bygga bo

Idag på lunchen nämnde en klasskompis att det var nån som hyrde ut ett helt hus. Ett helt hus med 9 rum för 19 papp. Hur soft vore det inte att dra ihop ett gäng och bo där? Jag är lätt på. Om ni mot förmodan skulle läsa detta så vet ni.

Jag saknar verkligen att bo på Lillerud. Att bo hemifrån, men ändå aldrig ensam. Jag saknar att folk klampade in i vårt rum oinbjudna, oavsett tid på dygnet. Jag saknar att plugga tillsammans, och få inget gjort. Jag saknar att kunna gå två meter till närmsta vän för att låna en plattång eller ett linne eller bara prata av sig lite. Jag saknar att klampa in och störa någon annan mitt i natten. Jag saknar att hälla kaffe under någons kudde, eller kleta chokladbollssmet i någons kläder, busa. Jag saknar att spela sänka skepp och tetris samtidigt som man blir masserad på ryggen. Jag saknar att alla träffades mint 4 gånger per dag (maten you know?) Jag saknar att dricka äckligt importvin på någons rum. Att gömma sig från jouren. Jag saknar tillochmed allt grus i min säng, eftersom det kom av att alla alltid satt där. Mest saknar jag mina vänner. Ännu mer min fru Evelina.

Man skulle kunna tro att jag är färdig med korridorslivet, men nej. Jag skulle gärna bo så igen, lite skitigt och brötigt skulle inte göra mig något. Känner mig lite ensam här i mitt rum i Örebro. Behöver ju inte ens undra om någon kommer att knacka på dörren inatt..

/A