På två år har det hänt mycket. Från att ha tagit det "stora" steget att flytta hemifrån till älskade lillerud är jag nu tydligen vuxen nog att flytta ända till örebro. Det var svårt att tänka sig just då, att jag skulle vidare i livet. För ett år sen hade jag praktik på vårdcentralen en liten sväng och sen ännu mer på proteomics i göteborg. Meningen med den praktiken var att min lärare tyckte att jag borde ha en plan B och få upp intresset för något annat än medicin. Resultatet var snarare det motsatta, jag började satsa ännu mer på läkare, för jag visste vad jag inte ville göra liksom.
Nu står jag här själv. Kan inte tro att det är sant, men samtidigt känns det så himla bra och rätt. Läkarstudent, hur fränt är det ändå inte? Jag har nog aldrig riktigt trott så mycket på¨mig själv att jag har kunnat sätta mig in i hur det skulle vara. Men det verkar än så länge jäkligt kul och väldigt intressant. Alltihopa! Jag tror och hoppas att de närmaste 5,5 åren kommer bli skitroliga och lärorika. Det är sjukt när man tänker på det, hur mycket vi faktiskt ska kunna då. Vi ska vara läkare. Samtidigt kan jag mer och är någon annanstans nu i livet än vad jag kanske trodde att jag kunde uppnå för 2-3 år sedan. Så det går nog.
För mig blir nog den största utmaningen att lära mig plugga ordentligt. Att ha läst igenom lite snabbt och snappat upp det viktiga räcker inte. ALLA är minst lika skärpta och dubbelt så ambitiösa som mig. Speciellt men roligt att plugga och jobba med såna människor faktiskt...Men man märker redan nu att det är lite samma typ av människor, även om vi såklart är individer allihopa. Men det är trots allt lite samma egenskaper som krävs för att man ska vilja detta. I grupper man är van att arbeta i brukar det finnas en större variation av människor, några som står tillbaka, några som styr och ställer, några som tar plats, några som flyter med..nu är det mer flera som vill ta plats och styra och ställa. Känner att det kan komma att bli en del diskussioner och missförstånd innan vi får våra permanenta basgrupper och man "finner sin plats". Jag som är van att bossa runt lite kommer nog att få vänja mig vid att någon annan är ännu bossigare liksom, fast det ger nog med sig automatiskt och blir bra tillslut. Roligt och utmanande att lära sig detta också.
Bor hos en tant i vasastan gör jag. Hon är välkdigt trevlig och ganska skön. Så det känns väldigt bra. Såsmåningom vill jag ha något eget..men jag ahr 5,5 år på mig så jag kommer nog hinna med den delen också.
Idag ska jag beställa böcker, om jag kan bestämma mig för vilka jag tycker verkar okej..Det ska vara en anatomi &fysiologibok och en cellbok, och någon slags ordbok och en atlas eller så...kan bli dyrt, kan bli svårt, kan bli fel.
Är hemma under helgen, är lite torr och missar en del nollning. Lite dumt men känner samtidigt att jag ville hem och rida och så, och hämta lite kläder, kryddor och jox. Hoppas jag hinner lära känna mer folk ändå.
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar