music maestro

Jag har funderat på en sak. Egentligen har jag reagerat på en sak. Saken är den, musik. Musik och människor, i kombination. Så väldigt många människor identifierar sig själva med musik. Deras musikstil är en stor del av vem de är...

Man dömer andra utefter vilken musikstil de gillar. Kategoriserar varandra, hårdrockare, emo,  dansbandstönt, technobög eller hellströmsfjortis.Hur man värderar andras musikstil utgår såklart från ens egen. Helst ska dom ju gilla samma. Det räcker inte med att gilla, man måste veta en del också. Vad bandet heter, vad plattan heter, vad låten heter, när sångaren är född, när gitarristens fru tog en överdos, vad basistens plektrum kostar på e-bay. Det räcker inte med att ha lyssnat på musiken, man måste ha något slags intresse. Men man får passa sig, att ha intresse för en viss sorts musik men inte vara tillräckligt insatt är ett Big No. Då anses man bara vända kappan efter vinden och inte alls ha den "rätta" känslan. För dom som faktiskt har det, dom har någon form av ensamrätt. Ensamrätten markeras extra tydligt för folk som har försökt kombinera musiksmaken med ett "passande" yttre. Försöker man vara cool och inte går hela vägen har man failat helt enkelt. En platta räcker inte i samlingen, man ska ha alla om det ska räknas.

Det går heller inte att kombinera olika sorters musik. Gillar man hårdrock hatar man house, annars är det inte på riktigt. Musiken hör ihop med personligheten och man vill ju inte vara schizofren.


Vilken sorts musik gillar du? Är det blandat? Kanske gillar du låtar och inte artister i sig? Kanske vet du inte ens vad musiken du gillar heter? Kanske gillar du samma som "alla" andra? Kanske gillar du det som spelas på radion?

Svarade du ja på ovanstående frågor är risken stor att du är en looser. Lite som mig. Om personligheten är en musikstil, och man inte har någon. Då är man tråkig, alldaglig och saknar personlighet och åsikter. Är det så? 

Så kan jag uppleva det ibland faktiskt. Musik för mig är något som kommer i bakgrunden. Jag lyssnar massor på musik, varje dag flera timmar. Men ändå är det inget jag tänker på. Lyssnar på låtar jag tycker om. Att jag lyssnar på den och den låten eller artisten är oftast ren slump. Jag kan inte identifiera mig med någon speciell musik, så när folk pratar om det känner jag mig helt lost. Ammi utan musiksmak. Intetsägande Ammi. Ammi utan åsikter.

Fast ah. Detta gäller ju som sagt bara musiken. Jag ska allt visa er, jävla musikfjantar. Estetkokkon.

/A