mikrofonkåt?

Skrattretande, rentav underhållande kanske, som det är tänkt? Jag tänker på alla fula tv-program som går på tvn nu för tiden. Låter som om jag är 50 år, men det är faktiskt rätt stor skillnad i tv-världen nu jämfört med när man var liten och det fanns 1,2 och 4an. Hollywoodfruar, skåne, danska, norska, östermalm, konstiga familjer, unga mammor, paradise hotel, bortskämda skitungar, kungar i tylösand, ullared, campare. På något sätt ser jag en röd tråd här. Det verkar vara samma sorts människor som ställer upp i dom flesta program, om man nu får vara lite ful och dra alla över en kam. Mediakåta, unga, trasiga människor. Folk som till varje pris vill hävda sig. Vad vill dom egentligen uppnå med att medverka i sådana program? Bli kända, ja självklart, men för vad? Det är ju inte direkt som att big brother framhäver folks bästa egenskaper. Man blir känd för att folk tycker att man är rolig att titta på på kvällarna när dom inte har något annat vettigt för sig. Inte titta på och beundra eller se upp till, inte fascineras av dens egenskaper, kunskaper eller talanger. Titta på, och skratta åt. Det är skrämmande, men samtidigt ganska underhållande, att se hur långt människor är beredda att gå för att få vara med i sånna program. Ligga i tv, inga problem. Dricka sig skitfull och skitjobbig inför hela sverige, inga problem. Släppa in kameror ända in i ditt badrum, långt innanför den privata sfären, inga problem. Om det är det som krävs för att folk ska se dom, bekräfta dom. Men fortfarande återstår frågan, bekräfta vad?

Det är sånt jag tänker på såhär dagen innan julafton. Nu kom mormor, morfar och mia, och vi ska göra ett ton julgodis. Myspys!

/A