klumpen

Idag var jag och hälsade på min Baryton. Jag fick en sån där klump i magen. Inte riktigt samma sorts klump som jag får efter jag har tränat, då får jag en fettklump utanpå musklerna. Den här klumpen sitter längst in i magen, där man inte riktigt borde känna nånting. Jag tycker att tjejen som har hand om honom gör det jättebra, verkligen. Men ändå ser jag i ögonen på honom att han inte är samma Barry. Det är inte samma häst som brukade lägga upp sitt dundertunga huvud på min axel när jag kliar han på halsen. Det är väll såhär det blir antar jag. När man släpper iväg det man älskar, slutar bry sig för att det är för jobbigt, är egoistisk. Jag har inte velat lägga mig i för mycket, för han HAR det bra, det vet jag. Och jag har inte velat åka dit och hälsat på så mycket, för jag mår dåligt då. Då känns det som att jag har svikit honom. Idag var vi där för att hans ägare vill åka in och göra en undersökning på honom igen. Vi gjorde en senast i augusti, och då tyckte veterinären att han borde gott och väl hålla för normal ridning. Grejen är den att jag har lagt ner så jäkla myket arbete på den där hästen. Jag har varit väldigt målinriktad och ambitiös i hans träning, nästan hela tiden varit medveten om vad han behövt träna för att må bra. Och han har mått bra. Egoistiskt som jag varit har jag ju inte velat lägga mig i hans träning sen han flyttat, så han har blivit rejält mycket svagare. Jag red han idag för att känna på honom om han kändes stel eller konstig. Han kändes annorlunda, men mestadels var det nog för att han var så mycket svagare. Han är svag, behöver stärkas igen. Ägaren tror han är halt, vill säkert ta bort honom. Och det känns som mitt fel som inte lagt mig i, eller för all del behållt honom. Vet inte vad jag vill ha sagt med det här riktigt. Det är ju bara en häst. Men inte för mig, för mig är det min Baryton.

Just nu känns det som att jag inte kan göra någonting för att påverka, ska sova på det så kanske jag kommer på något bra.

/A