ibland så..

Ibland så saknar man någon att tycka om, eller rättare sagt så saknar man att någon skulle tycka om en tillbaka. Synd att man inte kan styra varken sina egna eller någon annans känslor, det skulle varit smidigt.

Ibland funderar jag även på om det verkligen finns någon för alla, som endel säger. Om det nu finns det, varför finns det så många singlar ute i världen? Kanske menar dom såhär: Det finns någon för alla, bara man inte är så kräsen, eller rättare sagt, tar det man får..Vart tar kärleken vägen isåfall? Är det inte det som är själva grejen, att bli och vara kär. Om man "tar det man får" lär man väl knappast bli kär, eller?

Eller är det kanske så att man kan lära sig att älska någon? Någon man först inte tycker något speciellt om, som man kanske lär känna och tycker helt okej. Om man tycker om någon kanske det kan växa till kärlek. Är den kärleken lika stark som den som har kommit av en förälskelse, eller blir den för påtvingad?

Är det det som händer när gubbar åker ner till thailand och köper en fru? De kanske inte älskar varandra från början, men när de "tvingas" in i ett förhållande lär de sig kanske att älska varandra? Man kan ju alltid hoppas, för alla inblandades skull.

Man ska inte uttala sig om sånt man egentligen inte vet något om, det vet jag. Och jag vet att jag egentligen inte vet något om kärleken mellan en svensk man och en thailändsk kvinna. Därför borde jag inte, men jag måste. Det äcklar mig. Jag tror lika mycket på att hon följt med mannen till sverige av kärlek som jag tror på jultomten. Men som sagt kanske en kärlek kan växa fram? "men vadååå? Hon har väl valt det själv?" Har den 20-nånting åriga tjejen valt att följa med 50-nånting åriga svettiga snuskgubben för att hon så gärna vill ha honom? Eller för att hon inte har så många andra val? För att hon lever på hoppet om ett bättre liv för kanske inte bara sig själv, många gånger även en hel familj.

Många thailändska tjejer utnyttjar tydligen sina svenska män och får dem att skicka mängder med pengar hem till familjen i thailand. JAHA, undrar vad han förväntar sig att hon ska göra för det? Ja man kan ju bara gissa. Jag vet iaf vad jag skulle tro att någon förväntade sig av mig i en sån situation..Jag vet även hur rädd jag skulle vara för att säga emot en person som har sån makt över mig och mina nära. Våld och nedtryckning skulle nog inte anmälas...

Lägg då till detta att många av männen inte låter "sina" kvinnor skaffa sig ett jobb och komma in i samhället, än mindre lära sig ordentlig Svenska. Då är man ganska utsatt om man skulle bli ensam i samhället.

Varför åker svenska män till thailand för att köpa sig en fru? Varför hittar de inte "riktig" kärlek hemma i sverige? Är det något fel på dem? Eller har de helt enkelt tröttnat på att vänta på denna någon som finns för alla?

Ja vad vet jag? Inte mycket som sagt. Vet bara att jag skulle vilja uppleva kärlek utan villkor. Utan krav och sjuka förväntningar.

/A