Just woke up

Idag känns det bättre. Stabilt psyke jag har, eller? Fast bra och dåliga dagar har alla, bara att vi är mer eller mindre benägna att visa det för omvärlden.

För en tid sedan fick jag se en lista med påståenden och meningar som människor med ADD och ADHD hade skrivit. Det var typ "Svårt att påbörja saker", "Kan inte fullfölja saker som inte är roliga", "Kan inte koncentrera mig länge om det inte är någonting jag tycker är roligt", "Påbörjar många saker och avslutar dom sällan".
Nämen se där! Har jag också en diagnos?

Njae, jag stämmer in på varenda en av dom där påståendena. Men jag har troligtvis inga bokstäver, jag är bara en variant av normal. Känns som att det blir allt vanligare att man "vill" ha en diagnos på sig själv eller sina barn. Är det för att på något sätt ursäkta sitt beteende? Blir det mer accepterat om man har det som en diagnos? Visst finns det extremfall, men skulle inte många av dom som får någon sån här diagnos egentligen kunna vara precis som jag? Varianter av normal.

Undrar om vi någonsin kommer acceptera varandra precis som vi är?

/A

ändrade lite

Ändrade designen lite. Mest för min egen skull, är inte så många stackare som läser förutom dom närmast sörjande. Men det är bra, lagom för min del. Jag skriver mest för min egen skull, fast inte helt, för då skulle jag kunna skriva hemma i mitt block istället.

Jag är frustrerad. Glad, men ändå ledsen. Älskar, men samtidigt hatar. Är det lite fakta om hjärnan, reflexer och neuroner som behövs för att rätta till allt tro? Det plus lite sömn så kanske jag får ordning på hjärnan igen.

/A

o tur

Idag verkar inte vara min dag riktigt. Vaknar och är störtförvirrad över vad klockan egentligen är. Har mobilen ställt om sig under natten? Har pappa ändrat klockan i köket? efter en kvarts förvirring inser jag att klockan är rätt och att hästarna vill mer än ut.

Gör klart i stallet ocg går in för att plugga. hinner öppna boken och pappa knackar på rutan. Bilen som han och morfar ska byta däck på startar inte, jag hade tydligen tänt lampan i fredags kväll när jag skulle knyta skorna, och inte släckt den. KUL.

Skulle vara lite snäll och sätta på en tvättmaskin också, då blir mamma glad när hon kommer hem. För någon timme sen kommer pappa inspringandes, "HAR DU SATT PÅ TVÄTTMASKINEN??!" Det var tydligen stopp i avloppet där. Där får man för att man försöker vara snäll. Kära far skulle tömma ur vattnet ur maskinen i en hink, hittade ingen hink och tog tunnan man har torrfoder till katterna i. Sätter sig och äter och studsar upp en kvart senare när han hör ett konstigt ljud från tvättstugan. FANJÄVLAFAN. Översvämmning, tunnan var visst lite liten. Så nu har vi skurat golvet i tvättstugan. Och passat på att få ut torktumlaren som ska på lagning. Enda problemet var att den var för stor så listena på dörren fick monteras ner innan.

Att ha hus är nog överskattat tror jag. Bara massa fix och krångel.

Har sett ut som jordens lodis hela dagen. Ett rosa fult linne, pappas alldeles för stora Kortbyxor, brorsans jacka och mammas gummistövlar, alternativt fårullstofflor. Det är pippi långstrump, kodda och jag. Planen var att ingen skulle se mig, men fröbergs fick sig en skymt när jag lunchade hästarna. Alltså med gummistövlarna till knäna och pinsamt blekfeta knän blottade.

Nu ska jag gå ut och rida mammas monster, innan jag tar mitt pick och pack tillbaka till örebroen och mitt egna monster.

/A

Stress och elände

Vaknade imorse, taggad som tusan på att plugga ikapp och förbi inför basgruppen klockan ett. Läser två sidor och det plingar i mobilen. "Cerberus verkar hängig, vägrade resa på sig när han skulle ut." FAN, inte min bebis, inte nu idag, Inte i Örebro. Slängde mig iväg till stallet för att mötas av en hängig häst. Normal temp, normal magfunktion och normala slemhinnor. Lite trött på ögonen och svullna bakkotor. Tror nog att han kan ha reagerat på överdosering av protein, hoppas på att det bara var det. Vi tog en promenad, han var ovanligt lugn, men gick ändå och fjantade sig med att bära grimskaftet i munnen och sådär, som om han vore en jäkla rottweiler. Svullnaden i kotorna la sig och han fick komma ut i hagen. Verkade ganska lugnt och han var lugn i eftermiddags när jag tittade till honom också. Åker dit och tempar honom till morgonen igen. Hoppas min jättebebis mår bra.

Basgruppen var ett helvete, okej nu tog jag i lite, ganska mycket tillochmed. Men det var inge bra. Dels för att mina kunskaper var helt obefintliga( p.g.a. stallvistelsen på förmiddagen). Dels för att vår basgruppshandledare var helt inkompetent, han kunde fan ha suttit utanför och hinkat kaffe, då hade han gjort mer nytta. Han förklarade typ allt vad vi hade missat och gjort fel på EFTER att vi var klara, istället för att styra in oss rätt från början. Detta betyder dubbelt plugg denna helgen, tack så mycket herr basgruppshandledare! Gillar iaf min basgrupp, det är ett gäng goa människor. Och beundransvärt positiva. Samtidigt som jag sitter och vill skjuta basgruppshandledaren i foten sitter dom och är hur glada som helst. Tycker att vi ändå har lärt oss mycket jämfört med förra gången och att vi inte ska vara så hårda mot oss själva. Sant tänker jag, men vi har ju missat massa liksom! Jaja, får läsa om motoriska nerver på egen hand och hoppas att jag får med det väsentliga. För det är ju trots allt på S3-nivå som tentafrågorna kommer ligga som handledaren så snällt påpekade.

Kan hända att jag bara hade en dålig dag, hoppas jag kommer att tycka bättre om honom framöver, annars finns risken att min irritation märks av alltför tydligt. Har tyvärr inte riktigt förmågan att dölja det när jag blir sådär irriterad. Oftast anstränger jag mig verkligen, men känner ändå hur hela ansiktet får djupare fåror och ögonen blir till arga springor. Rösten förvrängs och det kommer bara ut små vresiga hummanden eller ogenomtänkta utrop, mothugg på allt. Det finns ju vissa människor jag har så fantastiskt svårt för, antar att alla har samma problem egentligen, att man ogillar vissa personer alltså... Oftast är det män, vet inte riktigt varför. Folk som tycker konstiga saker, kvinnokränkande och våldsfrämjande saker, dom har jag väldigt svårt för, och oftast är det nog män som har dom åsikterna. Det som är mest irriterande är att eftersom jag är så genomskinlig med mitt ogillande märker dessa personer oftast av det ganska snabbt, och tycker då att det är ännu roligare att provocera fram reaktioner. Resultatet blir oftast inte bra, eftersom jag för det mesta inte är nog påläst eller nog duktig på att få fram min åsikt på ett bra sätt för att ha något att komma med i en diskussion.

"Storhandlade" idag. Fick med mig ett par fodrade gummistövlar, vilket verkligen behövs ute nu. Ska inte ha dom till skolan, då lyser min bonnighet igenom alldeles för mycket. Men när jag ska lulla runt i stallet blir det perfekt. Åkte i racerfart med wojtek och mattias från marieberg till varberga till resecentrum, dom hann med sitt tåg men glömde dator och jacka i min bil. Mycket stress idag känner jag. Slängde mig hem och in med maten i köket, för att sen dra vidare till universitetet för mingelkväll med msf. Jättegoda snittar och bra ordnat tycker jag. Tyvärr kom jag av mig lite i själva minglandet med AT-läkare och äldrekursare, men trevligt ändå tycker jag.

Imorgon efter intag av hästisarna drar jag hemåt. Träffa Karl, Krille, och Linnea på fredag kväll. Resten av helgen hoppas jag på att träffa mormor och morfar och Lexington, saknar dom. Även pappa och brorsan hoppas jag få se skymten av om inte dom ska bosätta sig i hockeyhallen. Och mer Karl såklart. Hästarna ska tas om hand, och ska bli skönt att komma hem. Känns skönare nu när cerberus är här hos mig, mindre press på något sätt, och mer lagomt att komma hem så. Nästa helg ska jag också hem, och då får cerberus följa med också. Känns skönt att ha såpass nära hem ändå, borta fast ändå nära.

Nu ska jag sluta skriva en roman här och börja plugga istället. Tortora (min ena enkla bok) har typ fyra kapitel om hjärnan, frågan är vilket man ska djupdyka in i först..

/A

2011-10-26

"Det här är Ammi, en blivande kollega"

Vänta, vad sa hon nu? Vem är ammi, ska hon också bli läkare? Oh shit, det är ju jag. Le, sträck fram handen. Se normal ut. Se pålitlig och respektabel ut. Se smart ut.

Har inte fattat att det är här i livet jag befinner mig just nu. På väg mot en dröm. Så snart, när man har haft en dröm tror man på något sätt att den alltid kommer att stanna på det. Man vill det så gärna, men det känns så alldeles för avlägset för att bli på riktigt. Nu är jag verkligen på väg, på g. Jag har lärt mig massvis, och fått en egen namnskylt. Jag ska lära mig så jävla mycket mer, och ser verkligen fram emot det!

Jag är fan på väg nu alltså, och livet är bra.

/A

done

Har haft min livs första tenta nu. Och ja, vad ska man säga? Skulle kunna babbla på i timmar om vad jag missade och svarade fel och konstigt på den och den frågan. Men ingen undrar riktigt, så jag skippar det. Jag kan ha klarat det, men risken är betydligt större att jag kuggade. Tror och hoppas dock att det inte var med hästlängder ifrån ett g isåfall..Ska skriva in omtentadatumet i kalendern så får vi se hur det blir.

Efter tenta kommer--->TENTAFEST! 3 riktiga sköningar i klassen hade inflyttningsmiddag (totalspårad tentafest med minst halva klassen närvarande) i sin nya lägenhet. Lägenheten var för övrigt sjukt fräsch, iaf när man anlände. Jag hade roligt, och det är kul att vi har en klass med många ganska jämngamla och härliga människor!

Har typ nyss kommit hem från stallet, min häst var en huligan idag, jag skulle ta ett sansat galoppträningspass, han skulle ta ett avancerat pass i luftakrobatik. Tur han är söt, annars hade han blivit en salami för länge sen. Imorgon ska vi på vår andra VFU-dag, sjukt kul! ser verkligen verkligen fram emot det. På kvällen blir det nog en tur i ridhuset skulle jag tro.

En sak jag lärde mig av denna tentan, var att jag kanske hade haft mycket gratis om jag hade pluggat mer till basgruppsfallen. Det nya temat verkar galet komplicerat och omfattande, men ska hinnas med på samma 5 veckor som det förra, så på något sätt känns det som om jag borde växla upp nu. Har kört på 2an fram tills nu, och borde lägga i 3an. Någon måste bara koppla, är det jag eller?

/A

home is whenever i'm with you

Har spenderat hela eftermiddagen i stallet. Vet inte hur jag kan vara så långsam, men det är mysigt att vara med cerberus, speciellt när ingen annan jävla människa är där. Då njuter jag. Känner mig väldigt stressad inför tentan, men känns oerhört skönt att ha hästen här, det tar tid, men det blir ett tillfälle att koppla bort allt annat, det älskar jag. Känn mer som hemma,.

Synd att man måste stå tillsammans med massa andra folk bara, hästmänniskor är så jävla speciella, säkert även jag själv..men de flesta är jävligt svåra att ha att göra med. Och ännu känsligare blir det när dessa människor ska hantera ens häst (läs bebis) varje dag...menmen det blir säkert bra så småningom, bara jag får säga mitt om mitt liksom.

Gör omtentan nu, ska räkna ihop poängen sen och se om jag klarar g...spännande.

/A

Jävla värld

 Jag mår fysiskt illa. VILL SPY på mänskligheten...på grund av den här videon.
Jag är säkert lite efterbliven som inte sett den än, men ändå, vad fan är det för fel på folk. Empati? är det bara ett påhitt eller?

/A

Nu? eller nu?

Ridit i regnet, men det gick väldigt bra ändå. Ceb fick en tjej, som tyvärr dissade honom ganska hårt omgående, men med lite tur kanske han får komma närmare om ett tag.

Nu har jag lagat mat, chicken ticka masala och ris. Färdiga kryddpåsar betyder väl inte att man är dålig på matlagning väl? Blir ju gott trots allt, godare än om jag skulle försökt själv.

Nu ska jag plugga, plugga och plugga. Kommer somna, undrar om jag kommer klara tentan? Tänk om inte, då dör jag lite. Fast egentligen borde det inte vara hela världen, det finns ju trots allt omtenta av en anledning.

Efter nästa vecka får jag träffa kärleken, längtar.

Tack och puss, nu begraver jag mig i guyton och tortora och kanske lite youtubeklipp.

/A

Bara att sätt igång då..

Har laddat upp inför plugg. Mörk choklad och te,är bara själva pluggandet som fattas. Har tom köpt en redbull i back-up, om jag skulle somna.

Risken för sömn är överhängande. Var ute igår (var för övrigt väldigt roligt!) och kom hem runt 2, vid 06.10 ringde klockan för jag ville vara med och släppa ut hästarna idag. Och det gick så bra så. Men man känner att man sovit alldeles för lite. Blir ganska trött, men det är inte det som är det värsta, jag vill grina som en liten bebis för mista lilla, det är det värsta. Som när jag kom tillbaka till stallet på eftermiddagen för att pyssla och gå en sväng med prinsen. Så säger stallägaren att hon som har ena hästen inte vill ha den i den lilla hagen (som cerberus skulle ha egentligen, men sprang så igår så han fick ta hennes hage). Så han frågar om vi kan släppa ihop ceb med två andra valacker, och det går ju bra för min del. Då säger en av dom som äger ena valacken att varför måste ceb gå med deras hästar, kan inte han gå med stoet? Inte så big deal egentligen, men med min sömnbrist fick jag liksom svälja och svälja och blinka och blinka för att inte börja stortjuta. Det var ju säkert inget personligt mot varken mig eller cerberus, hon tyckte väl helt enkelt att det var en bättre lösning eller nått..Men ändå tog jag det personligt, mot cerberus liksom. Och han är min bebis, messing with ceb, you're messing with me!

Jaja, ska försöka få tag på tjejen med stoet imorgon och fråga om cerberus får gå med henne, så det blir nog bra tror jag. Hoppas hon är schysst, dom andra två verkar okej, men vana att bara sköta sig själva liksom. Bara det funkar för Cerberus del så kan dom vara hur dom vill har inga planer på att hänga med dom varje dag ändå. Vi funkar ändå bäst när vi rider själva för det mesta. Imorgon ska jag gå till ridhuset efter skolan, och sen på tisdag får han vila och bara ta en promenad innan jag börjar skolan. Onsdag är jag helledig, så då kanske vi rider ut.

Fiklunchade med Katrina idag, en kompis som jobbade på café i somras och som också pluggar här i öret. Det var riktigt trevligt, alltid kul att träffa folk!

NU ska jag plugga.

/A

örebroare

Min älskling ska bli Örebroare! Cerberus då alltså. Lite bortanför Marieberg ska han bo, det kommer bli super. Känns lite jobbigt att flytta på honom, för jag vet att han trivs hemma. Men samtidigt måste han bli aktiverad och ompysslad, och det håller liksom inte att bo 13 mil hemifrån då.

Mina förhoppningar är att kunna dra med honom hem ibland om jag vill hem över helgen, hoppas det kommer att funka. Hoppas verkligen att jag kommer hinna med honom också, det måste gå. Måste.

Men som sagt lite läskigt, vill inte förstöra hans liv, och hans liv är ju trots allt mitt ansvar. Dumma människa.

Nu--> snart universitetet, sen hem med kära swebus för att mysa och rida. Imorgon åker vi igen.

Jag börjar få lite tentaångest. Kan verkligen inte allt jag ska och behöver kunna för att klara mig känner jag. Angiotensin hit, noradrenalin dit. Vagusnerv och sympatiskt. Hela styrningen av cirkulation och respiration är som ett stort mörker. MÅSTE FATTA.måste även gå igenom lite andra funktioner, och framförallt anatomi, det suger jag på. För att inte tala om histologi. Föutom i de övre luftvägarna, för det fastnade konstigt nog när jag hörde några kompisar prata om det samtidigt som jag försökte plugga på mitt. konstigt det där. Ska nog börja plugga bredvid folk och bara lyssna liksom. Har så mycket lättare att ta in det då än om jag läser det själv.

Läste tidningen till gröten i morse..detta stod. Jag tänkte bara först, ojdå, hemsk. Sen bara, vafan jag känner igen det där, vart är det? Men fan! det är ju där jag går typ varje dag! Shit, är skitnervös nu. Måste skaffa överfallslarm och pepparspray och karateskills. Övervägde faktisk att ta med mig en kökskniv om jag ska gå ut, och ha den beredd hela tiden liksom. Misstänker att det tyvärr är ganska olagligt. 

/A

jag och min konstiga smak

Köpte ett soffbord igår, och jag älskar det! Tycker det är asnice. Ska kanske måla benen vita, emn får se vart jag ska ha det sen. Jag hamstrar nämligen till när jag blir stor och får egen lägenhet. Min förhoppningar är att växa upp och flytta så snart jag bara kan.

Jag har nog lite udda stil kanske, ful tycker de flesta. Men huvudsaken är ju att jag tycker det är fint. Och det tror jag att jag tycker. Jag vet hur jag skulle vilja att det ska se ut där jag bor, om det blir som i min hjärna återstår och se. Kan ju inte säga att jag har världens mest detaljerade plan direkt.

Tre saker som jag är helt kär i. LÄNGTAR tills jag får något hem att ställa dom i.

/A

music maestro

Jag har funderat på en sak. Egentligen har jag reagerat på en sak. Saken är den, musik. Musik och människor, i kombination. Så väldigt många människor identifierar sig själva med musik. Deras musikstil är en stor del av vem de är...

Man dömer andra utefter vilken musikstil de gillar. Kategoriserar varandra, hårdrockare, emo,  dansbandstönt, technobög eller hellströmsfjortis.Hur man värderar andras musikstil utgår såklart från ens egen. Helst ska dom ju gilla samma. Det räcker inte med att gilla, man måste veta en del också. Vad bandet heter, vad plattan heter, vad låten heter, när sångaren är född, när gitarristens fru tog en överdos, vad basistens plektrum kostar på e-bay. Det räcker inte med att ha lyssnat på musiken, man måste ha något slags intresse. Men man får passa sig, att ha intresse för en viss sorts musik men inte vara tillräckligt insatt är ett Big No. Då anses man bara vända kappan efter vinden och inte alls ha den "rätta" känslan. För dom som faktiskt har det, dom har någon form av ensamrätt. Ensamrätten markeras extra tydligt för folk som har försökt kombinera musiksmaken med ett "passande" yttre. Försöker man vara cool och inte går hela vägen har man failat helt enkelt. En platta räcker inte i samlingen, man ska ha alla om det ska räknas.

Det går heller inte att kombinera olika sorters musik. Gillar man hårdrock hatar man house, annars är det inte på riktigt. Musiken hör ihop med personligheten och man vill ju inte vara schizofren.


Vilken sorts musik gillar du? Är det blandat? Kanske gillar du låtar och inte artister i sig? Kanske vet du inte ens vad musiken du gillar heter? Kanske gillar du samma som "alla" andra? Kanske gillar du det som spelas på radion?

Svarade du ja på ovanstående frågor är risken stor att du är en looser. Lite som mig. Om personligheten är en musikstil, och man inte har någon. Då är man tråkig, alldaglig och saknar personlighet och åsikter. Är det så? 

Så kan jag uppleva det ibland faktiskt. Musik för mig är något som kommer i bakgrunden. Jag lyssnar massor på musik, varje dag flera timmar. Men ändå är det inget jag tänker på. Lyssnar på låtar jag tycker om. Att jag lyssnar på den och den låten eller artisten är oftast ren slump. Jag kan inte identifiera mig med någon speciell musik, så när folk pratar om det känner jag mig helt lost. Ammi utan musiksmak. Intetsägande Ammi. Ammi utan åsikter.

Fast ah. Detta gäller ju som sagt bara musiken. Jag ska allt visa er, jävla musikfjantar. Estetkokkon.

/A

wiiiiee!

Min otekniska sida tog överhanden och den tekniska sidan fick kämpa bra länge innan jag fattade hur jag loggade in här när datorn ville vara inne på skolmailen. That´s life.

Iallafall, igår var SUPER! VFU, alltså praktik, på vårdcentralen i Fjugesta var så jävla roligt. Att få träffa läkarna, patienterna, ja allt var skitkul. Får verkligen bekräftelse på att man valt rätt, eller åtminstone känns det väldigt rätt. Längtar redan tills nästa gång vi ska dit, onsdagen efter tentan, 26 oktober. Blir alldeles barnsligt glad när jag tänker på hur kul det var. Sjukt. Japp, jag är nog lite störd på något vänster...

Imorse hade jag ont i halsen när jag vaknade, och idag somnade jag när jag skulle plugga på eftermiddagen. Jag brukar typ aldrig somna när jag "ska" vara vaken, hatar det. Men idag kunde jag verkligen inte låta bli, så misstänker någon liten förkylning. Tur att man ska hem och vila upp sig. Bara umgås med älskade hästen, och familjen såklart. Böckerna kanske får vara med på ett hörn, om dom har tur.

Som jag skrev på facebook häromdagen, jag vill lära mig massvis, men inte plugga. Åtminstone inte plugga i lusläsaenbok-bemärkelsen..

/A

deep shit

Undrar vad det är som gör oss till dom vi är egentligen? Och vad är det som är en person? Jag menar, ärver vi våra egenskaper, åsikter och färdigheter? Eller är det mesta ett resultat av miljön vi växer upp och påverkas av?

Om man tänker att man i många fall är lik sin eller sina föräldrar i beteendet är det ju logiskt att man skulle ha ärvt det. Men samtidigt är det ju ingens beteende som man tar efter och faktiskt lär sig hur man är mer än ens föräldrars. Även åsikter och värderingar, eller kanske framförallt, ger ju föräldrar till sina barn genom uppfostran. Det föräldrarna gör och tycker är det som sen blir referensen till omvärlden. Normen. Färdigheter då? Skillsen liksom..jaa, visst måste väl det vara ärftligt till stor del. Antingen är man bra på något eller inte. Men så simpelt att alla människor bara är bra på en eller några få saker tror jag inte att det är. Föräldrarna låter ofta sina barn hålla på med sporter eller fritidsintressen som de höll på med när de var små. Att Kalle inte bara är bra på fotboll, som han har "ärvt" av sin pappa, utan även kanske skulle varit ännu bättre på konståkning får vi ju aldrig veta. Tro fan att man blir bra på något man gjort ända sen man var liten, illa vore det väl annars.

Jag vet ju egentligen inte. Visst ärver vi en stor del också, vi får olika fysiska förutsättningar beroende på våra gener, kanske även psykiska. Men det känns ändå som att miljön spelar stor roll i det hela. Jag vill på något sätt tro det. För då kan man skylla på någon när man pratar om eller tänker på människor som har det svårt. T.ex. människor som lätt blir deprimerade eller liknande, och det verkar som om det går i släkten. Visst kanske endel har lättare eller svårare för att trilla över kanten. Men mentaliteten hos en deprimerad förälder måste ju också ha spelat in.Den kanske inte var så bra stöd och hjälp för sina barn under uppväxten.

Jag vill beskylla alla rikspuckon som skaffar barn för att deras barn "misslyckas". Det är deras fel. Jag vill tro att alla människor har någon slags samma grundförutsättning att lyckas i livet. Att det är deras oansvariga och galna uppfostran, eller kanske avsaknad av uppfostran som är anledningen till att det går snett. Hur ska man kunna lära sig skillnaden mellan rätt och fel om det hemma ser ut precis tvärt om?

Vet inte riktigt vad jag vill få fram med det här egentligen. Tänker man som jag är det ju inte heller dom fuckade föräldrarnas fel att dom själva är dumma i huvudet, det är ju deras föräldrars fel och så vidare. Ni ser, man blir knäpp av att tänka så här. Men att tänka att arvet spelar större roll ger inte direkt heller någon positiv livssyn. Då har vi bebisar som föds med ödet att bli drägg innan de ens kan prata eller gå. Kul för dom, livet kommer bli ett helvete, men kämpa på ändå ni!

Samhället spelar stor roll i uppfostran, det är jag medveten om. Men som sagt är det ju alltid på något sätt hemmiljön som är det "normala". En uppgift som jag tycker att samhället har, och inte sköter, är att få bort dom barnen som lever under störda förhållanden ur deras familjer och ut i den "normala" verkligheten, innan dom tror att det är så man lever, så det ska va. Tyvärr verkar det svårt. Att ta ett barn från en människa är inget man bara gör, och vem är det egentligen som ska bestämma och säga vad som är fel och rätt? För inte alltför många år sedan skulle samhället säga att ett barn med homosexuella föräldrar växer upp under konstiga förhållanden, några hävdar det säkert idag med. Det är ju bara stört. Men lika självklart som det var då är kanske vissa andra saker för oss nu.

Vem eller vilka har rätten att bestämma över någon annans liv? Det är den ständiga frågan. Frågan utan något ordentligt svar. Olöslig, precis som mina hjärnfunderingar.

Asballa bilder, om man är lite nördig som jag, eller bara gillar vackar saker

/A