lättnaden

Lättnaden, eller ja, iallafall en liknande skön känsla, när man har gjort sista tentan för terminen, inser att man avklarat 1/11 av läkarprogrammet, ska på färgfest med nollningen och lite klassisar, OCH har en helt pluggfri helg framför sig. Lättnaden, eller den liknande känslan. Den gillar jag.

Hur gick tentan då? kanske ni undrar. Kanske undrar ni inte alls, troligtvis inte. Jag undrar iaf, kändes som att jag är en exemplarisk student för omtenta faktisk. Jaja, så säger hon varje gång, tänker ni då. Och ja, det gör jag nog. Säger alltid att jag inte pluggat ordentligt, och att det inte känns bra. Whinar sönder hela tiden. Låter som att jag försöker försvara mig och förbereda mig och omvärlden på att det kommer gå dåligt, för att sen chocka lite när det ändå visar sig att det går bra. Imponera lite.

Men vet ni vad? Min pluggning ÄR faktiskt under all kritik, på riktigt. Gör aldrig allt jag ska, men gör lite, har sällan anteckningar som går att tyda. Råkar alltid snappa upp lite viktiga saker så att basgruppen inte märker hur lite jag pluggat, och dom tror mig inte när jag säger det. Till denna tentan har jag pluggat effektivt en dag. Självklart har jag varit i skolan och tittat i böcker lite hela tiden, men jämfört med andra duktiga personer i klassen pluggar jag kanske en tiondel. Det känns på riktigt inte alls bra, särskilt inte på tentan. Jag hoppas att jag failar denna tentan så jäkla hårt. Eller jag vill ju såklart inte köra på den. Men ändå, jag behöver en spark i baken. Måste börja plugga på riktigt nu. Nästa termin blir nog tuffare, då vill jag vara med. Inte känna massa ångest för att jag inte kommit mig för att plugga.

Nu ska jag börja göra mig iordning så att jag ser någorlunda okej ut. Måste nämligen ha på mig den smickrande kycklinggula faddertröjan. Så kan ta ett tag.

Sexy and I know it!

/A