan inte fastnar på bild är ju lite synd, det är knappt så vi fastnar på bild överhuvudtaget.

Jag kommer ihåg när man var liten. Då var jullovet hur långt som helst. Man byggde upp en sån spänning, både inför julafton och nyår. Hela lovet kändes som en evighet. Mitt lov nu känns som motsatsen till evighet, vad det nu är. Men jag trivs i örebro, så har inte så mycket ångest för att åka tillbaka trots allt.

Jag funderar och funderar, kommer inte fram till någonting egentligen. Man vill så mycket, men inser samtidigt att det inte fungerar. Det kan aldrig vara enkelt.




/A