ff

Har en vuxenvecka denna veckan. Har ansvar för hela zooet på en gång. Hästar, katter, hund och hus med tillhörande lillebror. Jobbar natt gör jag också.

Som ni märker tycker jag lite synd om mig själv, känner mig ganska stressad faktiskt. Det som stressar mig mest är att jag har den där slängen alzheiemers som brukar ställa till problem.

Status i nuläget: Hästarna lever, har fått ett mystiskt lermönster på kroppen, men har det rent i boxen och få mat när dom ska. Hundet lever, är speedad och får träna på att springa runt en torkvinda som vi skulle träna på från valpkursen. Lillebror lever, såvitt jag vet, och får ta ansvar för sitt eget 18-åriga liv med lagad mat 100 ggr om dagen och skjuts till höger och vänsters hockeyträningar. Katterna lever, eventuellt. En har endast legat inne i väntan på mat, den andre är trebent och får antibiotika i smör kletat på benet i tid och otid, den tredje soffpotatisen har jag lyckats tappa bort.

Så om det är någon i värmskog med omnejd som ser en lite för tjock herre i sina bästa år så kan ni ta med honom hem till mig. Han är grå, har hängmage, och sprätter lustigt med bakbenen när han går. Heter men lyssnar nog inte till namnet lilleman.

Uppdatering av status ca en timma senare: Hysterisk lillbror ringer efter att ha kommit hem från match mitt i natten. Hundet har tröttnat och tagit sig ut ur köket, antagligen käkat upp all kattmat och kissade ner hela hallen när bror kom hem. Ätit två av kattens penicillintabletter. Lillbror trött och grinig, skyller allt på mig, tycker synd om sig själv som ska till skolan imorgon och samtidigt behöva fixa till det med hunden innan han går och lägger sig. Katternas status förhoppningsvis oförändrad.

Min status: ARG

/A

natta

Klockan är 2 minuter i 3. Kroppen vill sova. Hjärnan vill sova. Jag vill sova. Men istället sitter jag på fabriken och lyssnar på smöriga låtar blandade med mystiska inrigningar av tragiska människor på radion. Äter frukt till förbannelse och går runt en sväng ibland.

Pappa berättade vad han hade hört på radion häromdagen. Med viss reservation för att han brukar modifiera sanningen ibland så var det ungefär såhär, En mamma till en autistisk pojke hade sagt till honom att smurfar finns på riktigt, pojkens assistent hade då anmält detta och mamman hade dömts för det. Hur knasigt är inte det egentligen? Om jag skulle gå runt och säga till folk att jag tror på att smurfarna finns skulle folk tycka jag var helt kokko. Men när människor säger att dom tror på gud är det ingen som kan ifrågasätta. Och att berätta för sina barn att gud finns är det inte så ofta någon blir dömd för vad jag har hört. Vad är entligen skillnaden?

/A

back on track

Sitter fastklistrad med tjockelåren i skinnstolen som mamma envisats med att ha i köket. Kissnödig efter att ha druckit två stora koppar te på raken. Vaken för att jag imorgon ska börja på slutet.

Börja på slutet av mitt sommarjobb, de tre sista evighetspassen av nattjobb. Hur har det då gått på sommarjobbet vet jag att ni "alla" undrar? Ensam brud på ett helt skiftlag av killar. Nej förresten, killar är inte ett ord som gör hela gruppen rättvisa. Gubbar passar bättre. Enda tjejen bland gubbarna, men det har inte varit några problem. Det enda problemet är att jag är tekniskt inkompetent, har svårt för maskiner och inte är särskilt stark. Min arbetsuppgifter har bestått av att sitta som operatör och trycka på knappar på en dator som styr hela processen när dom riktiga stockarna kommer in och blir flis, köra lite skitstora höglyftsmaskiner som är så stora att jag skulle kunna backa över en mindre ko utan att märka det, samt att dra loss stockar som fastnat i banan. Låter som en perfekt match, eller hur?

Men förutom att det milt uttryckt inte riktigt är min grej har jag trivts ganska bra. "Gubbarna" mellan  typ 22 och 60 har varit roliga att jobba med, och vi har haft många givande diskussioner om allt mellan blodgivare och hundägare. Alla diskussioner har gått ut på att dom andra hatat och jag har gjort halvhjärtade försök till att försvara de hatade i deras frånvaro. Varierande resultat.

Det där med skiftjobb är ju också sådär halvkul. Att man ibland har ledighetsvecka är kul, att gå upp mitt i natten för att jobba fm är inte kul, inte heller att dricka redbull och kaffe tills man nästan kissar ner sig för att vara vaken under nattskiften är inte kul. Sammantaget blir det bara halvkul.

Om jag får kommer jag nog tillbaka till illaluktande fabriken nästa sommar igen. Cash är väl ändå king?

Förra veckan var jag och min älskade Wojtekski i götet. Bodde hos moster, gick in och ut ur inredningsaffärer och tvålaffärer, fotade (mest varandra och väldigt lite göteborg), hälsade på söta kusinbarn med tillhörande kusin och bara myste runt allmänt. Det var riktigt härligt.

/A