C'est froid!

Äntligen är det lov! Dagen i skolan var lite lätt ovärd, mest fika hela tiden. Betygen och omdömena blev utdelade i vanlig ordning. Jag är ganska nöjd med dom flesta och ska vila upp mig så jag orkar ge 100 % även till våren. Det är ju faktiskt så, att om jag pluggar mer och härjar runt mindre skulle jag kanske ge ett seriösare intryck i vissa kurser. Det där med fokus är inte alltid så lätt.

Gahh!!.. jag har så mycket jag skulle vilja få ur mig ibland, idag. Men av rädsla för att såra någon låter jag bli. Ibland funderar jag bara på hur andra människor tänker. Hur deras hjärna fungerar. Tänk vad många tankar man tänker på en dag, som man inte är medveten om. Jag skulle vilja höra någon annans tankar. Tänk om dom inte alls låter som mina, troligtvis inte då men alltså, det kanske är helt annorlunda. Det är det nog. Saker som jag missar, eller inte lägger så stor vikt vid ligger kanske och gnager i någon annans hjärna hela tiden. Det kan vara något jag har kläckt ur mig och sen glömt bort. Glömma bort saker gör jag ofta. Vissa människor kan komma ihåg hela samtal in i minsta detalj, hela filmer in i minsta replik, jag kommer knappt ihåg något sådant. Jag kommer oftast bara ihåg helheten. "och så sa du så och så"-mja det är mycket möjligt, ingen aning. Så låter ofta mina konversationer. Jag snappar upp det jag tycker är viktigt tydligen, oftast är det inte repliker ur en film, eller meningar ur en vardagskonversation.

Bästa jullåten

Imorgon hade jag planer på att testa mina housewifes-skills. Anders, vår lärare i kretslopp är värsta fika-farbrorn, och han gör världens godaste vörtbröd. Jag fick idag receptet och tänkte prova till morgonen. Alltså jag har funderat på det där, hur man lär sig saker och så, för det gör man ju väldigt mycket av familjen. Och min mormor är bullmormor nummer ett. Hon gillar att baka och är världsbäst på det. Sen kommer mamma och jag, helt handikappade och totalt ointresserade, vart gick det fel liksom? Tur man kan vara bra på andra saker ändå. Har kompisar som växt upp i sånnadär riktiga idylliska bak-familjer. Eva kollar alltid snett på mig när jag inte kan laga det, aldrig har bakat det och inte smakat det. Visst det är säkert skitmysigt och jättebra att kunna baka och laga mat. MEN, jag är övertygad om att jag kommer överleva ändå. Och om jag nödvändigtsvis skulle vilja gå utanför spaghetti och köttfärssås-ramen har jag hört att det finns en smart sak som kallas google.

Påminner återigen nära vänner om att jag inte är dum i huvudet, skulle aldrig göra något jag trodde skulle skada mig själv eller någon annan, faktiskt.

/A