motivation

Motivationen finns där, det gör den. Det är ju det här jag vill göra, varenda ny sak är hur intressant som helst. På riktigt. VARFÖR har jag då så jävla svårt att plugga? Är det för att min hjärna fortfarande är inställd på sommarlov? Kommer jag snart in i det? man kan ju verkligen hoppas. Kanske är det för att jag tycker det är svårt? För det tycker jag verkligen, membranpotential, vad är det ens? spänningen över cellmembranet, jamenvisst så långt är jag med, men hur hänger det ihop med att hjärtmusklerna kontraherar? Och hur i hela helvete hör det ihop med kurvorna som kommmer upp på en skärm om man tar ett ekg? Stora och viktiga frågor faktiskt. Och jag får inget riktigt grepp om det...

Innan har jag varit van att ta eget ansvar, men inte på det här sättet. Jag har tagit ansvar för mitt eget lärande, men inte för själva informationen. Jag saknar att ha en lärare som faktiskt vet och mer än gärna delar med sig av svaren. Om man undrar är man duktig, inte dum. Om man måste få saker förklarade och kunna ifrågasätta där och då för att lära sig bäst. Hur arbetar man då med pbl?

Att höra sakerna på ett videoklipp på youtube funkar bättre, visst det gör det. Men jag saknar ändå frågedelen, det som nog har varit en väldigt stor del av min lärandeprocess, att direkt kunna reda ut alla frågetecken.

Om ni märker en viss frustration är det nog sant att det är så. Jag skulle vilja lära känna dom andra i klassen bättre, kanske finns det någon mer som jag? Någon som vill kunna diskutera under själva inlärningen också? Det kan väl inte vara så att jag är helt malplacerad?

Ska försöka att tvinga mig själv att läsa ett kapitel i boken fast det verkar obegripligt, först ska jag fixa kvällsmat. Knäckemacka i sängen får det bli. Jag är inte så kinkig.

/A