debatt

Idag hade vi politisk debatt på samhällen. Jag, Johanne och Michaela var moderater. Vi skulle skriva fem motioner per parti, två angående arbete, två om invandring och integration och en valfri. Tyvärr hann vi knappt med en fjärdedel av alla motioner, hoppas vi fortsätter någon annan dag. Jag tycker sånt där är kul, särskilt kul var det eftersom man fick begära ordet för att få ge svar på tal, då blev det ingen hönsgård utan en vettig diskussion. Annars kan jag ju erkänna att jag är den som brukar vara med och orsaka hönsgården. Jag är nästan alltid den som pratar och har åsikter om allt, vet inte vad det är, har åsikter om saker jag egentligen inte borde. Saker jag inte vet ett skit om men ändå måste uttala mig. Av alla dom sju motionerna som hann tas upp idag var jag uppe och tjatade på varenda en, fastän ingen av dom kom från vårt parti. Vissa andra i klassen sa inte ett ord på hela lektionen. För mig är det obegripligt hur dom kan låta bli att räcka upp handen och tycka något i en och en halv timme..bara sitta passivt och lyssna utan att tycka.

Jag tror att det är både en bra och dålig sak att kunna/vilja uttrycka sin åsikt jämt. Det är väldigt lätt att folk känner sig överkörda. Men samtidigt, hur ska man kunna vara med och påverka om man aldrig låter någon veta vad man tycker? Det är väll upp till var och en att passa på att öppna käften ibland. Självklart förstår jag att det kan vara svårt om några andra alltid hörs, men ibland brukar jag faktiskt avvakta och vara tyst för att någon annan ska få chansen, men efter 15 sekunder pinsam tystnad får dom fan skylla sig själva..

Folk tycker att jag fjäskar till mig mina betyg, att jag slickar röv på lärarna. Det kan jag ta, om att vara aktiv och med hela tiden är att slicka röv, om att åtminstone låtsas vara intresserad och försöka lära sig är att slicka röv, då kan jag ta det. Jag har mål i livet, och jag tycker faktiskt, tro det eller ej, att det är kul att lära sig saker.

Antar att det tillhör min personlighet, eller nått i den stilen..

/A