over and out
/A
måndag 28 november 2011
PS
over and out
/A
det där med att plugga
Det är nog en konst i sig tror jag. Jag är än så länge inte så väldigt bra på den tyvärr. Jag är bra på att lära mig saker när jag väl pluggar. Men att lägga upp pluggandet på ett någorlunda vettigt och organiserat sätt, det är tamigfan omöjligt.
Sitter här i mitt bombnedslag till rum, det är typ 26 timmar kvar till tentan. Jag har ont i magen, och funderar på vad fan jag har gjort dom tidigare 5 veckorna som vi läst om detta? Varför har jag inte pluggat bättre? Varför kan jag inte redan allt? Visst, det är mycket att lära sig, och den ständiga frågan med PBL kvarstår, hur mycket ska vi kunna? Men ändå känner jag mig lite smått irriterad på mig själv. Hade det inte varit trevligare att lägga ner ett par timmar extra varje annan dag och slippa magknipet?
Om denna tentan går vägen, då ska jag börja plugga bättre jämt. Förresten är ju det ännu mer fallet om tentan går åt skogen. Måste helt enkelt alltid börja plugga mera. Gjorde omtentan nyss, räknade ihop poängen till 71, 70 ska vara godkänt. Är ju inga brutala marginaler jag rör mig i om man säger så. Men jag får göra så gott jag kan helt enkelt.
Nu ska jag nog gå till stan en sväng tror jag. fint väder, behöver lite sol på mig. Plus att jag behöver ta ut pengar till hovslagaren som kommer ikväll. Plus att jag måste köpa en thermosmugg att dra runt på. Känns billigare i längden än att köpa kaffe varje rast. Och coolare såklart.
Sen ska jag plugga lite muskler, ryggkotor och kranialnerver. I'm so excited! Ellör?
Håll tummarna för mig imorn, det blir så träligt med omtentaplugg på jullovet annars. Tack.
/A
Sitter här i mitt bombnedslag till rum, det är typ 26 timmar kvar till tentan. Jag har ont i magen, och funderar på vad fan jag har gjort dom tidigare 5 veckorna som vi läst om detta? Varför har jag inte pluggat bättre? Varför kan jag inte redan allt? Visst, det är mycket att lära sig, och den ständiga frågan med PBL kvarstår, hur mycket ska vi kunna? Men ändå känner jag mig lite smått irriterad på mig själv. Hade det inte varit trevligare att lägga ner ett par timmar extra varje annan dag och slippa magknipet?
Om denna tentan går vägen, då ska jag börja plugga bättre jämt. Förresten är ju det ännu mer fallet om tentan går åt skogen. Måste helt enkelt alltid börja plugga mera. Gjorde omtentan nyss, räknade ihop poängen till 71, 70 ska vara godkänt. Är ju inga brutala marginaler jag rör mig i om man säger så. Men jag får göra så gott jag kan helt enkelt.
Nu ska jag nog gå till stan en sväng tror jag. fint väder, behöver lite sol på mig. Plus att jag behöver ta ut pengar till hovslagaren som kommer ikväll. Plus att jag måste köpa en thermosmugg att dra runt på. Känns billigare i längden än att köpa kaffe varje rast. Och coolare såklart.
Sen ska jag plugga lite muskler, ryggkotor och kranialnerver. I'm so excited! Ellör?
Håll tummarna för mig imorn, det blir så träligt med omtentaplugg på jullovet annars. Tack.
/A
onsdag 23 november 2011
Tentaplogg
Pluggar inför tentan som är på tisdag. Om max-koll man kan ha är 100 ligger jag nog på typ 50, kanske lite mindre. Så för att undvika att jag ligger i fosterställning och gråter natten till tentan pluggar jag mycket. Allt blir lidande, som tur är så är det snart över för den här gången.
Hade VFU idag som var superrolig, skulle kunna gå där bredvid läkarna varje dag om jag finge. Men det får jag ju inte. Halva dagen var men en sjukgymnast, det var intressant. Men inget jobb jag skulle kunna tänka mig riktigt. Men som sagt, nyttigt att se!
Nu ska jag sova, så jag orkar vakna igen.
/A
Hade VFU idag som var superrolig, skulle kunna gå där bredvid läkarna varje dag om jag finge. Men det får jag ju inte. Halva dagen var men en sjukgymnast, det var intressant. Men inget jobb jag skulle kunna tänka mig riktigt. Men som sagt, nyttigt att se!
Nu ska jag sova, så jag orkar vakna igen.
/A
lördag 19 november 2011
johnny depp
Är det dags för lite tyckande igen kanske? Jag vet faktiskt inte. Just nu, just idag, tycker jag väldigt lite om det mesta. Ovanligt för att vara jag faktiskt. Jag har en åsikt om det mesta. Som tur är berättar jag den inte alltid, då skulle folk tycka jag var ännu jobbigare tror jag...
Jag saknar min evelina väldigtväldigt mycket. Jag saknar min bästa kompis helt enkelt. Just nu känner jag mig lite som en parasit på dom allra flesta. Som den som alltid tar första steget i allt umgänge liksom. I många relationer. Som den jobbiga och efterhängsna lite småfeta tjejen. Det är ju faktiskt inte skitkul att vara en parasit. Om man kunde både ge och ta, lika mycket, då vore det bra. Så brukar det vara med mig och evelina, och det saknar jag verkligen. Tur att hon kommer hem vid jul. Jäkligt tur. Lite Love.
Jag deppar lite idag, men inte så farligt mycket som det verkar. En liten vardagsdipp ni vet?
Jag är väldigt tacksam för att jag än så länge sluppit värre dippar i livet än så. Det har inte blivit hopplöst än liksom. Många har det hopplöst, väldigt många fler än man tror. Och jag tror det vore vettigt att prata mer om det än vi gör, men så funkar inte vårt samhälle riktigt. Det är viktigare att det ser bra ut än att det faktiskt är
bra...
Förutom parasit-relationsgrejen, varför deppar jag då? Jo det är nog lite såhär. Skolan känns jävligt bra, jag äskar att lära mig saker, och det känns väldigt bra att jag är på väg att bli doktor, rätt liksom. Jag har min älskade häst här, och det funkar! Mitt liv går just nu ihop. Jag brukar inte tänka så mycket längre än så, ta en dag itaget. Men vår handledare började prata om hur hon fått kämpa som läkare för att kunna känna att det går ihop med familj+jobb.
I min familj har jag aldrig upplevt den kombinationen som ett potentiellt problem. Min mamma har inte jobbat så mycket, och hon har spenderat mycket tid med mig och brorsan. Att ha häst har hon också hunnit med. På något sätt är det så jag har tänkt mig mitt liv när jag är vuxen, såklart inte samma. Men ändå den där grejen att när man är vuxen jobbar man (med medicin, något jäkligt roligt), man har eventuellt familj, och man har häst. Kanske tillochmed troligtvis hästAR. Om man får kämpa för att få ihop vardagen bara med jobb och familj finns det ju inte en jävla chans att mitt framtida liv kommer innehålla häst. Det gör mig ganska depp faktiskt. Det är ju det som ÄR mitt liv, hur konstigt det än låter.
Hur det än är, eller kommer bli så är det ett senare problem. Bara att leva i nuet. Shape up nu Ammi för fan!
/A
Jag saknar min evelina väldigtväldigt mycket. Jag saknar min bästa kompis helt enkelt. Just nu känner jag mig lite som en parasit på dom allra flesta. Som den som alltid tar första steget i allt umgänge liksom. I många relationer. Som den jobbiga och efterhängsna lite småfeta tjejen. Det är ju faktiskt inte skitkul att vara en parasit. Om man kunde både ge och ta, lika mycket, då vore det bra. Så brukar det vara med mig och evelina, och det saknar jag verkligen. Tur att hon kommer hem vid jul. Jäkligt tur. Lite Love.
Jag deppar lite idag, men inte så farligt mycket som det verkar. En liten vardagsdipp ni vet?
Jag är väldigt tacksam för att jag än så länge sluppit värre dippar i livet än så. Det har inte blivit hopplöst än liksom. Många har det hopplöst, väldigt många fler än man tror. Och jag tror det vore vettigt att prata mer om det än vi gör, men så funkar inte vårt samhälle riktigt. Det är viktigare att det ser bra ut än att det faktiskt är
bra...
Förutom parasit-relationsgrejen, varför deppar jag då? Jo det är nog lite såhär. Skolan känns jävligt bra, jag äskar att lära mig saker, och det känns väldigt bra att jag är på väg att bli doktor, rätt liksom. Jag har min älskade häst här, och det funkar! Mitt liv går just nu ihop. Jag brukar inte tänka så mycket längre än så, ta en dag itaget. Men vår handledare började prata om hur hon fått kämpa som läkare för att kunna känna att det går ihop med familj+jobb.
I min familj har jag aldrig upplevt den kombinationen som ett potentiellt problem. Min mamma har inte jobbat så mycket, och hon har spenderat mycket tid med mig och brorsan. Att ha häst har hon också hunnit med. På något sätt är det så jag har tänkt mig mitt liv när jag är vuxen, såklart inte samma. Men ändå den där grejen att när man är vuxen jobbar man (med medicin, något jäkligt roligt), man har eventuellt familj, och man har häst. Kanske tillochmed troligtvis hästAR. Om man får kämpa för att få ihop vardagen bara med jobb och familj finns det ju inte en jävla chans att mitt framtida liv kommer innehålla häst. Det gör mig ganska depp faktiskt. Det är ju det som ÄR mitt liv, hur konstigt det än låter.
Hur det än är, eller kommer bli så är det ett senare problem. Bara att leva i nuet. Shape up nu Ammi för fan!
/A
tisdag 15 november 2011
Imponerande, eller?
Är uppe jättetididigt (07:18). Gick och la mig jättetidigt (22:00). Är alltså inte så väldigt synd om mig. Jag ska åka till stallet nu, fixa och rida innan hästen blir utsläppt tänkte jag. Tanken är då att jag ska komma hem i tid, så jag hinner plugga mycket innan labben i eftermiddag. För efter labben blir det direkt iväg på middag med basgruppen hos en av basgruppshandledarna, roligt! Efter det blir det troligtvis utgång. Så dagen är fullspäckad, verkligen!
Ha en bra dag ni trogna bloggläsare!
/A
Ha en bra dag ni trogna bloggläsare!
/A
måndag 14 november 2011
Vilken jävla dag
Ursäkta mitt inte alltför vårdade språk. Det är förjävla ovårdat rent ut sagt. Min dag har varit lite kaos rakt igenom.
Började med att försova mig ca 2 timmar. Inte bra. Missade en halv föreläsning om sömn. Ironiskt. På föreläsningen efter lunch om medicinsk juridik började det surra lite diskret i klassen om att tentaresultaten låg uppe. Kollade på mobilen. G. Lycka! Åkte till stallet. Fick reda på att folk hade totalt skitit i min häst igår, så han blev själv ute. Tog det chill först. Blev arg sen. Blev brutalt arg. Började grina. Ringde mamma. Stallägaren kom ner med en muta(fin klocka), lugnade ner mig. Struntade i att rida. Åkte till Varberga. Skulle plugga. Glömde basgruppsfallet men lärde mig lite lite om ögat. Ganska värt.
Nu ska jag sova och vakna i tid. Skönt!
/A
Började med att försova mig ca 2 timmar. Inte bra. Missade en halv föreläsning om sömn. Ironiskt. På föreläsningen efter lunch om medicinsk juridik började det surra lite diskret i klassen om att tentaresultaten låg uppe. Kollade på mobilen. G. Lycka! Åkte till stallet. Fick reda på att folk hade totalt skitit i min häst igår, så han blev själv ute. Tog det chill först. Blev arg sen. Blev brutalt arg. Började grina. Ringde mamma. Stallägaren kom ner med en muta(fin klocka), lugnade ner mig. Struntade i att rida. Åkte till Varberga. Skulle plugga. Glömde basgruppsfallet men lärde mig lite lite om ögat. Ganska värt.
Nu ska jag sova och vakna i tid. Skönt!
/A
söndag 13 november 2011
Mon père
Grattis till min älskade pappa på fars dag. Jag älskar honom. Säger det inte nog ofta, som med alla andra jag älskar..förutom hästen, han får höra det varje dag. Konstigt det där.
Hittade en liten värmländsk slags ordlista, så kul när man läser och hör sig själv sitta och säga alla orden, och känna igen varenda ett. Efter lillerud har man fått höra de olika dialekterna också, allt från avikas "nästan-norska" till torsbys halveringar av orden.
/A
Hittade en liten värmländsk slags ordlista, så kul när man läser och hör sig själv sitta och säga alla orden, och känna igen varenda ett. Efter lillerud har man fått höra de olika dialekterna också, allt från avikas "nästan-norska" till torsbys halveringar av orden.
/A
lördag 12 november 2011
Lördag
Jag är uttråkad. Jag är mest uttråkad för att jag inte fattar vad jag läser. Det är frustrerande, alltså är jag frustrerad också. Jag läser om örat, och hur ljud uppstår, det är fan ganska komplicerat alltså. Iallafall i mina ögon. Undrar om alla mina klasskompisar förstår? Undrar hur smart jag är jämfört med dom? För det är ju inte som att jag berättar för varenda kotte när jag inte förstår, och inte när jag väl fattar heller. Så det är ju väldigt svårt att veta om man är ensam om att vara lite trög eller om det finns fler...
Vilket som har jag lite svårt att koncentrera mig också, det kan nog bidra lite till att jag inte förstår. När man läser 10 minuter, måste gå upp en sväng, läser 5 minuter blir kissnödig, läser 10 minuter, blir törstig, läser 5 minuter, måste kolla facebook, läser 2 minuter, måste byta låt på spotify, läser 7 minuter, måste söka på örat på youtube, läser 1 minut, måste käka. Då är det inte så konstigt att man inte får något samband i det man läser. Idag har jag lyssnat igenom 3 guns n' roses album, och läst kanske 10 sidor, fattat ungefär hälften. Effektiviteten är inte direkt på topp.
Nu ska jag snart åka ut till stallet, det jag har längtat efter hela dagen. Har intag av hästarna idag, ska bli skönt med lite frisk luft och hästsnos.
Igår kollade jag på den där lägenheten. Mysig var den. Ska fundera över helgen, kanske dra med mig någon annan och kolla igen. Men är ganska lockande om man säger så. Frågan är ju bara om det är värt det rent ekonomiskt, kanske, kanske inte. Enligt mig är det nog det iaf. Men det vet ju alla, att ekonomi aldrig har varit min starka sida, inte ens i närheten. Får fortsätta att fundera lite till.
Igår skulle jag cykla tillbaka en kompis cykel. Det var kvällen och ganska mörkt. Jag trodde jag hittade en genväg. Det skulle kunna varit det, om jag inte hade cyklat fel. Virrade runt ganska länge, hamnade i nått jäkla motionsspår först, och sen alldeles för långt bort, vid en icabutik. Tillslut hittade jag rätt.
Ikväll ska jag nog hänga med jessica, trevlans. Dock har jag uttag av pållarna imorgon, så blir ganska nyktert för min del. Det dör jag inte av.
/A
Vilket som har jag lite svårt att koncentrera mig också, det kan nog bidra lite till att jag inte förstår. När man läser 10 minuter, måste gå upp en sväng, läser 5 minuter blir kissnödig, läser 10 minuter, blir törstig, läser 5 minuter, måste kolla facebook, läser 2 minuter, måste byta låt på spotify, läser 7 minuter, måste söka på örat på youtube, läser 1 minut, måste käka. Då är det inte så konstigt att man inte får något samband i det man läser. Idag har jag lyssnat igenom 3 guns n' roses album, och läst kanske 10 sidor, fattat ungefär hälften. Effektiviteten är inte direkt på topp.
Nu ska jag snart åka ut till stallet, det jag har längtat efter hela dagen. Har intag av hästarna idag, ska bli skönt med lite frisk luft och hästsnos.
Igår kollade jag på den där lägenheten. Mysig var den. Ska fundera över helgen, kanske dra med mig någon annan och kolla igen. Men är ganska lockande om man säger så. Frågan är ju bara om det är värt det rent ekonomiskt, kanske, kanske inte. Enligt mig är det nog det iaf. Men det vet ju alla, att ekonomi aldrig har varit min starka sida, inte ens i närheten. Får fortsätta att fundera lite till.
 | |
| Undrar om man kan övertala mamma att få flytta med den här tjockisen om man får något eget. Han sover ju mesta delan av dygnet ändå.. |
Igår skulle jag cykla tillbaka en kompis cykel. Det var kvällen och ganska mörkt. Jag trodde jag hittade en genväg. Det skulle kunna varit det, om jag inte hade cyklat fel. Virrade runt ganska länge, hamnade i nått jäkla motionsspår först, och sen alldeles för långt bort, vid en icabutik. Tillslut hittade jag rätt.
Ikväll ska jag nog hänga med jessica, trevlans. Dock har jag uttag av pållarna imorgon, så blir ganska nyktert för min del. Det dör jag inte av.
/A
fredag 11 november 2011
Våld och blod
Var i stallet idag, en av tjejerna som står där har barn, bland annat en liten kille på 2-3 år. (Skulle jag gissa på, är sämst på barn) Iallafall kom de direkt från leksaksaffären, och han plockade upp det han hade köpt/fått. EN JÄVLA PISTOL. Inte nog med att ungen hade ett låtsasvapen som han var superstolt över, den hade jävla ljudeffekter också! OCH nått rött jävla lazerljus. Så den 2-nånting åriga killen sprang runt i hela stallet ochsiktade och "skjöt" på allt och alla han såg. Mammans kommentar när han började bli gnällig; "Gå ut och se om du kan skjuta Svempa".
Antingen så är det jag som överreagerar, skulle kunna vara så. Eller så är det Fel?! Ska små barn leka med vapen? Ska dom tro att det är "okej" att gå runt och skjuta på folk? Kan så små barn skilja på lek och verklighet? Jag hörde någonstans att lek är jätteviktigt, det är vårt sätt att träna på, eller prova på vuxenlivet. Men att då prova på att döda någon, är det helt jävla vettigt?
Jag tycker inte det. Det finns miljontals andra leksaker man kan ha. Saker som inte skadar någon annan varken i barn eller vuxenlivet. Att man inte skulle bli mer våldsbenägen av att leka med låtsasvapen kan ju bara inte stämma. Det är ju genom hemmiljön och uppväxten man lär sig vad som är rätt och fel, okej och inte.
En till sak som stör mig är ju lite den att jag skulle kunna sätta 1000 kr på att den mamman inte skulle få för sig att köpa en låtsaaspistol till sin dotter, det finns liksom inte. " Killar är så härjiga och bråkiga" Ja, undrar varför? Om man som kille leker krig och som tjej leker kafferep är det inte konstigt att vi blir olika när vi blir äldre heller. Nu tycker inte jag att tjejer heller ska leka krig. Däremot skulle det inte skada om killarna lekte mer kafferep, för det är iallafall en träning på att vara social och umgås med folk på ett trevligt sätt. Dom kan leka vad fan som helst enligt mig förresten, så länge det inte är något som i "verkliga" livet skulle skada någon annan.
Man kan dra det där jättelångt. Överdrivet, och det vet jag. Man kan inte skydda barn från allt det hemska som händer i världen. Men kanske just därför, för att dom så småningom ändå kommer komma i kontakt med allt hur vi än gör, så kan man väl försöka undvika det så mycket man kan. Att inte uppmuntra våld är väl inte för mycket begärt, eller?
Det finns barn som tvingas bli barnsoldater, då är det nog inte så jävla roligt med pistoler och gevär.Blod.
På tal om blod så har jag ett blodbad på min stortå. Rakade benen och fick syn på 3 hårstrån på stortån, tänkte att dom kan jag ju lika gärna raka bort. Missbedömde nog situationen lite och böjde tån, plus att jag tog i som bara den med rakhyveln. Den fick då ungefär samma effekt som en osthyvel=oskönt.
/A
Antingen så är det jag som överreagerar, skulle kunna vara så. Eller så är det Fel?! Ska små barn leka med vapen? Ska dom tro att det är "okej" att gå runt och skjuta på folk? Kan så små barn skilja på lek och verklighet? Jag hörde någonstans att lek är jätteviktigt, det är vårt sätt att träna på, eller prova på vuxenlivet. Men att då prova på att döda någon, är det helt jävla vettigt?
Jag tycker inte det. Det finns miljontals andra leksaker man kan ha. Saker som inte skadar någon annan varken i barn eller vuxenlivet. Att man inte skulle bli mer våldsbenägen av att leka med låtsasvapen kan ju bara inte stämma. Det är ju genom hemmiljön och uppväxten man lär sig vad som är rätt och fel, okej och inte.
En till sak som stör mig är ju lite den att jag skulle kunna sätta 1000 kr på att den mamman inte skulle få för sig att köpa en låtsaaspistol till sin dotter, det finns liksom inte. " Killar är så härjiga och bråkiga" Ja, undrar varför? Om man som kille leker krig och som tjej leker kafferep är det inte konstigt att vi blir olika när vi blir äldre heller. Nu tycker inte jag att tjejer heller ska leka krig. Däremot skulle det inte skada om killarna lekte mer kafferep, för det är iallafall en träning på att vara social och umgås med folk på ett trevligt sätt. Dom kan leka vad fan som helst enligt mig förresten, så länge det inte är något som i "verkliga" livet skulle skada någon annan.
Man kan dra det där jättelångt. Överdrivet, och det vet jag. Man kan inte skydda barn från allt det hemska som händer i världen. Men kanske just därför, för att dom så småningom ändå kommer komma i kontakt med allt hur vi än gör, så kan man väl försöka undvika det så mycket man kan. Att inte uppmuntra våld är väl inte för mycket begärt, eller?
Det finns barn som tvingas bli barnsoldater, då är det nog inte så jävla roligt med pistoler och gevär.Blod.
På tal om blod så har jag ett blodbad på min stortå. Rakade benen och fick syn på 3 hårstrån på stortån, tänkte att dom kan jag ju lika gärna raka bort. Missbedömde nog situationen lite och böjde tån, plus att jag tog i som bara den med rakhyveln. Den fick då ungefär samma effekt som en osthyvel=oskönt.
/A
onsdag 9 november 2011
Morning
Tanken var..äh jag vet inte riktigt vad min tanke var förresten. Har lab mellan 15.15-17.00 idag tror jag. Det som ska hinnas med under resten av dagen är; plugga inför basgruppsfallet imorgon, plugga inför tentan som tydligen är skrämmande nära, rida ett dressyrpass i ridhuset på huliganen, laga mat, och kanske kika på en lägenhet ikväll.
Det där med laga mat står ganska högt upp på listan. Igår använde jag mitt innovativa tänkande och testade att laga nudlar i micron på lunchen, eftersom det bara är micro det finns på universitetet. Och att köpa mat är lite över min budget. Men för att jag skulle veta om det funkade att fixa lunch på det sättet provade jag det hemma på morgonen. Resultatet av det blev att jag inte hann käka frukost, och nästan kom försent till basgruppen. Dödshungrig som jag blir om jag inte käkar frukost fick jag ju ändå köpa en svindyr halvtorr macka efter basgruppen. Alltså gick det nog plus minus noll.
Funderar på om bädda sängen är en aktivitet jag borde ägna mig åt idag också. Har nu i två nätter varit alldeles för lat för att sätta på nya lakan, så har lagt mig inuti ett påslakan med täcket över. Eftersom jag ligger som en död sill packad i en konserv hela natten vaknar jag precis som jag somnade. Praktiskt, men njae, bädda måste jag faktiskt snart göra!
Är lite kluven. Kolla på lagenhet eller inte? På kartan ser den ut att ligga ganska så "off" om man säger, och det är ju inge roligt. Så illa har jag det ju inte här att det är värt att betala högre hyra och hamna längre bort från allt..håller nog utkik efter något mer centralt. Till nästa höst hoppas jag att min allra bästa fru Ävalena flyttar till Örebro, det skulle vara så jäkla kul att bo tillsammans igen. Men såklart ska hon göra som hon känner för med utbildning och allt, men om hon kommer hit blir ingen gladare än jag.
Har nästan alla helger fram till jul planerade känns det som. Kommer hem den 18-19 november för att fira pappa och lillkussen, men ceb är kvar så åker nog tillbaka på lördag tror jag. 9-11 december kommer jag och cerberus hem, då fyller mamma år. Sen blir vi kvar här tills dan före dan före dopparedan. Jul är allt ganska nära nu, sjukt vad fort tiden går, verkligen! funderar på hur och när jag får träffa karl. DEt är inte länge till jul, men alldeles för länge om det dröjer ända tills då...jaja det märks väl. Man är väl två om att vilja fixa det antar jag. Hoppas jag iaf.
/A
Det där med laga mat står ganska högt upp på listan. Igår använde jag mitt innovativa tänkande och testade att laga nudlar i micron på lunchen, eftersom det bara är micro det finns på universitetet. Och att köpa mat är lite över min budget. Men för att jag skulle veta om det funkade att fixa lunch på det sättet provade jag det hemma på morgonen. Resultatet av det blev att jag inte hann käka frukost, och nästan kom försent till basgruppen. Dödshungrig som jag blir om jag inte käkar frukost fick jag ju ändå köpa en svindyr halvtorr macka efter basgruppen. Alltså gick det nog plus minus noll.
Funderar på om bädda sängen är en aktivitet jag borde ägna mig åt idag också. Har nu i två nätter varit alldeles för lat för att sätta på nya lakan, så har lagt mig inuti ett påslakan med täcket över. Eftersom jag ligger som en död sill packad i en konserv hela natten vaknar jag precis som jag somnade. Praktiskt, men njae, bädda måste jag faktiskt snart göra!
Är lite kluven. Kolla på lagenhet eller inte? På kartan ser den ut att ligga ganska så "off" om man säger, och det är ju inge roligt. Så illa har jag det ju inte här att det är värt att betala högre hyra och hamna längre bort från allt..håller nog utkik efter något mer centralt. Till nästa höst hoppas jag att min allra bästa fru Ävalena flyttar till Örebro, det skulle vara så jäkla kul att bo tillsammans igen. Men såklart ska hon göra som hon känner för med utbildning och allt, men om hon kommer hit blir ingen gladare än jag.
Har nästan alla helger fram till jul planerade känns det som. Kommer hem den 18-19 november för att fira pappa och lillkussen, men ceb är kvar så åker nog tillbaka på lördag tror jag. 9-11 december kommer jag och cerberus hem, då fyller mamma år. Sen blir vi kvar här tills dan före dan före dopparedan. Jul är allt ganska nära nu, sjukt vad fort tiden går, verkligen! funderar på hur och när jag får träffa karl. DEt är inte länge till jul, men alldeles för länge om det dröjer ända tills då...jaja det märks väl. Man är väl två om att vilja fixa det antar jag. Hoppas jag iaf.
/A
måndag 7 november 2011
fredag 4 november 2011
Back to back
ack VÄRMELAND du sköna..
Jag hade inte tänkt på det så mycket innan, hade hört av Catrin och Dennis på lillerud att vi värmlänningar är lite patriotiska ibland. Men dom hittar nog på tänkte jag. När jag skulle flytta Cerberus till Örebro slängde jag iväg ett sms till stallägaren "Vi åker från värmland nu, syns om ett par timmar" typ..Ingen konstigt aaaalls, eller? Som han sa det skulle han aldrig skrivit "..åker från Nerke". Och nej det är klart, det låter ju lite konstigt. Lite kanske det kan ha och göra med att vi har både värmlands län och värmlands landskap och inte två olika, åtminstone förstärker det själva "värmlandsgrejen". Men vad kan det mer bero på?
Nu när man har flyttat träffar man massor med nya människor hela tiden. En standardfråga är såklart; "Och vart kommer du ifrån då?" Mitt standardsvar är inte grums (undrar varför?!) Jag säger skogen i värmland, för det är ju där jag bor. Tydligen hörs det ganska tydligt på min dialekt också, eftersom att de flesta har nickat instämmande. En mer exakt beskrivning på mitt ursprung blir Värmskog, typ mellan arvika och karlstad. Alltså, det är ju ungefär lika långt till båda iaf, så det stämmer ju nästan.
Dom flesta andra man pratar med nämner en stor stad när man frågar vart ifrån dom kommer. Jag nämner ett landskap allra först. Det måste ligga i vår historia och kultur på något sätt, för inte är det mitt fel att jag tänker såhär iallafall..
När värmland är i media blir det ofta en "vi och dom" attityd. Vi här i skogen med vargarna, och dom där stockholmarna. Typ. Det finns liksom två typer av människor i Sverige, värmlänningar och stockholmare.
Nyttigt för mig att komma bort några år, lite mer mot mitten av sverige. Har ju numera blivit såpass allmänbildad att jag vet att det finns både skåningar och norrlänningar i detta land också. Totalt fascinerande.
/A
Nu när man har flyttat träffar man massor med nya människor hela tiden. En standardfråga är såklart; "Och vart kommer du ifrån då?" Mitt standardsvar är inte grums (undrar varför?!) Jag säger skogen i värmland, för det är ju där jag bor. Tydligen hörs det ganska tydligt på min dialekt också, eftersom att de flesta har nickat instämmande. En mer exakt beskrivning på mitt ursprung blir Värmskog, typ mellan arvika och karlstad. Alltså, det är ju ungefär lika långt till båda iaf, så det stämmer ju nästan.
Dom flesta andra man pratar med nämner en stor stad när man frågar vart ifrån dom kommer. Jag nämner ett landskap allra först. Det måste ligga i vår historia och kultur på något sätt, för inte är det mitt fel att jag tänker såhär iallafall..
När värmland är i media blir det ofta en "vi och dom" attityd. Vi här i skogen med vargarna, och dom där stockholmarna. Typ. Det finns liksom två typer av människor i Sverige, värmlänningar och stockholmare.
Nyttigt för mig att komma bort några år, lite mer mot mitten av sverige. Har ju numera blivit såpass allmänbildad att jag vet att det finns både skåningar och norrlänningar i detta land också. Totalt fascinerande.
/A
onsdag 2 november 2011
Ah, girl look at that body
Hade laboration idag. Kroppen i rörelse hette den. Kroppen rörde sig inte värre värst, men var helt okej ändå. Vi skulle lokalisera olika ben, leder och muskler i kroppen. Några av dom stora. Låter lätt, men det var det faktiskt inte.
Jag har varit medveten om det länge, men det blir ändå så påtagligt hur annorlunda det blir kliniskt än teoretisk. Att se ett hjärta i boken där alla artärer är röda och alla vener är blå är en sak. Att så småningom se en liten muskelklump som fungerar som pump för hela kroppens blodsystem är en helt annan. Det är ju sånt vi kommer få träna på, såklart. Allt är lätt när man kan det, och vissa saker kräver repetition för att man ska kunna det. Så är det ju bara.
Jag är nog ingen naturbegåvning på det här med att klämma, känna och lyssna. Att lägga örat mot någons bröstkorg och höra hjärtat är lätt, men att lyssna med ett stetoskop är skitsvårt. Samma som att lyssna på en lunga, helt dödstyst. Men som sagt är det väl saker som de allra flesta av oss behöver träna på.
Det som är smidigt med det är iallafall att man har en egen kropp som man kan öva lite på, om inte annat har man väl nån kompis med kropp som kan agera offer. Man tror att man har koll på sin egen kropp på något sätt, det är ju ändå ens egen, det man bor i liksom. Men som idag, vi skulle känna på bröstbenet, det har jag aldrig gjort förut, iaf inte medvetet om att det är ett ben liksom. Konstigt ändå.
Just nu läser vi om hjärnan. Att alla kopplingar hit och dit tillsammans med aktionspotentialer och transmittorsubstanser kan utgöra vårt medvetande är ju helt otroligt. Det är så sjukt att det fungerar egentligen. Just att vi kan tänka, för att det går en signal som gör att ett visst ämne släpps ut som i sin tur gör att en muskel drar ihop sig eller så, det kan man ändå förstå. Men att vi kan vara medvetna och ha tankar. Att vi kan minnas och känna saker. Det är så jäkla fränt egentligen. Att alla dom där kopplingarna och signalerna göt mig till just den jag är. Galet.
/A
Jag har varit medveten om det länge, men det blir ändå så påtagligt hur annorlunda det blir kliniskt än teoretisk. Att se ett hjärta i boken där alla artärer är röda och alla vener är blå är en sak. Att så småningom se en liten muskelklump som fungerar som pump för hela kroppens blodsystem är en helt annan. Det är ju sånt vi kommer få träna på, såklart. Allt är lätt när man kan det, och vissa saker kräver repetition för att man ska kunna det. Så är det ju bara.
Jag är nog ingen naturbegåvning på det här med att klämma, känna och lyssna. Att lägga örat mot någons bröstkorg och höra hjärtat är lätt, men att lyssna med ett stetoskop är skitsvårt. Samma som att lyssna på en lunga, helt dödstyst. Men som sagt är det väl saker som de allra flesta av oss behöver träna på.
Det som är smidigt med det är iallafall att man har en egen kropp som man kan öva lite på, om inte annat har man väl nån kompis med kropp som kan agera offer. Man tror att man har koll på sin egen kropp på något sätt, det är ju ändå ens egen, det man bor i liksom. Men som idag, vi skulle känna på bröstbenet, det har jag aldrig gjort förut, iaf inte medvetet om att det är ett ben liksom. Konstigt ändå.
Just nu läser vi om hjärnan. Att alla kopplingar hit och dit tillsammans med aktionspotentialer och transmittorsubstanser kan utgöra vårt medvetande är ju helt otroligt. Det är så sjukt att det fungerar egentligen. Just att vi kan tänka, för att det går en signal som gör att ett visst ämne släpps ut som i sin tur gör att en muskel drar ihop sig eller så, det kan man ändå förstå. Men att vi kan vara medvetna och ha tankar. Att vi kan minnas och känna saker. Det är så jäkla fränt egentligen. Att alla dom där kopplingarna och signalerna göt mig till just den jag är. Galet.
/A
tisdag 1 november 2011
Att vara inneboende
Livet som inneboende är inte alltid det lättaste. Jag ska inte klaga, för jag har det väldigt bra mot vad jag skulle kunna ha, och hon jag bor hos är väldigt snäll. Men ändå.
Anledningar till att det är jobbigt att vara inneboende:
PS. Jag letar egen lägenhet.
/A
Anledningar till att det är jobbigt att vara inneboende:
- Man måste smyga in om man kommer hem sent, har man otur har hyresvärden sin sovrumsdörr öppen och vaknar så fort man sätter ner lilltån innanför tröskeln. Man får då dåligt samvete för att man väckt hyresvärden trots att det är "inga problem, ingen fara".
- Man måste verkligen smyga om man kommer hem från krogen, vilket innebär att det inte är alls bra att komma hem snorfull (har inte hänt mig ändå, men man vet ju aldrig).
- Man måste smyga på morgonen, av samma anledningar som på sena kvällen. Största problemet med detta är att man inte vågar laga gröt i micron för att den plingar det så högt.
- Man vill heller gärna inte blåsa håret eller starta skrivaren på morgonen, eftersom det låter så mycket. Resultatet av det blir att man ser ut som en slickad katt och inte har med sig viktiga papper till universitetet.
- Man kan inte ha hästkläderna hemma, av naturliga skäl (den underbara lukten).
- Man får knappt plats med sina ägodelar p ytan av ett rum, det blir snabbt ett bombnedslag med saker uppefter hela väggarna.
- Man får inte heller plats med sin mat, eftersom man har EN hylla i kylskåpet och EN hylla i skafferiet. Överbliven mat, alltså pasta, får alltså förvaras i det ack så rymliga rummet.
- Man kan inte lyssna på musik närsomhelst, och inte heller hur högt som helst.
- Man kan inte kolla på tv, för hyresvärden kanske kollar på antikrundan eller något annat ganska viktigt.
- Man tvingas lyssna på P1 varje morgon när hyresvärden är vaken, allmänbildande och ibland intressant. För det mesta ganska sövande och deprimerande sätt att börja dagen.
- Man hör hur hyresvärden studsar upp ur sängen och ockuperar duschen när ENS EGET alarm ringer vissa dagar.
PS. Jag letar egen lägenhet.
/A
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)