Asså shiieeet!

Vet ni vad jag gjorde igår eller? Trotsade en av mina största rädslor, och fy vad bra det kändes.

Jag följde med catti och richard till våxnäs på prova-på klättring. Hade fått reda på att jag skulle med veckan innan, men hade inte lagt någon större tanke på det, ingen tanke alls faktiskt. Kommer in i lokalen och kollar upp, inser efter en liten stund att FAN, jag är ju höjdrädd! Det knöt sig i magen direkt, men jag ignorerade känslan. Fick hjälp med att sätta på mig en oerhört sexig sele som skar in fint i midjan och låren, och knödde i fötterna i något som var misstänkt likt ballerinaskor.  "Vem vill börja?" Inte catti, inte richard, inte ammi, okej då ammi. Jag blev nästan själv lite chockad över hur lätt det gick, klättrade och klättrade, glömde tillochmed bort hur osmickrande min röv måste varit underifrån. Det gick jättelätt TILLS JAG KOLLADE NER. Panik, panik, PANIK. Titta inte ner, titta inte ner, fan! nu gjorde jag det igen. Slutade andas och med skenande puls fortsatte jag uppåt, och klarade det!

Jag får en klump i magen av att se höjder på film.

Kom ner och skakade lite, men lite bra kändes det.

/A