minigolf, my thing

Gårdagskvällen och natten spenderades på sjön, supermysigt! Kärlek
Önskade att jag hade haft med kameran så jag kunde visar vad vackert det var ibland. Så tänker jag ofta, att jag skulle vilja fota massa saker, men sen tar jag mig liksom inte för det ändå..

Innan jobbet spelades det lite minigolf. Var kanske på tiden att man provade golfbanan på jobbet efter 2 somrar. Jag var inte bäst, inte näst bäst heller. Hur många vi var som deltog tänker jag inte avslöja, men vi var färre än fyra.

Nu har jag bara 2 dagar kvar på café liljänäs. Ska faktiskt bli riktigt skönt att få göra något annat dom sista veckorna, även om jag är nervös inför att komma ihåg allt på ett nytt ställe..samtidigt är jag ju en ganska sentimental människa, och tycker att det ska bli lite sorgligt att lämna sommarjobbet för gott liksom. Menmen, jag lär få fler sommarjobb i mina dar, hoppas jag.

Tiden går alldeles för fort, om man kunde frysa allt just precis nu. En lagom varm sommarkväll, molnfritt. Hästen känns fin, jag mår bra, alla runt mig mår bra. Jag vet vad som väntar imorgon, känner mig trygg. Lycklig. Största problemet är framtiden, så i nuet är det inte ens ett problem.

Hoppas att framtiden inte heller blir ett problem. Det tror jag inte, inte egentligen.

/A

löser det sig? Det gör det alltid

Jag har hittat boende i uppsala. Ett rum i en lägenhet tillsammans med en äldre kvinna(tant). Hela lägenheten är 48 kvm, snacka compact living...ska dit på onsdag och kolla in rummet (skrubben?) och träffa kvinnan. Ska jag tillägga att hyran ligger på 4000/månad. Jag kommer bli urfattig, men hellre fattig än hemlös känner jag just nu.

Red lektion med min älskade cerberus idag, vi kämpade på i hettan, men han var duktig och jag gillar min nya sadel väldigt mycket!

Just nu är jag lycklig, försöker samla på mig lycka inför vintern, ungefär som djuren(och tydligen jag) samlar fettdepåer inför vinterns kyla. Så även om allt skiter sig, som jag verkligen hoppas att det inte gör, så har jag lite samlat att leva på, bra idé va?

Men I have to tell you all, jag hoppas fortfarande på mitt happy ending.

/A

Lucky-Jason Mraz & Colbie Caillat

Do you hear me,
I'm talking to you
Across the water across the deep blue ocean
Under the open sky, oh my, baby I'm trying

Boy I hear you in my dreams
I feel your whisper across the sea
I keep you with me in my heart
You make it easier when life gets hard

I'm lucky I'm in love with my best friend
Lucky to have been where I have been
Lucky to be coming home again
Ooohh ooooh oooh oooh ooh ooh ooh ooh

They don't know how long it takes
Waiting for a love like this Every time we say goodbye
I wish we had one more kiss
I'll wait for you I promise you, I will
I'm lucky I'm in love with my best friend
Lucky to have been where I have been
Lucky to be coming home again
Lucky we're in love in every way
Lucky to have stayed where we have stayed Lucky to be coming home someday
And so I'm sailing through the sea
To an island where we'll meet
You'll hear the music fill the air
I'll put a flower in your hair

Though the breezes through trees
Move so pretty you're all I see
As the world keeps spinning round
You hold me right here right now

I'm lucky I'm in love with my best friend
Lucky to have been where I have been
Lucky to be coming home again
I'm lucky we're in love in every way
Lucky to have stayed where we have stayed
Lucky to be coming home someday

Ooohh ooooh oooh oooh ooh ooh ooh ooh
Ooooh ooooh oooh oooh ooh ooh ooh ooh¨

/A

gillar livet

Kusten var superduperbra, iallfall enligt mig. Skratt, regn, minigolf, bad, mys, öl, mer skratt, vin, mat, och kärlek. Orkar inte ladda upp bilderna här för det tar så lång tid, men dom ligger på facebook ju.

Idag ska jag jobba, sen rida och sova. Kanske leta boende i uppsala också. Har tackat ja till platsen på veterinärprogrammet, så troligtvis så flyttar jag dit och testar. Trivs jag inte är det ju bara att flytta hem. NERVÖST.

/A

kousten

Drar till kusten om cirkus en halvtimme med världens värmskogsgäng, det kan bli superkul och mysigt tror jag!

Igår red jag bushästen på gärdet, pappa agerade fotograf och lyckades...faktiskt inte alls, menmen det gör inget, bjuder på några bilder ändå.

/A

to be continued

funderingarna fortsätter...vad vill jag bli egentligen??

/A

DÄR

Och DÄR vändes mitt liv uppochner. Antagen på veterinärprogrammet SLU Uppsala med start ht-11. Vad hände? Jag hade slängt med veterinär som sista prio "bara för att". Bara för att jag velat runt länge mellan läkare och veterinär, bara för att jag "alltid" velat bli veterinär fram tills för några år sedan, bara för att det är inom samma område.

Nu kom jag in . Bästa reservplats på läkarlinjen är 36, och det i Örebro, inte ens Göteborg där jag vill plugga...Vad ska jag göra? Vad vill jag? Kommer jag ångra mig om jag testar? Kommer jag ångra mig om jag inte tar chansen? Kommer jag aldrig komma in på läkare? Kommer jag aldrig mer komma in på veterinär om jag inte hoppar på nu? Kommer jag hitta boende? Kommer jag ha råd? Kommer jag trivas?

Är det detta jag vill? Kanske..måste fortsätta att fundera ett tag till tror jag. Magsår, jatack!

so much for my happy ending...

/A

Fishing i min sjö

Trevligt trevligt även om fisken gömde sig för det mesta. Nu är jag äntligen ledig från räkorna, ska bli SKÖNT. Intrigerna tätnar på café liljenäs, men det är spännande. Man behöver lite drama i vardagen. Ska bara försöka hålla mig utanför och inte sylta in mig som jag alltid lyckas med...

Har kommit på att jag är en ganska konflikträdd människa, inte rädd för att argumentera och diskutera, men bråka..tyvärr går det inte att alltid hålla sig väl med alla, man skapar konflikter på det sättet också.

Historien upprepar sig, och jag trro att jag gillar det. Frågan är om jag klarar ett till olyckligt slut, hoppas på ett happy ending denna gången. Eller förresten, vadå klarar? Överlever och kommer igenom gör man alltid, det får vara värt det...

/A

ni skulle varit där!

Café liljenäs var extremt kändistätt idag. Hela TVÅ kända ansikten dök upp nu på eftermiddagen. Erik A Eriksson var först ut. Centerpartister och arvikabor vet iallafall vem det är, och då är det väl lite av en kändis. Han sitter nämligen med i riksdagen, fränt!

Om möjligt ännu fränare var det väl att Hans-Göran Mellroth kommer ingåendes även han. King size räksmörgås ville han ha, det ni.

Föurom dessa två überkända människorna var det en miljard andra i värmskog idag, det var nämligen värmskogsdagen. Säkert trevligt om man inte jobbar, fast det var helt okej att jobba också. Mycket tack vare Angelica som räddade min dag genom att ta med sig energidryck till trötta jag. Den gav mig viiingar, om man säger så. Ibland tror jag på änglar.

Dricker typ aldrig energidryck, men sista dan på pernillalägret drog jag i mig en för att orka det sista, tror inte att den gjorde någon skillnad. Inte just då iaf. Däremot kunde jag, som ALLTID somnar när jag åker bil längre sträckor (ibland bara in till karlstad, och oavsett tid på dygnet) hålla mig mer än vaken hela vägen hem från göteborg. Satt som en uggla och tjötade konstant i typ 4 timmar, eller sjöng. Försökte sova men klarade bara av att blunda i några sekunder. Helt tvärt om hur det brukar vara. Brukar försöka hålla mig vaken men bara orka ha ögon öppna i några sekunder.

Ikväll ska jag städa, sen hoppas jag på att få fiska lite. Eller åtminstone ro, det kan ju jag.

/A

shopping for a home

Precis ja, har flängt runt lite med kära mor. Fick mig lite nyttiga saker inför kommande flytt, tänkte att det inte skadar att börja spara även om jag inte flyttar förens om nått år heller..

Var på rusta en sväng, gudars vad mycket skit sdom har. Men ändå köpte jag en vattenkokare och två ramar, bra att ha.
Var på ikea, där köpte jag bunkar och matlådor, bra att ha.

epic fail

loppisram

ölglasen

vanliga

rustaram

Var på loppis i värmskog, där köpte jag typ 10 ölglas i olika storlek, 6 "vanliga" glas, massa gulligt porslin och en minifåtöj, den var aningens fail eftersom enda anledningen att jag köpte den var att den skulle vara cool till en skål jag hittade, men glömde såklart skålen...köpte en tavla också, fast bara för ramens skull. Min mamma ska få måla något gulligt att sätta i. Bra att ha.

Glömde att jag skulle städa salongen, så måste antingen göra det nu och rida sen eller tvärt om...så typiskt.

/A

How many balls?

Tova af Rörängen aka The Flying Dammtuss

Det är min dammtuss det, go är hon, när man väl har henne på ett ställe, för som bekant kan damm flyga runt en hel del.

Hade ett litet problem på jobbet igår, ett tyskt par kom in och ville köpa kulglass, och jag stod i kassan...Hur många kulor, how many eeehhhmm, balls?? Enda sortens kulor jag kom att tänka på sådär spontant, haha.  Har nu tagit reda på att den korrekta benämningen är scoops, låter kanske aningen mer logiskt och normalt.

Har även på mig själv diagnosticerat extremtidig alzheimers också. Jag flyttade mjölkbehållaren en meter bort till ett annat bord för att den var slut, gick och hämtade en trasa, fick syn på mjölkbehållaren och utbrast " men, har vi en mjölkbehållare här också? då är det ju inte slut" Ehhmm ja just det, minnet var det ja..

Är det något jag är rädd för med åldrande så är det glömskan. Kanske inte främst på mig själv, men på mina nära och kära. Tänk att se sin mormor, mamma eller farfar förvandlas så totalt, som demenssjukdomen  faktiskt gör med dem och deras personligheter. Är nog ännu mer skraj eftersom jag vet att vi har det i släkten...hoppas vi slipper det allihopa. Kroppsliga sjukdomar kan vara minst lika hemska, men då är det ändå samma person innanför skalet eller vad man ska säga.

Som sagt får man ta vara på alla dagar tillsammans med människor man älskar, en vacker dag är det för sent för oss alla..

Låter negativt men är menat som positivt. Nu ska jag käka jordgubbar och slappa, om det verkar tragiskt för en fredagskväll så är det så det är. Om någon annan har en tråkig kväll, feel free to höra av dig. (ps, är inte alls desperat)

/A

jag gillar..

...att cykla hem så att det blåser i den svettiga slickade kepsfrillan.
...att ha en stor fet sol i ryggen när jag cyklar hem.
...att se en älgko med bebis som jag kan stanna och titta på ett tag.
...att dra in lite luft i näsan som luktar nyslaget gräs.
...att det är sommar.

ps. jag har ont i fotsulorna för att jag stått för mycket. Och jag gillar även folket som jobbar på mitt jobb, och att min häst bestämde sig en millimeter innan diket för att INTE galoppera ner i det imorse.

/A

som vanligt sten

Har jag undrat och funderat. Fast mest undrat, jag tenderar att inte fundera så mycket, igenom alltså. På studenten fick vi en varsin bok, våra goa lärare i nv-laget hade skrivit något i den, och i min stod det såhär.

Ibland när jag säger det jag tänker märker jag att jag egentligen inte tycker så.

Och precis så är det ibland, jag tänker inte riktigt igenom saker förens dom kommit ut och blivit till ord liksom, fast innan är jag såklart stensäker på vad jag tycker och tänker.

Funderingen var iallafall hur folk uppfattar mig. Om jag är en arg, glad, positiv eller negativ person. För trots att man tror att man är medveten om vad man förmedlar med sig själv är man ju bara det ibland. Den stora bilden folk runt omkring får av en är ju säkerligen den tiden man är ofokuserad och bara "är sig själv". Vill ju helst vara glad och positiv, men vet samtidigt att jag ofta blir arg, irriterad och kanske onödigt negativ. Man skulle se sig själv utifrån någon gång, undrar hur det skulle vara? Nej fyfan, kan inte vara trevligt. Ska nog börja anstränga mig för att vara lite mer positiv och glad, så grymt mycket trevligare att umgås med sånna människor. Och det är ju snällt att tänka på dom som tvingas stå ut med mig dag ut och dag in...

Har jag förresten nämnt ordet sten, det är tusanimejen ett skitbra ord! Man kan sätta det fram för nästan allt, och det passar.
Stenhård
Stengrå
Stenstor
Stenliten
Stendöd
Stenfin
Stentrött

Ah..ni ser ju själva, stenbra!

/A

dumsnål

Man kan vara dum, och man kan vara snål. Var för sig går det väl an, men tillsammans blir man dumsnål, och det är fan inte bra.

Det är verkligen en dålig kombo om man är företagare, eftersom att det är så genomskinligt. Att alltid försöka att spara in på allting lyser tillslut igenom på antingen kvalitet eller kvantitet. Folk vill ha det de betalar för, varesig det är en vara eller tjänst. Minskade mängder tillsammans med ökade priser och försämrad kvalitet ger INTE nöjda kunder. Enligt mig är det bättre att tjäna pengar på att få nöjda kunder, kunder som sprider ett bra rykte och återkommer, än att tjäna mesta möjliga på en kund som kommer en gång.

Tyvärr tänker verkligen inte alla på samma sätt som jag. Tråkigt för dom, för jag tror helt ärligt att dom förlorar både rykte och pengar på att vara just DUMSNÅLA. Too bad.

/A

på beställning

Jobbet var precis så spännande som jag hade trott. Inte jordens drag där om man säger så..däremot lite intressanta diskussioner, enligt Marcus tillochmed nog intressanta för ett blogginlägg. Ämnet för diskussionen var som följer: Sms-frågan.

Alltså vilka regler finns när man smsar, och vad tusan är baktanken? Främst då när man smsar med någon man kanske är lite intresserad av, varför ska allt vara så krångligt?

Kan man svara på ett sms direkt utan att verka för "på", och om någon inte svarar direkt, är det av ointresse, upptagenhet eller glömska? Och hur fan vet man när det är vad? Jag är oftast inte så mycket tänkare när det kommer till mitt eget messande, har jag inget väldigt viktigt för mig (typ RIDNING) svarar jag. Men nu när jag tänkte på det kanske man borde verka liiite mer upptagen ibland. Dom få personerna med ett liv har ju kanske faktiskt inte tid att svara på sms dygnet runt. Om man svarar på 2 sekunder jämt avslöjar man att man lever med mobilen som närmsta vän och bara väntar på att någon ska skriva.

Om man inte får ett svar direkt, utan typ en timme efter. Ska man då "ge igen" och själv vänta en timme med att svara. Kanske, kanske inte? Tänker man så blir det ju en oerhört seg utveckling på det hela. Men iochförsig kanske den dryga personen som tog en timme på sig att svara från början inte är ute efter en vidare utveckling...?

Svårt det där, om man tänker på det iallafall. Om man alltid är den som börjar att skriva, då får man dissen fast lite diskret, så mycket kom vi fram till iallafall. Men om den andra personen börjar att skriva, men man själv är den som fortsätter att hålla konversationen igång, vad betyder det då? Inte en aning.

Det känns lite som att spå i kaffesump detta hära. Troligtvis är det helt olika beroende på vilka personer som skriver till varandra. Vissa tänker jättemycket och har en tanke bakom allt, och tror att alla andra också har det. Andra bara gör och kör, men det kan bli svårt när någon försöker tolka och tyda ut saker som egentligen inte finns, just för att dom bara gjort och kört. Vore det kanske enklare att ta kontakt med varandra face to face istället. Då är det iallafall liiite enklare att tolka vad som händer.

Fast bara lite.

/A

egentligen söndag fast måndag blev det

Gårdagen var rowlig. Morbror fyllde *host25 cirka, så det blev kalajs. Trevligt trevligt. Innan dess hann vi med en tur till stan och granngården, där jag såg ett rött eskadronshabrak som jag faktiskt var duktig och inte köpte. Däremot kunde jag inte motstå att slå till lite på rean. 2 tröjor, en blus och ett par skor fick det bli, faktiskt rätt värt trots att jag har dåligt med moneysar.

Idag sov jag till 12, med ett litet avbrott för att släppa ut hästarna, skönt. Sen försvann plötsligt hela dagen jättefort, mystert. Imorgon är det jobb i räkornas paradis som gäller, jag tror jag dör av längtan.

/A

ibland så..

Ibland så saknar man någon att tycka om, eller rättare sagt så saknar man att någon skulle tycka om en tillbaka. Synd att man inte kan styra varken sina egna eller någon annans känslor, det skulle varit smidigt.

Ibland funderar jag även på om det verkligen finns någon för alla, som endel säger. Om det nu finns det, varför finns det så många singlar ute i världen? Kanske menar dom såhär: Det finns någon för alla, bara man inte är så kräsen, eller rättare sagt, tar det man får..Vart tar kärleken vägen isåfall? Är det inte det som är själva grejen, att bli och vara kär. Om man "tar det man får" lär man väl knappast bli kär, eller?

Eller är det kanske så att man kan lära sig att älska någon? Någon man först inte tycker något speciellt om, som man kanske lär känna och tycker helt okej. Om man tycker om någon kanske det kan växa till kärlek. Är den kärleken lika stark som den som har kommit av en förälskelse, eller blir den för påtvingad?

Är det det som händer när gubbar åker ner till thailand och köper en fru? De kanske inte älskar varandra från början, men när de "tvingas" in i ett förhållande lär de sig kanske att älska varandra? Man kan ju alltid hoppas, för alla inblandades skull.

Man ska inte uttala sig om sånt man egentligen inte vet något om, det vet jag. Och jag vet att jag egentligen inte vet något om kärleken mellan en svensk man och en thailändsk kvinna. Därför borde jag inte, men jag måste. Det äcklar mig. Jag tror lika mycket på att hon följt med mannen till sverige av kärlek som jag tror på jultomten. Men som sagt kanske en kärlek kan växa fram? "men vadååå? Hon har väl valt det själv?" Har den 20-nånting åriga tjejen valt att följa med 50-nånting åriga svettiga snuskgubben för att hon så gärna vill ha honom? Eller för att hon inte har så många andra val? För att hon lever på hoppet om ett bättre liv för kanske inte bara sig själv, många gånger även en hel familj.

Många thailändska tjejer utnyttjar tydligen sina svenska män och får dem att skicka mängder med pengar hem till familjen i thailand. JAHA, undrar vad han förväntar sig att hon ska göra för det? Ja man kan ju bara gissa. Jag vet iaf vad jag skulle tro att någon förväntade sig av mig i en sån situation..Jag vet även hur rädd jag skulle vara för att säga emot en person som har sån makt över mig och mina nära. Våld och nedtryckning skulle nog inte anmälas...

Lägg då till detta att många av männen inte låter "sina" kvinnor skaffa sig ett jobb och komma in i samhället, än mindre lära sig ordentlig Svenska. Då är man ganska utsatt om man skulle bli ensam i samhället.

Varför åker svenska män till thailand för att köpa sig en fru? Varför hittar de inte "riktig" kärlek hemma i sverige? Är det något fel på dem? Eller har de helt enkelt tröttnat på att vänta på denna någon som finns för alla?

Ja vad vet jag? Inte mycket som sagt. Vet bara att jag skulle vilja uppleva kärlek utan villkor. Utan krav och sjuka förväntningar.

/A